Så var det dan före dan före dan före dopparedan...

Egentligen ska man ju inte klä granen före dan före, men vi har lite tidsbrist, å bestämde oss för att idag ska det ske. Gran inhandlas av lokal granidkare (va heter det då???), släpar hem i bilen, konstaterar att det finns två sätt att ha wunderbaum. Jag körde au naturelle. Nåväl, granen väl hemma och inne skruvas den fast i sin hållare (ja men vad heter det då???), sen äts god middag för att liksom få upp förväntningarna och spara på det roliga. Plastkassen med alla grejer grävs fram någonstans från långt inne i garaget. Vi diskuterar i någon minut om vi ska köra all in eller vara lite sparsmakade och försöka hitta ett tema. Det är bra frestande att bara kasta på allt, vadå less is more?? Men, vi skärper oss och kör på färgerna rött o silver. Nu fattas det näst viktigaste dock som sinkar oss i jobbet; silvergirlanger har vi bara en stump kvar av...attans...Läggs till shoppinglistan. Sen upptäcker vi att vi saknar kronjuvelen, spiran..Kommer inte ihåg vad vi haft senast. Läggs till shoppinglistan. Några ljus har lagt av i ljusslingan, läggs till shoppinglistan. Slutresultatet blev hyfsat ändå. Simon & Thomas skulle väl inte svimma av hänförelse, men...den är vår. Lite organiserat kaos på någe sätt. Å katten tycks iaf trivas, som redan hittat sin plats under den...Tintin o Karlsson var ju förstås med hela vägen, var tvungna att ta en rejäl paus efteråt, är ju jobbigt att vara kreativ!

Den där jävla vita skiten...

Kom ihåg det nu, hur det var förra vintern. Då tog snön aldrig slut, det bara kom mer och mer och mer...Och den var blöt o tung dessutom. Det hela eskalerade i februari. Och vad gör väl det då kan man undra? De som bor i lägenhet, de som har maskiner som kör undan allt, de som har en partner hemma som har till uppgift att köra den där maskinen etc...Nä då är allt frid o fröjd, lite mysigt med snö va? Helvete heller! Inte när man får skuffa på den där snölasse-grejen med blötsnö av och an, av och an, av och an...tills svetten rinner på ryggen. Och när allt är klart och gjort iaf för några timmar, då kommer de med de riktigt stora maskinerna. De har som nöje att lurpassa på mig o kolla in när jag är klar, då dundrar de in med sina maskiner. Och kör upp en meters vallar med snö på min infart, lagom så att jag knappt ska kunna komma ut med bilen. Så då är det bara att dra på sig utekläderna och gå ut igen....knuffa, dra, slita, tungt, blött, jävligt...

Varför bor jag häruppe egentligen?

Va äre fö da ida då?

Kom på att det är tredje advent, så nu sitter jag här med kaffekoppen, en fil och musli och 3 tända ljus i min hemmagjorda adventsljushållare-vad-det-nu-brukar-kallas-för. Den är upp-piffad i år med lite ny mossa och ngn slags tomte gjord av kork. Fast blicken ser lite galen ut på den. Klockan är över 12.00 och ungarna sover fortfarande. Andra tider nu...

Jag är inne på min andra semestervecka och hittills har jag inte fått ett skit gjort, i princip. Med alla projekt här hemma menar jag. Jo lite, men bara yttepyttelite. Fått låna en maskin som jag ska skrapa bort papp med från trappstegen. Det gick lättare än att sitta för hand med en kniv. Med kniven skrapade jag 1 cm yta under loppet av 10 min. Nu gör jag hela steget på samma tid. Sen är bara resten kvar då...Inspirationen och motivationen tryter.

Tjaha, söndag då ja..hmmm. Ingen speciell plan för dagen. Måste ju ut med hundarna i vanlig ordning. Sen får det väl bli vad det nu månne bli. Det blir ju mörkt kl 15.00 så lägger man liksom ner all verksamhet på någe vis. Det innebär att jag bara har 3 timmars dag kvar. Måste lägga på ett kol...

Blind date

Igår sa Evelyn att hon ska anmäla mig till Kanal 5's nya dejtingexperiment. Jag var tvungen att kolla upp vad det var hon yrade om...Visade sig att man stängs in i ett kameraövervakat hus med andra människor, sen ska man dejta i mörkret!! No way José att jag skulle gå med på ngt dylikt! Går fetbort! Å varför skulle jag välja att bli instängd i ett hus långt borta för att hångla upp ngn i blindo...när man kan göra samma sak varje helg på krogen nere på stan.
Nä nån måtta på dårskapet får det vara....

Nytt o fräääscht

Eller iaf nytt. Hemsidan o bloggen.
Var ju tvunget att göra ngt åt hemsidan. Mette har ju flyttat till familjen Hämpäla. Det blev bra. Bra för henne med all uppmärksamhet och aktivering, hon som gärna inte syns i en flock. Alltid den som blir undanskuffad och mobbad:-) Nu blir hon kramad o borstad o sedd på ett helt annat sätt. Bra för henne, lite sorgligt här hemma. Hon är ju och har alltid varit lite av husets clown. Den gladaste och piggaste...o den som det alltid gick lite för fort för, i allt. Äta, gå, springa, skita...you name it..

Hunderiet ligger lite i pauslådan för tillfället. Eller har gjort så sedan allt skit med Tintin. Man blev liksom urblåst efter det. Nu har hon dessutom dubbla öroninfektioner och ont, mer ont, än vanligt i tassarna. Behandlas morgon och kväll...trött på att behandla. Hon också säkert.

Så livet just nu består mest utav promenader, jobba, träna, tv, läsa, plugga...Fast nu har jag semester. Så då blir det facebooka, maila, promenera, träna, tv, läsa o plugga...Och allt annat förstås som kommer med ett hushåll. Lite ensamt emellanåt, och emellanåt rätt skönt o vara själv. Äta kaka, ha kaka....

På tal om att träna. Har hittat en ny kärlek! Den heter Cirkelfys:-) Loooove Cirkelfys. Det är ingen lek. Handlar om att i grupp om ca 8 pers ta sig runt 10 stationer. 45 sek på varje station. 1 ledare med som coach, vissa skriker åt en att PRESSA, PRESSA!! DJUPARE NER, LÅÅÅNGSAMT NER!! När man helst bara vill falla ner i en hög, när benen skakar och svetten rinner. Sen tar man de stationerna 3 varv, men kort vätskepaus emellan...å den är kort! Vi är många som älskar Cirkelfys, brukar vara packat och vi blir ledda som en bunt nyblivna soldater, runt stationerna: HÅLL VÄNSTER, HÅLL VÄNSTER...när man fort ska vidare till nästa. När station nr 30 pågår är man väck i huvudet, och väck i kroppen..mjölksyra o inget annat.
Igår tog Evelyn i så hon var helt vit i ansiktet efteråt, fick lägga ner henne med benen upp i luften:-) Bra jobbat tjejen!

Jag ska börja värda på F&S. Stå i receptionen, hålla koll på hallarna. Hoppa in för värden på Skivstångsträningen på lördagar vid behov. Det blir kul. Nytt folk, ny syssla...för jag har ju så jäkla lite att göra annars:-O

Nu ska jag ut o promenera...

Hallelujah moment!

Jag har klarat av 3 helgnätter nu om ganska så exakt 1 h!
Å va e då de o halleluja om kan man undra. Jo därför att det suger att jobba natt. Det suger ännu mer att jobba helgnätter. Sen suger det dessutom ännu mer att jobba natt, helg, på vårdavdelning! Å varför då? Jo därför att det enda man göra är att hjälpa folk att kissa (o jäklars vad det ska pinkas om nätterna) och dela ut piller på sin höjd. Så spännande blir det. Tredje natten kan man alla utan och innan. Man vet nästan innan de tryckt på klockan när det är dags och vad som gäller. Sen är man sur och trött o på jäkligt, ypperligt dåligt humör efter att ligga X antal timmar back i sömn, så varje ringning blir som en sur uppstötning...typ...

Det är synd om varje stackare som måste ha mig som syrra på nätterna. Fast år av träning har gett mig pokerfejs med det obligatoriska lilla leendet och den mjuka lite tysta nattrösten så jag hoppas och tror att ingen märker mina sura uppstötningar. Sen finns det tanter som på dagen är änglar och på natten förvandlas till monstertanter, men även de får mitt leende och min mjuka nattröst....ibland låter jag bli att säga något överhuvudtaget. Man kniper. År av träning.

Nu ska jag hem snart. Sova några timmar bara, måste ställa larmet. Upp kl 12. 5 timmars sömn. Inte mer för nu ska ju dygnet svängas och återgå till det normala, utan monstertanter och sura uppstötningar. Nä nu vill jag vårda änglarna på dagen.

Semester hägrar!

"Jag vill vara ledig, ledig, ledig. Inte göra nånting, nånting, nånting..." Mange Schmit, sätter sig på hjärnan, hjärnan, hjärnan...

Men, jag ska vara ledig. Rena rama decemberledigheten. OJ vad mycket jag ska få gjort (???)! Jag intalar mig det, att jag ska kliva upp i rimlig tid på morgonen, inte sitta o äta frukost och facebooka 2 timmar heller...Så ser min plan ut. Sen tar det stopp...

Nä fan, jag blev tvingad att ta semester, tydligen har jag tagit ut 15 dagar för lite typ...Och inte ett ljud från Norge som ju var min ursprungliga semesterplan. Det är tydligen "roligt" på sykeplejerfronten just nu, alltså lugnt m a o. Inte så stor efterfrågan. Vilket jag inte fattar med tanke på deras problem med svinissjukan.

I år ska vi vara tillsammans och fira jul, a la famillia. Syrran, brorsan, alla barnen. Så jag får väl julpyssla så in åt h-vete då på min ledighet. Det blir ju första gången på många år. Hur var det man gjorde nu igen????

Människor från förr..

Imorse vaknade jag och var minst sagt förvirrad. För det var som om jag befann mig 10 år bakåt i tiden och att jag borde ha befunnit mig i min lägenhet på Hägerstensåsen men ändå när jag sätter fötterna i golvet så är jag här, i mitt hus på Klockarberget. Det blev så fel. I alla sinnen blev det så fel. Mitt sinne och min kropp förnimde allt så som det kändes då där, på Åsen. I dofter, ljud..allt. Och ändå var jag inte där. Men jag har varit där nu i två nätter. Gått barfota på det kalla stengolvet i hallen, suttit i soffan och tittat ut genom fönstren rakt över till huset mitt emot, betraktat björken som vajade där bredvid och låtit blicken gå över takåsen, lyssnat på ljuden av folk som kommer och går ute i trappen, ljudet av när porten öppnas och stängs. Och känslan av tystnad, väntan och ensamheten. Världen levde i högsta grad, men för mig stod det stilla där, som om jag vore osynlig trots alla människor runt omkring, ett andeväsen bland allt levande och brusande....Jag saknar ingenting från tiden där, vakuum-tiden, och jag har inte tittat ditåt på länge länge, väldigt länge. Och bara det har varit en befrielse. Det stör mig att jag plötsligt hamnar där igen. Jag úndrar om det finns någon anledning, är det något jag ska se? Ibland ser och hör man saker i vakuumvärlden man inte skulle se eller höra i det vi uppfattar som vår verklighet. Sällan handlar det om en själv, ofta handlar det om någon annan som liksom knackar på och vill ha ens uppmärksamhet, som vill något.
Så jag får väl bara vänta igen då....

Städdag

Nu har det gått upp för mig att hösten är här. Som vanligt hänger jag inte riktigt med i årsväxlingarna. Idag har jag och Evelyn iaf städat undan på tomten. Det blev fullt i garaget förstås, inte för att jag har så mycket grejer att lägga undan o spara på utan mest på grund av allt skräp. Behöver åka en sväng till Svartviks återvinning snart igen.
I sommar har ett furubord med tillhörande stolar fått fungera som trädgårdsmöbel på altanen, i brist på något annat mer praktiskt (och snyggare för den delen). Och eftersom det har regnat typ 90% av alla sommardagar så är den möbelgruppen rätt rutten och murken vid detta laget. Grillen har rostat också, av samma anledning. Man ska ha tak över en altan, helt enkelt...det funkar ju inte att springa och ta in och ut grejerna 7 ggr per dygn. Och vem skulle hinna med det förresten.

För övrigt var det ju fest med mina gamla jobbarkompisar i fredags. Mexikansk tema, med tacomat i mängder och Tequila förstås...farligt värre. Festfixarna hade gjort ett jättejobb med hela arrangemanget. De hade t o m fixat en pinjata (heter det så?) som vi som firades av fick gå lös på, efter att ha blivit försedd med ögonbindel och snurrad några varv. Jag lyckades inte måtta i pinjatan med däremot slå sönder pinnen. Hur lätt är det med några tequila innanför västen!? Och hör och häpna, ingen tipsrunda!! Tack gode gud! Istället blev det frågesport och det kan man ju stå ut med:-)
Så småningom drog vi vidare till Memento, eller "gamla Espan". Bra lokal, bra ställe, bra musik...men det verkade som om alla i åldern 30-45 stannat hemma denna kväll. Antingen var det 20-åringar eller 60 åriga gubbar. Inget däremellan, utom vårt gäng då. Vi satsade på karaoken iaf, ABBA funkar alltid! Och några drinkar till...När stället stängde kl 02 var vi inte alls sugna på att åka hem. Ida lyckades dra mig vidare till Avenyn, men om det var ungt klientel på Memento så kan man väl säga att på Avenyn huserade hela stans population av 18-åringar. Så vi vände i dörren och kunde bara konstatera att kvällen var över. Tack och lov fick jag skjuts hem, så himla skönt att slippa kuska på bussen och gå Klockarbergsbacken hem!

I lördags fick jag då återigen ta bussen in till stan för att hämta bilen, börjar nästa bli en rutin nu...Jag tog med mig Karlsson som sällskap, så nu har han åkt buss för första gången i sitt liv. Han tog det med ro förstås, som allt annat, inga konstigheter. Sen blev det prommis till Skönsberg där bilen stod, fortfarande intakt och med alla grejer kvar i den.

I eftermiddag lär det bli ett gympapass igen. Evelyn försöker få med sig Cecilia på aerobic och mig försöker de lura in på ett 75 min medel/styrka pass, jag som tänkte mig ett stillsamt och något mindre svettigt core-pass. Helst skulle jag vilja ut på en långprommis men usch o fy vad lerigt och blött det är ute, murrigt värre...Nä, det blir nog en kopp kaffe till o fundera på saken...

Partytime!

Nu har det varit för lugnt på partyfronten för länge! Så för att råda bot på det problemet (?) blir det fest imorgon..eller idag beror på hur man ser det med tanken på att kl nu är 02.30. Årets sista kräftskiva förmodligen, tillsammans med mina nya kolleger från rekryteringscentrum. Kick-off, kick-on, kräftskiva, APT, konferens...kallade det vad ni vill, det finns alltid någon bra anledning till fest.
Å när man väl har börjat finns det ju ingen anledning att stanna upp så nästa helg ska jag på fest med mina gamla kolleger från kirurgen. Det blir min "avtackning" (eller kanske snarare avtackling....:-o) är det sagt, allt enligt tradition. Fast jag fick nästan tjata mig till det:-) Gu' nåde den som ens försöker släpa runt mig på en tipsrunda bara...en lite varning där, ifall någon hade den tanken. Det brukar liksom vara standard på avd 15's fester. Catering, boxvin och för att värma upp sällskapet skickas man ut i vilket väder som helst på den där &¤())&¤&&/(+ tisprundan innan maten serveras! Jag fattar inte vem som först kom på idén med att en fest blir lyckad bara man har en tipsrunda. Det är ju samma som att anse att monopol är ett partyspel, hallå liksom...Monopol är inte roligt. Tipsrundor är inte en trevlig sysselsättning. Kan vi bara fastslå det en gång för alla?...Tack.

Om jag inte sover alldeles för länge imorgon hinner jag åka på ett F&S pass innan festen. Måste ju balansera. Eller BOL (Balance Of Life) som det också heter. Gympapass, sedan sprit. Funkar alltid.

Shit Pomfritt!!

Vaknade kl halv tolv idag! Straffet för att man jobbar natt. Det blir bakoframvändavärlden ännu ett par dagar efter. Tills det är dags att gå på igen. Fattar inte att folk pallar att jobba natt på heltid, år ut och år in. De måste bli eljest så småningom tycker man, eller?

Nåväl, lyckades inte lägga i en hög växel trots lång sovmorgon. Segade mig upp, fixade kaffe, fixade frukost åt hundarna (lunch menar jag), o sen den rutinaktiga kollen av mail o FB. Fick övertala mig själv HÅRT att orka gå ut med hundarna. Men det gick, o var skönt som tusan. Bra musik i örat också o livet är toppen plötsligt! Höst och luktar lövigt gott ute, nyskördat hö. T o m hästarna skuttade i hagen när vi gick förbi, det brukar de aldrig göra. De brukar se ut som om de behöver prozac.

Nu ska jag skutta iväg in till stan för att köpa hundmat, annars blir de utan middag...Och när jag ändå är i stan blir det ett medelpass på Friskis o Svettis. Men innan dess måste jag köpa mig ett nytt träningslinne, jag har fattat att jag ser ut som en korv som inte får plats i skinnet i mina gamla....jag som trodde jag var lite sexig i dem...pinsamt!

Tjolahopp så länge.../Jean1

Segfredag

Alla som jobbar kontorstider jublar på fredagar, o klämdagar o röda dagar o gud vet allt. En annan jublar på måndag då helgen äntligen är över och man kan få en eller två dagar off work. Jag jobbade igårkväll på MAVA, ett roligt pass, som vanligt på den avdelningen. Sen tog jag på mig två nattpass på samma avdelning, med start ikväll. Det blir övertid så då är det svårt att låta bli, iaf om jag inte har en giltig anledning att inte jobba (som att vara social, kanske gå på bio en kväll o sånt tjafs).

F ö har veckan varit tung. Jag har haft tjock och ond hals, det har pyrt virus i mig men bröt (peppar peppar) aldrig ut helt o hållet. Trött som tusan har jag varit och sovit det mesta av dygnet. Däremellan har jag tvingat mig att fortsätta på studieuppgiften vi är inne i just nu. Vi har fått lov att äta havregrynsgröt de senaste 5 kvällarna i brist på kulor att köpa annat för. Historien med Tintin blev dyyyyyyyr....Men Cecilia gillade gröten:-) Med mycket smör o mjölk. Vilken tur för mig! Jag kan iaf ärligt säga att mina ungar inte är bortskämda vad gäller prylar, kläder och "fancy" aktiviteter.
Just nu, vad gäller barnen, är jag mest irriterad över den där jäkla moppen som stått förbanne mig hela sommaren. Först tomt batteri, så nytt inköptes. Sen "dog" den igen bara efter ett par veckor. Det tog en månad minst innan vi hittade någon som kunde diagnostisera felet. Allas vår mekare Stewen förbarmade sig över eländet. Kom fram till att en ny del måste inköpas, beställningsvara förstås...som kostade en hel del så det tog ett tag innan jag kunde hämta ut den. Nu häromdan är den nya delen på plats...moppen går igång men orkar inte utan vid nästa försök så vill den inget mer...bara gnisslar o gnuggar o gnekar. Så nu har jag då sammanfattningsvis investerat i ytterligare ett moppekort, betalat försäkring, köpt delar och ska pröjsa mekaren o mopphelvetet står fortfarande! Är det konstigt att man blir stressad o trött...

Nu är iaf alla papper på väg till Norge för autorisasjon som det heter. Om några veckor kan jag förhoppningsvis boka upp mig på jobb och dra iväg. Evelyn och Cecilia har lovat dyrt och heligt att de ska sköta hus och hundar när jag är borta. De har nästan redan gjort upp schema om vem som ska göra vad:-) Mina underbara ungar! De är så himla duktiga.

Tintin mår fina fisken nu också. Antibiotikakuren är avslutad och jag drog stygnen häromdan. Såret ser fint ut, välläkt och inga tecken på infektion. Nu är hon med på våra promenader i vanlig ordning. OJ så hon har längtat! Att vara sjuklig ligger inte för henne riktigt.
Någon dag snart ska vi åka och hälsa på Karlssons valpar på Alnö också. Jag har fått höra att de växer o frodas och är en livlig bunt:-)

Sovdags nu...så här mitt på dan...

Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete

Jag är tillbaka till jobbet igen, blev ett nattpass såklart, så nu har jag nästan nyss vaknat. Ja, vaknade kroppsligen gjorde jag redan kl 13, men innan hjärnan är med tar det några timmar ytterligare. Knepigt det där.
Jag tog tag i det där obehagliga under tiden jag väntade på att hjärnan skulle vakna...som att röja ur sovrummet. Valplådan, tvätta blodiga handukar, lägga undan grejer jag skaffat inför...Är det någon som behöver en liten våg för en billig peng så säg till... Vet inte om jag ska behålla valplådan heller, den är ju jättefin, gjord på snickeri o allt. Sovrummet har stått orört sedan i lördags. Jag har sovit på soffan med Tintin i biabädden bredvid, för att hålla lite koll. Hon har haft lite besvärligt med ont och ofta kissnödig, även på nätterna. Men redan nu verkar hon vara på väg att tillfriskna. Står och trampar vid dörren i vanlig ordning när hon ser att mina löparskor dras på. Hon får lugna sig lite till...

Jag kom på vad jag ska göra med mina semesterdagar, en alldeles briljant idé faktiskt, om jag får säga det själv. Ringde ett bemanningsföretag och anmälde mig som intresserad att jobba i Norge i höst. Det hade kunnat skicka mig på stört, men nu har ju inte jag mitt Norska ssk leg, så det ska det ansökas om först. Å herrijesses va papper det ska vara, och allt ska äkthetsintygas av Notarius Publicus. En snubbe som sitter på ett advokatkontor i stan. Igår var jag dit och fixade det som jag trodde skulle fixas, men naturligtvis glömde jag ett viktigt papper, så nu måste jag dit igen. För att få åka till Norge och jobba måste jag också ta med mig ett "Politi-intyg", alltså ett utdrag ur brottsregistret. Vilken tur att jag inte är kriminell! Och sen ska en redig lunta med intyg iväg till bemanningsföretaget också, inklusive CV'n förstås. Det blev ett heltidsjobb att fixa alla papper!

Det är många som har ansökt om norsk legitimation nu. Vårt kära sjukhus ska ju säga upp en tredjedel utav oss. Jag kanske ryker också, fast jag sitter säkert ett år framöver iaf, så mycket vet jag. Jag har inte gått arbetslös sedan jag bodde i Finland och var gravid med Evelyn, alltså det är 17 år sedan (hjälp!!). Då som undersköterska, och finskan var det lite si och så med. Jag var alltså med den kombinationen inte speciellt eftertraktad på arbetsmarknaden:-) Men det löste sig ju illa kvickt. En unge till två år senare satt jag på skolbänken och läste till syrra...resten är historia.

Ikväll blir det ett core-pass, det ska bli kul att testa. Får hoppas att hjärnan vaknat tills dess bara...

Hon skulle ha fått heta Leah...

Ikväll förlöstes Tintin med kejsarsnitt. Hon fick en tikvalp som dock inte orkade leva, trots veterinärens idoga försök att hjälpa den lilla. Placentan hade lossnat för tidigt vilket ledde till att valpen lämnade utan syre för länge. På det hade Tintin inga som helst sammandragningar, inte ens med hjälp av läkemedel. För att göra det hela ännu mer komplicerat hamnade Tintin i kramp i samband med sövningen. Så, nu sitter vi här...det blev liksom tomt. Jag fick hålla den lilla, så fin och så väl tillväxt. Det blev mer påtagligt då, och sorgligare. Tintin ligger i sin biabädd nu och sover ruset av sig. Det blev en pärs för henne minsann...egentligen igenom hela proceduren från parning och alla veckor med illamående till nu och med den konvalescens hon har framför sig.

Man ska nog lita på sin magkänsla. Så här med facit i hand skulle jag ha hållit fast vid mitt beslut att inte para henne...men så smyger sig den där idén på en, att ändå ge det en sista chans. När ultraljudet visade på en valp vid 23:e dygnet kände jag också på mig att valpningen inte skulle gå vägen...jag visste liksom. Svårt att förklara hur men, intuition kallas det väl.

Nåväl, gjort är gjort. Och jag är en lärdom rikare, för nu se det ur en mindre negativ vinkel. Det var ju synd att det skulle ske på Tintins bekostnad bara. Nu får hon och jag glädjas åt varandra istället för en valp. Vi har ju ännu, förhoppningsvis, många år kvar tillsammans hon och jag.

Vrålstart!

Jag lyckade ta mig samman i söndags. Drog med mig Evelyn ut och så fixade vi och donade ute i trädgården, så nu ser det lite bättre ut *nöjd*. Sen tog vi oss ännu mer samman och drog till Friskis & Svettis på ett medel/styrka-pass. ÅÅÅÅåååh vad jag har saknat F&S, I love it!! Jag hängde ju på F&S Horntull när jag bodde i Hägerstensåsen. 5 dagar i veckan, förutom löpning och inlinesåkning, cyklade ofta till jobbet också 1,5 mil enkel resa. Ibland kunde jag inte hålla mig utan körde ett pass på helgen också. Det blir ju som en drog helt enkelt. Kombinationen musik, styrka och puls sätter fart på mina endorfiner sen är jag FAST. Och de gamla takterna satt i, alla rörelser satt liksom i kroppsminnet.
Ikväll var jag och testade på Bodypump här i Kvissleby. Men det var liksom inte samma sak, bara styrka, inte mycket rörelse till musiken, ingen direkt puls. Fast jag är öm och darrig som tusan nu, men inte lika trött i hjärnan och inte samma påslag av endorfiner. Beslutsångest. Är ju liksom inte rimligt att pendla till stan för att få F&S, och oftast har jag bråttom hem efter jobbet som det är ändå. Får se vad det blir.

Idag var jag första dagen i skolan, mittuniversitetet. Det var också kul, en kick där igen! Men jag skulle inte vilja göra det på heltid. Nu är det 2 dgr på raken med föreläsningar, sedan hemuppgifter och så seminarium med delexamination om ca 1 månad.

Imorgon kommer jag att sitta med ett öga på telefonen under föreläsningarna, det börjar dra ihop sig för Tintin. Jag tror inte det blir förrän till helgen, men ändå...Och allt är klart och på plats. Tintin tycker det är då himla onödigt med den där valplådan, lägger sig i den plikskyldigast på kvällen, men när hon tror att jag har somnat smyger hon sig ur den och lägger sig på golvet:-) Här håller jag på och "boar" och grejar och Tintin ligger med huvudet i tassarn och kikar med ett öga ungefär, undrar vad allt "fuss is about"....Hon har fått stanna hemma från skogen också de senaste 2 dagarna, sur blir hon, för hon står först o trampar vid dörren när hon ser att matte har springskorna på sig..men jag tycker det är onödigt att hon ska lägga sig och föda i skogen liksom...Igår kände jag hur det rörde sig i magen på henne, något är iaf alive and kicking därinne!

Ibland känns allt som en enda väntan...

Jag skulle ha varit på lyskväll igår, men det vart inget...Hade sett fram emot det litet iaf, nya skor o allt..som jag egentligen inte hade råd att köpa. Men man fick ju det tredje paret gratis, så ungarna fick ju varsitt par, de behövde sina mer än jag. Fast vad behöver man egentligen, på riktigt liksom?

Söndag och jag borde ta itu med dagen, men jag väntar på att inspirationen skall infinna sig, den där kreativiteten ni vet. Just nu har jag ingen lust, bara olust. Väntar också på ett samtal, som inte tycks komma. Väntar på ytterligare en målare också som ska lämna offert på evighetsprojektet, han tycks inte hitta hit. Väntar på att Kim Kärnfalk ska komma hit med en superstor vinst i guldigt kuvert. Mitt enda bidrag till de som har det sämre. Nog måste jag väl få något nu när jag är så himla givmild? Det funkar kanske inte så.

Väntar på att veckan skall starta så att söndagen med sin olust är förbi. Väntar på att ett under skall ske med min trädgård så den blir riktigt höstfin. Fast jag i min olust inte har lust att gå ut o ta itu med eländet, så hur ska då ett under kunna ske? Det är inte kul att göra allt själv...så kanske är det ett annat under jag väntar på...egentligen.

Nattsyster

Klockan är snart midnatt och lugnet har smygit sig över onkologavdelningen där jag vistas inatt. Nu har insomningstabletterna börjat verka, morfinet börjat dölja den värsta smärtan och sömnen, oftast bara ytlig, låter andningen bli långsammare. Antibiotikan, cytostatikan och näringsvätskorna är alla kopplade i ett försök att stoppa det dåliga och låta det goda få makten igen.
Nu finns en stund för paus, en kopp kaffe och gå igenom resterande natts göromål. En tanke över vem som härnäst behöver tittas till och en kvalificerad gissning om vem som kommer att vakna först av oro eller smärta...som alltid på natten.

Som en liten påminnelse bara, om hur bra "vi andra" har det. Vi som inte vistas i dödens väntrum, för visst var det så han kallade det PC Jersild...

Livskriser

Enligt psykologer är det naturlig för var och en att gå igenom en kris ungefär vart 7:e år. Det är liksom snittet, enligt statistiken. Så då funderar jag om snittet skulle bli något år högre, alltså kanske var 9:e år, om mina kriser skulle komma något mer sällan än ungefär vart annat år? Är jag en utav dem som förstör statistiken? För det är ju lite så, säger vetenskapen att det är normalt att gå igenom en livkris vart 7:e år, då tamefan måste man ju se till att krisa just vart 7:e år. Jag kanske skulle hjälpa till att öka Sveriges BNP om jag bara krisade vart 3:e år istället? Då skulle de övriga Svensson bara krisa säg vart 9:e år och fler människor skulle vara mer produktiva och mindre benägna att slarva på jobbet för man e så himmelens uppfylld av sig själv och sin 7-års kris?

När jag fyllde 30, vilket bara är för inte så jättelänge sedan by the way, hade jag en MAJOR kris. Istället för att slå till med fest a-la-30 000 kr-stuket-o-bjuda-alla-jag-känner-o-alla-som-alla-andra-känner-för-annars-blir-vi-bara-typ-10-pers, så jobbade jag som vanligt 8-17, åkte hem som vanligt med tåg och buss, gick upp till min lilla 2:a på Hägerstensåsen, låste in mig, tappade upp ett bad, knäckte en fet skumpa och så låg jag där o skumpade i badet till jag var alldeles skrynklig. Sen sov jag ruset av mig tills det var dags att kliva upp och gå till jobbet igen. Något mindre skrynklig på morgonsidan.
Otacksamma unge! Här hade kompisar ringt och grejat och ville uppvakta och ställa till med PARTY och jag bara dissade allihopa. En sån kris....Jag avskydde att fylla 30, tyckte det var pissigt så in i bängen. Vart sjutton var man på väg i livet egentligen? Hade jag åstadkommit något överhuvudtaget? Det enda jag hade var en sketen 2:a, ett halvbra jobb, 2 barn som inte ens bodde hos mig, och en riktigt player till pojkvän. Nä, så det fick vara nog där. Jag flyttade till Sundsvall inte långt därefter, barnen kom hem till mamma igen och livet hittade hem....men det tog den tid det tog. Ungefär tills nu. 7 år senare. Efter 30-års krisen har jag dock hunnit med några kriser till. Ja, iaf 2 tror jag. Sedan räknar jag inte de mindre. Kärleken är den största boven, eller snarare frånvaron utav den. När man blir kärlekslöst behandlad istället för tvärtom. Egentligen kommer man ganska långt med att vara åtminstone respektfull, och inte använda sina medmänniskor som trasdockor...eller som en IKEA vara - lätt att köpa, och lika lätt att slänga på tippen. Sen har vi det där med att be om förlåtelse, för i hettan är det lätt att man beter sig illa....handen på hjärtat kära bloggläsare;-) Jag har nog några jag borde be om förlåtelse, så här nu när vi ändå biktar oss. Men jag låter bli att göra det på nätet tror jag...

Iaf, idag är det 9 år sedan jag låste in mig den där kvällen badade i mitt lilla badkar i min 2:a på Hägerstensåsen. Och jag tror inte jag har har någon kris på gång, snarare tvärtom. Livet är rätt hyfsat faktiskt. Ingen dag utan att kämpa, men vad vore det om allt bara var "glassigt". Vad ska man vara stolt över då?

Kåridåren

Idag damp en ny tidning ner i vår postlåda. Först trodde jag det var Evelyns men sen såg jag att den var adresserad till mig. Den heter "Kåridåren". Kollade omslaget, där sitter en Fredrik Wilkingsson o halsar en bärs och artikeln ska handla om hans vilda studentliv i Sundsvall. En annan rubrik är "Soffa, säng och matbord på 20 kvm?" eller en annan; "Vill du både resa och studera". Det tar ett tag innan polletten trillar ner...jooo, jag är ju en studerande nu för tiden:-)) Nåväl, jag känns ändå som fel målgrupp för den tidningen. Tack o lov slipper jag bekymra mig om hur man möblerar 20 kvm studentrum. Men jag är lite sugen på det där vilda studentlivet:-O. Kan man både resa, studera och ta hand om hus, barn och hundar samtidigt...kanske skulle blir en bra artikel också. Vad vet jag.

Alltså, jag är ju verkligen ingen rutinmänniska. När det blir flera lediga dagar på raken blir jag lätt rastlös. Inte för att jag har för lite att göra, utan för att vissa saker bara ska göras. Som att kliva upp (rätt självklart men ändå!), släppa ut hundarna, fixa kaffet, göra iordning hundmaten, ta in hundarna, servera maten, äta själv. Sen klä på sig (ja, men måste man??) något anständigt och fult praktiskt. Så ska man motionera sig själv och hundarna så det blir bilen till skogen. 1,5 timme senare hemma igen. Svettig och äcklig, så dusch och byta till ngt ytterligare fult praktiskt plagg, försöka hitta ett par strumpor utan hål och trosor som ännu hålls uppe av sig själv. Posten ska kollas, och mailen checkas, ytterligare kaffe och så börjar hungern göra sig påmind för det blev ändå si och så med frukosten. Finns absolut i vanlig ordning inget ätbart i kylen, så man skiter i lunchen och börjar fatta att man måste till ica och handla för att åtminstone ha något till middagen. Jaha, då har halva dagen plötsligt rasat iväg. Sen går det på sådär, allt grejs som bara ska göras...

Morgondagen kommer att se ut som idag och som igår. Fast imorgon em ska jag för några timmar ta mig ur rutinerna och åka till min alldeles egna, privata frissa. Ska jag fortsätt på min nya blonda sommarlook, eller återgå till den invanda rödbruna? Vad kan vara passande för en nybliven student, som vill leva det vilda livet, inte bo på 20 kvm, men däremot både vill resa och studera? Jag måste köpa nya trosor och nya strumpor iaf...

Så, då är valplådan på plats. Jag fick den t o m hemkörd, mot en kopp kaffe:-) Om inte Tintin klämmer ur sig någon valp nu kommer jag att bli lite sur och plutt på henne, allt besvär i onödan...Gå omkring här och låtsas vara dräktig, få "special treatment" o allt.

Idag fick jag äntligen kostnadsförslag av målaren för mitt hallprojekt. Alltså inte vet jag, men det känns nog som om offerten är lite kryddad. Eller är det normalt att ta en tusing i timpenning? Typ, grovt räknat...Jag tror jag ska skola om mig om det är så.

På onsdag kommer Cecilia hem från sin pappa. Det ska bli skönt att gå in i de vanliga vardagsrutinerna igen. Evelyn längtar till skolstart, jag är inte lika säker på att Cecilia gör det samma. Hon vill nog helst ha lov året runt:-) Hon har nog fått det draget av mig, lathetsdraget liksom. Fast jag vill nog helst kalla det för konstnärsdraget, vilket i princip betyder att vår sort behöver massvis med inspiration för att kunna vara kreativa.

Nu ska jag ta en jycke o gå ner till Statoil. Idag känner jag mig nämligen lite inspirerad och kreativ:-)

Lat söndag

Idag har verkligen varit en slappardag av stora mått. Inte mycket till inspiration att ta itu med något utav mina projekt eller ens såna där "borde"-göromål. Vevade runt ett varv med dammsugaren, är ju så illa tvungen då det släpps päls hej vilt just nu.

Anledningen till slappardagen är nog p g a en hel del sociala aktiviteter på sistone. I fredags blev det trevlig middag på lokala krogen, sedan fortsatte vi med Irish coffees hemmavid. Med filtar, tända ljus och infravärmare blir det hur mysigt som helst...o mycket snack förstås:-) Igår var jag hos Mia i Härnösand och firade hennes födelsedag, också hur trevligt som helst. Å mycket snack med mycket vin...hej o hå. Tror vi löste världsproblemen på några timmar. Och när det var gjort löste vi alla kärleksproblem också.

Idag, i alla min lättja, satt jag och surfade runt på nätet och kollade resmål. Jag har tänkt mig en Thailandsresa om en sisådär 1 år och 4 månader. Men jisses amalia vilka priser! Inte under 20.000 kr per person. Så för mig med 2 ungdomar blir det en slutsumma på ca 50.000-60.000 kr. Saftigt värre. Kan det verkligen vara värt pengarna, för 2 veckors charter??

Nu är jobbschemat klart för hösten också. Jag har handplockat semesterdagar så det blir en hel del ledighet ända in i november. Nice! Och vilken himla tur att jag har min placering på RC, annars hade nog inte mitt förslag gått igenom.

Söndag och lite småsliten, och grymt godissugen! Tur att jag är för lat för att masa mig iväg till macken. Jag borde fixa en lina ner till Statoil, kunde jag fästa hunden vid den och skicka iväg den med en beställning. Fick den träna på apportering samtidigt, fast istället för en dummie får den hålla visa-kortet. Måste bara lösa problemet med hur jycken ska kunna knappa in kort-koden. Det får bli ett problem vi får lösa vid nästa fest tror jag.

Livet är en fest! Eller?

När t o m Mette börjar nobba maten, då är det bara att fatta att något är fel på den. Hon som lever, går, står, springer, jobbar...enbart för att få äta. Innan Mette ens har svalt frukosten börjar hon längta till middagen. Så är hon. Och t o m hon har nu den senaste veckan varit tveksamt till att äta maten, två dagar har hon lämnat kvar mat i skålen!!! Karlsson har jag trott bara varit sympati-dräktig med Tintin och påverkad av henne så därför har inte han ätit. Och Tintin som stått o hängt över matskålen morgon, middag, kväll. Tagit ett par tuggor och sedan vänt o gått ifrån. Nä så nu fick jag nog. Åkte iväg och köpte torrfoder. Och hundarna äter nu så det skvätter i matskålarna. Mette stod och hoppade jämfota i köket i morse, hon tyckte jag var onödigt långsam i min servering. Även Tintin stod o trampade lite otåligt. Nu ska man ju inte hålla på o mixtra med foder till dräktiga hundar, det vet jag, så alla besserwissers kan ta det lugnt nu. Men hon har ändå inte ätit det hon ska äta de senaste 8 veckorna eller nåt. Bara en massa mischmasch av allt möjligt annat. Nu får hon iaf i sig allt det hon behöver näringsmässigt.

Nu börjar jag verkligen längta efter lite ledighet. Det känns i kroppen liksom, och humöret sviktar emellanåt. Man orkar inte vara så jävla glad och trevlig jämt:-) Fast, det lär ju inte bli så mycket ledigt. Första september ska jag börja i skolan, hå hå jaja...Alltså på mittuniversitetet då. Jag tänkte förkovra mig och läsa ledarskap och coaching, det blir lite organisationslära (Hälso- och sjukvård) och en del annat smått o gått. 15 p och 25% distans. Helt lagom tror jag. Och så förmodligen någon valp på det att ta hand om. Och så är man ju aktiv föreningsmänniska och har ett uppdrag där. Sen ska hundar motioneras och tränas. Icke att glömma två tonårsdöttrar som också behöver sitt (blir bra med lite mer ledarskap och coaching på tal om..). Tja, sen hus och hushåll som ska skötas, bil som ska underhållas, jobb som ska jobbas. Det tar aldrig slut...Någonstans i allt detta ska man ta hand om sig själv också sägs det.

Jag har snart födelsedag, igen. Fan då, det var ju bara ett år sedan sist!
Evelyn och jag ska ha en spa-dag när jag fyller år har hon lovat, fast jag får betala kalaset själv. Antar att det är ok. Jag är lyckligt lottad som har en 17-åring som tycker det är coolt att hänga med morsan:-)

Äntligen lite svalare luft!

Nu kan jag ge mig ut i skogen utan att våndas över hettan. Jag ser nog mig själv som en höstperson, den typen som helst vill ha augustisemester. Och september är ju en härlig månad, med alla sina färger. Samma med oktober. Nov-april kan ta sig i röven. Kallt, mörkt och hög elräkning.
Nåväl, en lite reflektion där över våra säsonger.

Igår gick jag av nattjobbet. Att gå av är nog värsta dagen, eller nä förresten, det är nog alla dagar som innebär nattjobb. "Gå-av-dagen" är kanske extra jobbig för man ska upp tidigt, alltså inte sova mer än kanske 4 h, sen ska man låtsas "hålla igång" resten av dagen. Vilket inte brukar bli för kroppen skriker efter mer sömn. Så det blir att gå runt som en zombie.

Igår tog jag mig samman och stack ut på prommis med hundarna, vanlig, hederlig koppelprommis runt elljusspåret. Sen gjorde jag ett tappert försök att träna K-son. Måste få in honom på pipan bättre. Stoppsignal, söksignal...allt sånt. Han är inte så clever K-son och har ganska lång inkörningstid på nya grejer:-) Hade det varit hans mamma Mette hade hon hajjat det på några gånger. K-son har jag försökt med nu sedan förra sommaren, periodvis dock ska väl erkännas. Han har också börjat reagera långsammare på inkallningssignalen. Speciellt om han är inne i ett sök och jag vill ha in honom, då "hör" han inte. Igår satte jag honom ner med en dummie i munnen (håll fast-övning samtidigt) och gick ifrån och kallade in. Då satt han kvar och bara tittade på mig med den där "dum-minen" *arrrrrggghhhh*. Mitt tålamod är kort när det kommer till hundträning....en svaghet från min sida. Så det blev repetition några gånger, som om han inte skulle veta vad inkallningssignalen betyder den rackarn!

Nåja, kvällen fortskred hemma i soffan. Blev tittande på ngn engelsk gammal deckarhistoria, med Miss Marple. Och kom sen på att jag missat The Bachelorette! Nu är det ju bara två killar kvar, den tredje blev utröstad igår. Såg att den där skejtarkillen är kvar, kan inte fatta?? Han som ser ut som hans hår ska gå iväg med honom när som helst, vart ska håret med killen lixom??!

Nu precis fick jag ett samtal från jobbet. Det verkar som om jag stannar på Rekryteringscentrum ännu ett år, mot att jag förlorar min tjänst på Avd 15. Men, jag har kvar tjänsten i förvaltningen så det är ju ingen förlust egentligen då. Fint att något går åt rätt håll iallafall....

Måste skynda oss ut i skogen nu, för sen bär det av på träning..o lite fika och lite tjejsnack i vanlig ordning.

Snuvad på den lediga dagen..

Klev upp i godan ro kl 08.30. Den vanliga rutinen med kaffe och tidningen. Det är så himla njutbart det lilla när man inte behöver stressa. Hann sitta och kika runt lite på nätet också, se vad som hänt sedan sist, nu i dessa facebooktider. Då ringer mobilen "privat nummer"...ååå hastigt och lustigt var den lediga dagen väck. Nattjobb måndag och tisdag. Det betyder att det gäller att sova in det som sovas in kan. Inte så himla lätt att ställa om sig.

Harriet messade och ville gå på prommis så vi gick iaf en sväng i värmen, hundarna fick kyla ner sig i Ljungan. Så hem o lägga sig. Fantastiskt nog så lyckades jag halvsova ett par timmar iaf. Sen är ju jag inte riktigt nöjd med dagen om vi inte fått ta en rejäl motionsrunda i skogen. Hundarna löskopplade och kan kuta bäst de vill, jag i mina löparskor försöker ta mig fram de 7 km utan att svimma i värmen. Så nu är jag väl redo då, för 10, 25 timmar på jobbet.

Jag fick några bilder från träningsjaktprovet igår, lägger in en här. Han e så fin, min K-son:-)

Träningsjaktprov

Istället för att åka på Goldenspecialen så blev det ett träningsjaktprov som Mittlabben arrangerade idag. Man är ju lite "special" som hundägare, iaf om man är en hängiven sådan. Jag menar, vem väljer att kliva upp kl 06.00 på morgonen, köra bil i 1,5 h, för att sen i stekhet sol stå på ett jaktprov i 6 timmar. Sen ska vi inte glömma den lika långa vägen hem igen. Hungrig, trött, ont o stel....men såååå nöjd:-)



Det gick ju bra för oss idag. 11 startande, varav 2 ökl som stod utanför tävlan (endast för nybörjare). Jag och Karlsson blev 2:a provbäst!! Före oss kom ett Flat-ekipage, en pigg tik som slog oss andra med hästlängder i ärlighetens namn. Efter oss ett annat Flat-ekipage. Karlsson var den enda Golden som startade (den andra var ökl utom tävlan). Synd att labbar och flattar ska var så överrepresenterade på våra prov, eller från andra sidan, att våra golden är underrepresenterade.

Karlsson fick iaf beröm för sin goda markeringsförmåga och hans djup och bredd i söket. Av alla startande var det bara Karlsson och en hund till som tog vattenmarkeringarna klockrent. Den var svår, riktigt svår. Hunden skulle ut i medvind och gå in i ett myller av näckrosor ganska långt ut. De flesta irrade bort sig som sagt.

Så nu är vi en erfarenhet rikare. Det var värt den tidiga morgonen och hettan och hungern. Jag tror Karlsson tycker detsamma, för han sover nöjt och tungt nu här bredvid mig.

En till här hemma som verkar nöjd och trött är Tintin. Efter att ha kämpat med att få henne att äta börjar hon så sakteliga visa hunger igen. Nu har hon gått dräktig över halva tiden, så jag hann börja oroa mig ordentligt. Det var bara att kasta alla ideér om goda och strikta ätvanor överbord och servera allt gott som bara finnes, såsom brieost på kex, pizza, rå lever....you name it. Nu börjar det faktiskt synas på henne också, lite bredare över buken o lite mer svank.

Imorgon är jag ledig tack o lov. Det blir till att fortsätta träningen bara, taggad som man är efter en dag som denna.

/Jean1

Svettig jobbdag

De ringde från jobbet igår och ville ha ut mig till MAVA. En dags övertid, mot att jag missade en utav våra få sommardagar och en tur ner på stan nu mitt i Drakbåtsfestivalen. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Hemskt sugen på att åka ner nu ikväll men attans då vet jag hur det blir. En kall öl blir lätt några fler i glada vänners lag, farligt! Inte i vanliga fall men nu så ska jag ju upp i gryningen och åka lååååångt till ett träningsjaktprov. Idiotiskt men vad gör man inte som hundmänniska.

Jag skulle egentligen ha varit på Goldenspecialen den här helgen. Å som jag har längtat o peppat! Boende ordnat, supé biljetten köpt o klirrat o klar...men Karlsson är inte i skick. Han är inne i en sympati-dräktighet tillsammans med Tintin och får inte i sig hälften av den mat han borde äta, och det börjar synas nu. För att inte tala om pälsen. Hur mycket och länge kan en hund fälla egentligen??? Och så rasar energin också. När vi tränade häromdan, visserligen i tryckande värme, så formligen ramlade han in vid mina fötter efter en markering. Med dummiesen fortfarande i munnen låg han och flåsade. Det är väl det som kallas för will-to-please...Han är en kämpe ändå.

Själv ramlade jag ihop i en hög i soffan efter jobbet idag. Somnade och vaknade 2 timmar senare. Tog mig samman och stack ut till skogen med jyckarna. Tog den kortare sträckan på dryga 5 km idag. Tänkte att det kan ju inte vara någon match att springa, i sval sommarkväll. Men den svalkan var fortfarande kvav värme istället:-O Tungt blev det, men jag är ju född envis. Efteråt passade jag på att lägga några dolda linjetag till Karlsson, liksom testa inför morgondagen. Förvånansvärt så fixade han alla tre! Den ena var dessutom riktigt svår, där fick jag kalla in honom en gång och rikta om. Så nu känns det lite bättre inför imorgon, hoppas bara att det är något svalare än idag.

Nu blir det filmtajm och ett glas kylt vitt vin. Toppat med lite godis, förstås....

Jaha, nu var jag här på bloggen igen. Det var ett tag sedan, ett par år kanske. Det händer så mycket spännande nu för tiden så jag känner att jag måste bara få ur mig en del iaf, så här officiellt;-) Det inofficiella behåller jag för mig själv, tack så mycket...

Fredag em nu. Vet inte om det är för att man blir äldre, men jag tycker dagarna går fortare på något sätt, jämfört med när jag var yngre, typ i 20 + åldern. Och med det går även åren fortare. Idag var en målare här som jag funderar på att anlita inför mitt s k "hallprojekt". Han började fråga ditten och datten om var jag bott förut och när var det o sånt...Herrigud, ja var det 3 eller 4 år sen nu som jag bodde där o där eller är det ännu längre sedan?? Jag håller än så länge koll på att hur gamla ungarna är iaf, tycker det räcker lixom. Nåja, han var trevlig iaf, målaren alltså...Men så blir jag alltid lite småförtjust i killar i snickarbyxor:-)

Förutom att svärma för målaren så har jag inte gjort många ryck i dag. Var en sväng till plantskolan o fantiserade om att hitta några riktigt billiga och fina plantor som ännu tål att sättas så här i augusti. Min trädgård har inte alls tagits om hand i sommar, fan jag har ju bara jobbat...Så det ser ut därefter. Jag klippte gräsmattan faktiskt, var så illa tvungen, annars hade jag fått hyra en sån där stor maskin man bärgar hö med snart! Nu väntar jag på en sval kväll så jag kan ta ut hundarna i skogen och köra den vanliga joggar-rundan.