Jag är tillbaka till jobbet igen, blev ett nattpass såklart, så nu har jag nästan nyss vaknat. Ja, vaknade kroppsligen gjorde jag redan kl 13, men innan hjärnan är med tar det några timmar ytterligare. Knepigt det där.
Jag tog tag i det där obehagliga under tiden jag väntade på att hjärnan skulle vakna...som att röja ur sovrummet. Valplådan, tvätta blodiga handukar, lägga undan grejer jag skaffat inför...Är det någon som behöver en liten våg för en billig peng så säg till... Vet inte om jag ska behålla valplådan heller, den är ju jättefin, gjord på snickeri o allt. Sovrummet har stått orört sedan i lördags. Jag har sovit på soffan med Tintin i biabädden bredvid, för att hålla lite koll. Hon har haft lite besvärligt med ont och ofta kissnödig, även på nätterna. Men redan nu verkar hon vara på väg att tillfriskna. Står och trampar vid dörren i vanlig ordning när hon ser att mina löparskor dras på. Hon får lugna sig lite till...
Jag kom på vad jag ska göra med mina semesterdagar, en alldeles briljant idé faktiskt, om jag får säga det själv. Ringde ett bemanningsföretag och anmälde mig som intresserad att jobba i Norge i höst. Det hade kunnat skicka mig på stört, men nu har ju inte jag mitt Norska ssk leg, så det ska det ansökas om först. Å herrijesses va papper det ska vara, och allt ska äkthetsintygas av Notarius Publicus. En snubbe som sitter på ett advokatkontor i stan. Igår var jag dit och fixade det som jag trodde skulle fixas, men naturligtvis glömde jag ett viktigt papper, så nu måste jag dit igen. För att få åka till Norge och jobba måste jag också ta med mig ett "Politi-intyg", alltså ett utdrag ur brottsregistret. Vilken tur att jag inte är kriminell! Och sen ska en redig lunta med intyg iväg till bemanningsföretaget också, inklusive CV'n förstås. Det blev ett heltidsjobb att fixa alla papper!
Det är många som har ansökt om norsk legitimation nu. Vårt kära sjukhus ska ju säga upp en tredjedel utav oss. Jag kanske ryker också, fast jag sitter säkert ett år framöver iaf, så mycket vet jag. Jag har inte gått arbetslös sedan jag bodde i Finland och var gravid med Evelyn, alltså det är 17 år sedan (hjälp!!). Då som undersköterska, och finskan var det lite si och så med. Jag var alltså med den kombinationen inte speciellt eftertraktad på arbetsmarknaden:-) Men det löste sig ju illa kvickt. En unge till två år senare satt jag på skolbänken och läste till syrra...resten är historia.
Ikväll blir det ett core-pass, det ska bli kul att testa. Får hoppas att hjärnan vaknat tills dess bara...
Kul att läsa vad som händer i ditt liv! Du skriver verkligen bra! Kramar och lycka till med Norge!
SvaraRaderaNina