måndag 12 oktober 2009

Människor från förr..

Imorse vaknade jag och var minst sagt förvirrad. För det var som om jag befann mig 10 år bakåt i tiden och att jag borde ha befunnit mig i min lägenhet på Hägerstensåsen men ändå när jag sätter fötterna i golvet så är jag här, i mitt hus på Klockarberget. Det blev så fel. I alla sinnen blev det så fel. Mitt sinne och min kropp förnimde allt så som det kändes då där, på Åsen. I dofter, ljud..allt. Och ändå var jag inte där. Men jag har varit där nu i två nätter. Gått barfota på det kalla stengolvet i hallen, suttit i soffan och tittat ut genom fönstren rakt över till huset mitt emot, betraktat björken som vajade där bredvid och låtit blicken gå över takåsen, lyssnat på ljuden av folk som kommer och går ute i trappen, ljudet av när porten öppnas och stängs. Och känslan av tystnad, väntan och ensamheten. Världen levde i högsta grad, men för mig stod det stilla där, som om jag vore osynlig trots alla människor runt omkring, ett andeväsen bland allt levande och brusande....Jag saknar ingenting från tiden där, vakuum-tiden, och jag har inte tittat ditåt på länge länge, väldigt länge. Och bara det har varit en befrielse. Det stör mig att jag plötsligt hamnar där igen. Jag úndrar om det finns någon anledning, är det något jag ska se? Ibland ser och hör man saker i vakuumvärlden man inte skulle se eller höra i det vi uppfattar som vår verklighet. Sällan handlar det om en själv, ofta handlar det om någon annan som liksom knackar på och vill ha ens uppmärksamhet, som vill något.
Så jag får väl bara vänta igen då....

söndag 4 oktober 2009

Städdag

Nu har det gått upp för mig att hösten är här. Som vanligt hänger jag inte riktigt med i årsväxlingarna. Idag har jag och Evelyn iaf städat undan på tomten. Det blev fullt i garaget förstås, inte för att jag har så mycket grejer att lägga undan o spara på utan mest på grund av allt skräp. Behöver åka en sväng till Svartviks återvinning snart igen.
I sommar har ett furubord med tillhörande stolar fått fungera som trädgårdsmöbel på altanen, i brist på något annat mer praktiskt (och snyggare för den delen). Och eftersom det har regnat typ 90% av alla sommardagar så är den möbelgruppen rätt rutten och murken vid detta laget. Grillen har rostat också, av samma anledning. Man ska ha tak över en altan, helt enkelt...det funkar ju inte att springa och ta in och ut grejerna 7 ggr per dygn. Och vem skulle hinna med det förresten.

För övrigt var det ju fest med mina gamla jobbarkompisar i fredags. Mexikansk tema, med tacomat i mängder och Tequila förstås...farligt värre. Festfixarna hade gjort ett jättejobb med hela arrangemanget. De hade t o m fixat en pinjata (heter det så?) som vi som firades av fick gå lös på, efter att ha blivit försedd med ögonbindel och snurrad några varv. Jag lyckades inte måtta i pinjatan med däremot slå sönder pinnen. Hur lätt är det med några tequila innanför västen!? Och hör och häpna, ingen tipsrunda!! Tack gode gud! Istället blev det frågesport och det kan man ju stå ut med:-)
Så småningom drog vi vidare till Memento, eller "gamla Espan". Bra lokal, bra ställe, bra musik...men det verkade som om alla i åldern 30-45 stannat hemma denna kväll. Antingen var det 20-åringar eller 60 åriga gubbar. Inget däremellan, utom vårt gäng då. Vi satsade på karaoken iaf, ABBA funkar alltid! Och några drinkar till...När stället stängde kl 02 var vi inte alls sugna på att åka hem. Ida lyckades dra mig vidare till Avenyn, men om det var ungt klientel på Memento så kan man väl säga att på Avenyn huserade hela stans population av 18-åringar. Så vi vände i dörren och kunde bara konstatera att kvällen var över. Tack och lov fick jag skjuts hem, så himla skönt att slippa kuska på bussen och gå Klockarbergsbacken hem!

I lördags fick jag då återigen ta bussen in till stan för att hämta bilen, börjar nästa bli en rutin nu...Jag tog med mig Karlsson som sällskap, så nu har han åkt buss för första gången i sitt liv. Han tog det med ro förstås, som allt annat, inga konstigheter. Sen blev det prommis till Skönsberg där bilen stod, fortfarande intakt och med alla grejer kvar i den.

I eftermiddag lär det bli ett gympapass igen. Evelyn försöker få med sig Cecilia på aerobic och mig försöker de lura in på ett 75 min medel/styrka pass, jag som tänkte mig ett stillsamt och något mindre svettigt core-pass. Helst skulle jag vilja ut på en långprommis men usch o fy vad lerigt och blött det är ute, murrigt värre...Nä, det blir nog en kopp kaffe till o fundera på saken...