Re-re-laxa

Jag jobbade på avd 14 extra (där de omtalade satellitpatienterna är placerade) en kväll och hade för en gångs skull lite lugnt. Så jag passade på att prova ortopedavdelningens massagestol. "Min" uska Marina instruerade. Och så hade vi lite kul. Och tog lite bilder:)

Här ser ni då mig väl tillrättalagd och med fjärrkontrollen redo:

ÅÅÅhhhh, nice..skönt för axlarna och ryggen o stjärten o låren:

Jamen, kan man sätta lite mer fart o vibration på den här grejen då?? Joooodddddåååååå:

Det där på slutet gjorde lite ont. Som synes. Typ.

Lite skrajsen eller?

Jag är kallat till mammografiundersökning idag. Så nu tänker jag så här:

• jaha, då är man i den åldern då
• tänkt om mina tuttar blir klämda till oigenkännlighet i den där maskinen. Så f o m idag kommer jag att ha platta tuttar!
• det gör bergis skitont
• vad är det egentligen för personer som jobbar i den där husvagnen
• jaha, så har jag cancer då

Dessutom måste jag pröjsa för alltihop. 150 hela kronor.

Hur mår tant?

Har jobbat natt på akuten. Igår natt vid 03.00 tiden började jag ta snedsteg och horisonten liksom gick i vågor emellanåt. Då är man tipp topp! Väl hemma sov jag länge och väl men vaknade trött ändå. Förmodligen för att jag visste att jag hade ännu en natt framför mig.

Innan jag ens hunnit lägga ifrån mig väskan och knipsat på mig ID-brickan på jobbet igen så hade detta hänt:

* Evelyn backar rakt in i grannens bil. Jag ser 2000 kr i självrisk flaxa förbi högljutt skrattandes.

* Jag försöker forcera mig in på sjukhuset genom att gå rakt in i dörrarna som leder in i huset från bilgaraget. Resultatet är skallebang och kanske ett blåmärke, det återstår att se.

Så nu väntar jag bara på den tredje Olyckan. Klockan är ju bara barnet än menar jag, 01.00.

Ogillar

Idag efter att jag sovit till kl 12.00 och sen vilat till 15.00 och låg i soffan såg jag en dokumentär om barn på barnhem i Bulgarien. Jag fick veta att Bulgarien har flest antal "skadade" barn i hela europa. Alltså de är blinda, döva och har olika grader av CP-skador. Sen hade ett filmteam följt livet på ett barnhem som låg ute i obygden någonstans. Det var inte kul att se. Det var riktigt jävla otäckt. Och jag kan inte, på något sätt, förstå hur någon kan vara så jäkla funtad att man inte ser när barn svälter till döds. Personalen tyckte barnen såg friska ut. Fast de låg med brutna ben och ihopvikta som små skelett i sängarna. Alternativt de barn som kunde, satt och vaggade fram och tillbaka på sina stolar. Dag ut och dag in. De kunde inte prata för ingen hade pratat med dem, på sin höjd till dem. De kunde inte leka för ingen hade lekt med dem så de förstod inte vad lek är. Ingen höll dem, utom för att byta blöja eller tvätta av dem. Och då med väldigt omild behandling, riva och slita i de stackars avmagrade lemmarna.

Jag ville åka dit bums och smiska upp de där fullkomligt idiotiska vårdarna. Sen skulle jag låsa in dem och de skulle kanske, ibland, få lite mat. För deras hull var det inget fel på, snarare hade de behövt vara med i Biggest loser hela bunten. Barnen skulle jag förstås ta hand om. Några var på väg att dö, så kanske de skulle hinna få en något lindrigare död. De andra skulle för första gången få känna på hur det är att bli hållen och vara nära. Kanske någon skulle hindras att bli ännu mer skadad.

Men, vem är jag att rädda barn från ett barnhem i Bulgarien. Är det möjligt för en människa att lyckas med det? Hur gör man?

Under tiden jag funderar på det dör något barn till.

Jag är iaf med i Postkodlotteriet. Fast de pengarna går väl till idrottsverksamheter och sånt. Så att friska svenska barn med rosiga kinder kan spela fotboll i sin klubb och rida på hästar och åka på läger....Det är ju viktigt. Jätteviktigt.

40 år och fortfarande naiv...

Nu ska jag berätta något som är bra att veta för alla som är singel och tjej. Ok, det kan vara så att det jag ska avslöja inte är en sådär jättesvår nöt att knäcka. Men är man jag så är man. Kanske kan jag räta ut ett och annat frågetecken ändå. Nåväl, så här är det:

När en karl/kille/grabb säger till dig att han behöver vara själv ett tag, kanske ta en liten titt på livet, hämta andan, förhoppningsvis i slutändan bli en bättre människa....så är det BULLSHIT. Japp. Dagen sanning. Om jag tillåter mig själv att översätta så betyder det egentligen : Jag vill vara singel så jag kan flörta och knulla runt och inte behöva rapportera in.

Ja, ja. Skratta ni. Jag vet, jag borde kunna sådan koder. Men jag är 40 (fast jag var faktiskt bara 39 när det samma sas till mig) och still fucking naiv och tror på allt som sägs till mig, ordagrant.

Så var det med den saken. Lärdom är icke att förakta.

Hemnet.se

Jag sitter fast i träsket igen. Nu är det tamejfan dags...igen. Det verkar som jag fortsätter på 2-års intervallet. Taikon knackar på och så är det dags...igen. Huset är så ute på hemnet.se och det ska städas inför fotograferingar och visningar o jag sitter där på nätet minst ett par gånger per dag och kollar lägenheter. Nu är det lägenheter. För nu ska här flyttas..igen. Det är 2 år sen sist. Surprise, I don't think so.

Jag brukar byta jobb med 2 års instervaller också. Rekordet är 7 år på avd 15. Jag vet inte vad som hände där riktigt. Men nu är jag ute och letar nytt igen, efter 1,5 år på Rekryteringen. Se där ja! Surprise, I don't think so där heller...

Undrar vad som ska hända härnäst?

Pick me, choose me, love me!

"Okay, here it is, your choice... it's simple, her or me, and I'm sure she is really great. But Derek, I love you, in a really, really big pretend to like your taste in music, let you eat the last piece of cheesecake, hold a radio over my head outside your window, unfortunate way that makes me hate you, love you. So pick me, choose me, love me....." Meredith Grey, Greys Anatomy

Alltså, snacka om desperat brud! Hur lågt får man sjunka?
Men ack så jävla vackert...Jag vill också ha en Mc Dreamy att stå o säga så till, jag kan också vara så fucked up desperat...Och allt jag säger ska sen bli dokumenterat och hamna på best-off citat listor all over the world.

/Jeanette
Jo jag vet att jag skriver på svengelska och att det för herr/fru Språkpolis förmodligen känns som att någon höll på att såga av deras högra arm...men, on the other hand, who gives a fuck! :D

Sånt som gör livet roligare

Jag hittade den här och blev lite gladare : http://www.riketssal.se/

Ni som garvat till Hej Domstol o Pang Prego mm kommer att fatta vad jag menar...

Funderingar i gryningen

Just nu gillar jag en massa nya böcker som kommit ut. Eller egentligen vet jag inte om jag gillar böckerna, men jag gillar titlarna. Som t ex Ann Söderlunds nya "Men vi knullar ju ändå inte" Eller, Johanna Tydells " Ursäkta för att man vill bli lite älskad". Den senare visserligen kanske mer inriktad mot ungdom men ändå.
En dag ska jag också skriva en bok med en cool titel...var bara det jag ville säga så här kl 06,35 på morgonen.

SOMMAR!

Det tog 2 veckor sist, innan jag hade hämtat mig från Norge-jobbet. 14 dagars hästpass. När jag väl var hemma efter en dags resa kunde jag inte fatta att jag faktiskt var hemma.

Och nu då, 2 månader senare, är jag på väg igen. Åker imorgon, kommer fram sent sent till Orkdal och ska genast på dagvakt måndag morgon. Sen har jag 10 dgr jobb framför mig. Det var den semestern. Just nu har jag ångest o är förbannad på mig själv att jag bokade upp mig på mer norge-jobb. Vill inte, orkar inte....

Annars lär det vara sommar. Jag har inte hunnit känna efter ännu. Har knappt gjort något ute i trädgården mer än det absolut nödvändiga, som att klippa gräsmattan o sånt. Det blir nog inte mer än så heller, det får bli en sån sommar. Jag ska ju ändå bara jobba...och så har jag ju Turkiet i augusti som hägrar.

Jaha, om man skulle ta o packa nu då...

Yeeeeeeeee

Jag åker hem imorgon. Jag åker på riktigt hem imorgon. Kan knappt fatta det. Som jag har længtat! Jag har længtat sen jag satte min fot på det hær stællet. Men bara før att jag visste att just denna resa skulle bli en pærs. Fast jag tænkte att det skulle bli en enkel match...ændå. Mænniskans sætt att pendla mellan hopp och førtvivlan.

Det enda jag sett av det hær stællet på jorden ær ca 5 km's radie kring sjukhuset, max. Egentligen bara åt ett håll, dær det finns matvaruaffær och bankomat. Fræmst det senare. Før mat har det då inte varit ett øverflød av. Sen har jag sett utsikten från "mitt" fønster på 5:e våningen på Ortoped sængeavd 1. Det ær væl i stort sett det.

Jag har utøkat mitt norska ordførråd: "Dostol" (= toastol) och "lomme" (= ficka)
Pinsamt nog kommer jag på mig sjælv med att anvænda norska ord på svenskt vis i samspråk med mina norska kolleger. Antagligen før att jag ska slippa se deras anstræninging nær de ska førsøka førstå vad jag sæger och før att jag ska slippa førklara om vad jag pratar om.

Norrmæn ær f ø vældigt insatta i vårt svenska kungahus. Jag har fått diverse frågor i veckan om vår prinsessas kærleksliv med Jonas. Som om jag skulle veta??? Idag ær de bestørta øver att førlovningen ær bruten. De visste jag inte ens førræn de frågade mig om det också. Så otroligt ointressant...

Det enda jag bryr mig om just nu ær att komma på flyget hem. Jag skiter faktiskt høgaktningsfullt i det svenska kungahuset, och alla andra før den delen också.

Än så länge lungt..

Kl är straxt före midnatt och jag har redan tråkigt. Leker lite med min webcam under tiden. Kollat på en film på tv. Druckigt tre koppar kaffe. Jag är hungrig som vanligt med har satt kl 01.00 som tidigaste tid för mat. Annars blir jag hungrig igen innan det är morgon.

Förra natten drack jag två stycken Burn (Red bull) och var oförskämt pigg hela natten. Tror jag hittat min nya drog! Gick därför till butiken igen idag för att stascha upp ett förråd av energidryck men då var dom slut, helskottas också. Men jag hittade en annan som heter Battery...låter lovande! Konstaterade samtidigt jag shoppade min nya drog att de säljer öl och cider i matbutikerna här i Norge. Ja alltså motsvarande vår mellan o starköl. Kunde samtidigt konstatera att med dom priserna är det ingen riskt att man blir alkoholist.

Jag lyckades med en liten löparrunda idag igen *stolt*. Längs med havet. Kunde ha varit bedårande vacker vy om det inte vore för alla tunga moln (askmoln) och en lämplig dos hagel. Väl tillbaka är det alltid också lika spännande att krypa in i duschen och se om man kommer ur den utan att ha duschdraperiet runtsnott hela kroppen. Bara det är ett gympass i sig.

Nä, dags att jobba lite...tjingeling.

Rensat mobilen

Jag har roat mig med att kolla igenom mina ca 40 foton som fanns i min mobil. Det mesta var bara skräp. Ni vet suddiga festkort o sånt. Men några har jag valt att ladda ner här mest som kuriosa, inget världsomvälvande direkt. Men lite om året som gått kan man kanske säga:

Jag blev med radhus för 2 år sen. Detta är en del av min elända trädgård. Jäkla slänt! Hundarna springer sönder allt jag försöker plantera. Då gick jag över till sten, vilka de bär bort så fort jag vänder ryggen till. Är väl lika bra att asfaltera skiten. Kolla i vänstra hörnet så ser ni en vovve som gör ett försök att släntra ner osynligt...HA, matte har bildbevis!

Så har vi då mitt berömda hallprojekt. När jag inte burit sten från gräsmatta till slänt så har jag rivit plastmattor o spacklat väggar. Och när det var gjort återstod att skrapa och slipa och skrapa och slipa bort allt papp och lim från varje trappsteg. 14 st trappsteg, 15 med avsatsen. Nu är dock trappen klar, det tog ett och ett halvt år. Slutgörat fick målare och mattläggare fixa. Tack gode gud för rotavdraget...och en schysst bankman!

Det här är Mette-tjejen. En utav alla våra dagliga skogspromenader. Detta är på höstkanten som synes. Mette har alltid denna uppsyn :-) Hon bor nu hos fam Hämphäla inne i stan och trivs alldeles utmärkt.

Allas vår coola kille Karlsson blev pappa till ett härligt gäng valpar. Här gosar Cecilia med två utav dem. Ack Ack så ljuvligt med valpar!

Jaha, ett festkort där det syns vilka som är på bilden, fantastiskt! Vi är rätt sliriga här, jag och Ulrika. En kväll när vi "bara skulle ta en öl"...och det blev många fler än så. Men kul har vi alltid!

Å så kom den jäkla vintern. Värsta i mannaminne! Vintern då jag på allvar ångrade att jag ägde hus. Skottade och skottade och skottade. På bilden har jag varit uppe på garagetaket och skottat. Låt oss säga att jag inte behövde någon stege när jag skulle ner därifrån igen, det var bara att kliva rakt ner på snöhögen. Vår trapp in är där under all snö någonstans. Evelyn ogillade läget. Karlsson tyckte det var skitspännande.

Jamen så kom våren då och jag fick äntligen åka till Norge och vidga mina vyer! Så här ser man ut efter att ha jobbat 12 h natt för att sen vara tvungen att gå 6 km i hällregn till ett jäkla skattekontor...not fresh m a o.

Och här slutar bildkavalkaden för längre än så har jag inte kommit....still in Norway and still not fresh :-)

Livet är en utmaning.

Hittills har jag:

* läst ut Unni Drogges bok "Boven i mitt drama kallas kärlek". Den fick jag av min kära mor i julklapp. Att den handlar om en kvinna som blir misshandlad både psykiskt o fysiskt är knappast en slump. Den var jobbig att läsa...men läsvärd. Som en fin överraskning hittade jag mitt försvunna bio-presentkort i samma bok, även det en julklapp av morsan.

* bestämt mig för vilka 2 artiklar jag ska använda i mitt paper som ska vara inne om någon vecka. Mitt mål var att ha allt klart innan det är dags för hemfärd. Någonstans känner jag på mig att så kommer fallet inte att vara.

* sett tre chick-flick filmer. Mest bara för att få pausa från all norska.

* spenderat x antal timmar på nätet. Who is counting anyway...

* fixat skattekort. Det var en bedrift. Efter 12 h's nattpass får jag i spöregn gå 3.5 km till skattekontoret för att spendera en halvtimme i ett överfullt väntrum. Sen gå hem i samma spöregn de 3.5 km hem igen. Jag kan säga att det gick att vrida vatten ur mina trosor när jag kom "hem". Not cool.

* fattat att norskt kaffe är förbannat blaskigt. Jag går ingenstans utan min Nescafé-burk nerpackad i ryggan.

* insett att det kommer att bli jäkligt tufft att leva på havregrynsgröt, nudlar och proteindrinkar ytterligare 8 dygn. Längtar redan nu efter pizza, godis o bärs...i den ordningen ungefär.

3 gjorda, 10 kvar....

Det är med att dejta på nätet är då tråkigt. Hur orkar folk? Sitta o skriva, fråga samma frågor, få samma svar. Alla är ju så himla bra o käcka på nätet. Alla har 1000 fritidsintressen och har superduper präktiga barn och världens bästa jobb. Finns knappt några nackdelar. Möjligtvis att vintern varit lite väl kall o lite väl mycket snö, och nu längtar man efter våren. And so on....gääääsp....Jag som knappt har tålamod annars funkar ju inte i nätdejtingvärlden alls. Får lägga ner. Har ju ändå gett det sina nästan 2 veckor.

Nä fasiken, lite action nu vore inte dumt! Tyvärr sitter jag strandad i Ålesund dessvärre. All action får vänta i 10 dgr till är jag rädd. För här händer inte mycket. Surrat lite med en trevlig syrra inatt o hon tyckte absolut att jag ska komma hit och jobba igen, på sommaren, då e de grejt här i Ålesund. Och alla är snälla säger hon, lätt att få kontakt med folk. Fick tips om en pub som lär ska vara vida berömd. (Jaha, så sas det om Sundsvall också vill jag minnas...Riktigt så lätt brukar det inte vara när det kommer till kritan. ) Jag får se om jag får tillfälle att kolla in Ålesund sommartid, känna den där trevligheten på pulsen. Det vore ju nice med lite omväxling. Rastlös som man är...

The place to be

För några dagar sedan la jag upp en profil på en sån där dejtingsida. Det är tydligen så man träffar kärleken nuförtiden har jag fått höra. Jag tänkte bara frikostigt dela med mig utav några erbjudanden jag fått hittills, bl a detta:


"Jag är 91+, mycket vital för min ålder, viril och på alerten, en riktig gentleman.

Jag har nu bestämt mig för att träffa en ung och vacker kvinna, leva loppan med dig och min förmögenhet innan rullgardinen dras ned.

Mina intressen är resor, golf, slalom, disco och kampsporter samt sköna hemmakvällar med dig."

Va tror ni, ska jag satsa?

Vältränad o kaxig

Jag har tagit mig för en "mission". Den innebär att jag ska prova på olika träningsformer, även sådana som jag är övertygad om inte är för mig. Som t ex spinning. Såååå tråkigt. Jag gillar inte ens att cykla ute i naturen, det är ju så tradigt. Varför då sätta sig i en mörk lokal o låsa fast fötterna i en stillastående cykel. Man svettas nåt så in i h-vete o man kommer ingen vart! Men jag gjorde det iaf. Och det var fortfarande inget för mig, tack o hej.

Idag stod Afrodans på schemat. Jag provade något dylikt för säkert över 10 år sedan. En skum ledare utklädd i färgglada dukar (ja vad heter det då?) skulle ha en grupp att "så frön" o "bruka jorden" och den ena symbolismen efter den andra. Jag tyckte det var fånigt och fick aldrig upp någon fart eller känsla. Men, skam den som ger sig. Gav mig på ett nytt försök i dag då. Startade upp lite avmätt med uppvärming, blev knappt flåsig. Sen upptempo med högre volym och nya rörelser enligt lite av ett aerobicupplägg. Det var där någonstans som min puls gick igång och med det min kropp! När det hela var över var jag nyfrälst! Jag var lycklig, euforisk och jag hade nästan mött Jesus där bland alla trumvirvlar!
Ledaren gav oss en applåd för vårt engagemang och var snäll nog att informera oss om att man möjligtvis kan ha träningsvärk i ryggen dagen efter. Äääh, va fasiken. Jag kände nada, var ju hög som ett hus och mina synapser i hjärnan jobbade allt vad de kunde för att ta emot alla lyckohormoner. Sällan stellan att jag har träningsvärk. Jag är ju stark och vältränad.

Nu ikväll är jag inte lika kaxig, eller hög för den delen (bara lite). Nu har jag ONT. Min rygg har körts över av något stort och tungt! Och detta skulle ju inte kännas förrän imorgon. Fusk!

Känner på mig att allt kommer att vara "mission impossible" imorgon....

Sånt jag reflekterar över ibland.

Ogillar: när spolarvattnet tar slut i bilen i kombination med att det är skitigt på vägarna.

Gillar: att bilen jag precis är på väg att köra om spolar på sin ruta när jag själv har slut på spolarvätskan.

Jag kör en Ford Mondeo. Den är bara snygg ibland. Just nu är den skitig både inne och ute. Faktum är att den är oftare skitig än ren. Just nu luktar den gammal öl för jag kör omkring med en soppåse full av pant efter en fest för en vecka sedan. Snuten har påpekat att ena lampan är paj också, två gånger nu tror jag....

Och i mitt horoskop står det att jag är pedant.

Florence dog för länge sedan...

Ibland kan små problem bli så stora, hur stora tror jag beror på graden av stress man är i för tillfället. Just nu är jag väldigt stressad över en fet finne som bosatt sig på min haka. Tittar jag mig i spegeln tycker jag att jag ser ut som The Wicked Wich from the West. Att jag sen har en något gråvit ton i hyn gör inte saken bättre.

Fast egentligen skiter jag i alla finnjävlar. Jag hade tänkt börja mitt nya lugna och harmoniska liv här efter att ha klarat av ATSS och senaste stora examinationen i ledarskapskursen på Miun. Jag skröt för min studiekompis om hur himla nice mitt schema skulle vara framöver. Det är någon vecka sen nu och den där harmonin lyser med sin frånvaro. Istället passade jag och en kollega på att skicka runt ett kollegialt mailt till våra medsystrar...o tja, resten av det Sjuka Huset fick det också. Plus media av alla de slag; ST, Dagbladet, Vårdfacket, TV4...för att nu nämna några. Satt i intervjuer hela min helg, min sköna lediga helg. Min sköna lediga måndag blev istället stressmåndag med ytterligare intervjuer. Det lustiga i det hela är att budskapet säger att vi ska tagga ner, dra i bromsen, reflektera...hmmmm. Det går sådär just nu.

"Ni gör det bra", säger en snäll bekantskap på F&S. "Ni som har ert kall", fortsätter hon. Nä, det kallet gick i graven inte sent efter Florence Nightingale svarar jag. Tyvärr kära medborgare som gärna vill tro att vi glider fram i våra fina stärka uniformer och inte vill annat än lindra lidande så pass att vi gärna bosätter oss på jobbet. Så ser inte verkligheten ut. Häromdan fick jag ge ett omskakande besked till en anhörig. Beskedet var att det på avdelningen INTE finns en läkare som sitter och monitorerar alla patienter kl 7-24. Att det "bara" är vi sjuksköterskor och undersköterskor som håller koll på dem, och specifikt då den kära modern som var föremål för den anhörigas oro. Det tog ett tag innan den polletten föll ner s a s.

Svensken klagar över landets sjukvård. Svensken som inte varit utanför trygghetszonen, som inte vill se någon annan verklighet. Svensken som tycker det är dyrt att pröjsa 300 kr för ett läkarbesök på akuten. Shit säger jag bara, wake up! Svensken borde ta bort skyddslapparna och ta sig en redig titt på övriga världen. Förbannat bortskämda Svensken!

Orkar inte

Nej, det är så rätt så, hemsidan ÄR inte uppdaterad på ....tja, länge. Varför då? Ja för att jag inte gjort ett skit på hundfronten. De går här hemma som två spöken och bara tråkar sig. Knappt så de får någon motion, annat än spring på tomten. Och Karlsson får knappt det för han "råkar" jämt vandra över staketet och hälsar på hela Klockarberget så fort han får chansen. Snön är så hög så staketet syns knappt. Tintin vet sina gränser dock, var staket börjar och slutar och vad man får göra och inte får göra. Karlsson "råkar" ofta glömma just den biten. Och tacka fan för att man vill ut vidga sina vyer emellanåt när man har en dötråkig matte!

Det blev lite mycket så här i slutet på 2009 och början på 2010. Studier och jobb, ännu mera studier och lite mer jobb på det. Ett jobb som hotas och med en arbetsplats som sjuder av ilska och frustration. Hos andra känslan av maktlöshet. Full debatt och inte en dag utan att vi blir påminda...Rena rama High Chaparall i modern tappning.
Sen då mitt i allt tar jag itu med renovering minsann. Stressen skjuter i taket, omeprazolen blir livsviktig och sömnen blir orolig och knapp. I mina drömmar drömmer jag om att få sova. Hå hå jaja...men även detta har ju ett slut. Jag längtar till våren, för att vara exakt till den 25 maj för då är studielivet över. Det kommer att dröja innan jag sätter mig i skolbänken igen, bara ett konstaterande. Sen ska jag bara jobba och försöka ha roligt på jobbet, njuta av dagen. För att inte tala om njutningen av lediga dagar som då verkligen kommer att vara LEDIGA.
Det är då Tintin o Karlsson ska få bli hundar igen, slippa vara spöken....

Grekland

Måste ju visa hur min vy kommer att vara från den 2/8 och två veckor framåt. Det blir Skiathos, med förhoppningsvis en o annan båtutflykt till bl a Skopelos...och lite annat roligt.

Livet fortskrider

Fast vete katten om livet skrider så jäkla fint? Det går ju rätt fort egentligen, som om livet hade spring i benen liksom. Bråttom att ta sig fram. Undrar om det har något mål? Annat att dö alltså? Jag borde kanske fråga...

Jag är hemma efter en hektiskt kväll på akuten. På tal om att ha bråttom. Det var till att ha tungan rätt i mun, prioritera o dirigera o göra allt på en o samma gång helst. Patienterna låg överallt i korridoren. Alla mina, tillhörande kirurgsidan. Till slut visste jag inte vem som var vem om ngn frågade. Det vara bara att beta av en efter en. Att ha folk i korridoren är okul. För med varje patient står i princip också en eller flera anhöriga. Och alla de anhöriga står o stirrar mot disken o följer varje steg man tar. Som om det skulle få allt att gå fortare...

Förra veckan gjorde jag klart min ATSS utbildning. ATSS står för Akut Traumasjukvård för Sjuksköterskor. Det var ingen lätt utbildning. Den var påfrestande om man säger så. Det var till att få in ett koncept på traumasjukvård på rekordtid och sen prövas om man håller i en traumasituation. Examination inför läkare praktiskt och skriftligt. Timmar, dagar av ångest och nätter med ytlig sömn där allt repeterades o rabblades om och om igen. Men, jag avslutade utbildningen med sinnet i behåll o väl godkänt. Tack gode gud!
Nu har jag "bara"kvar ledarskapsutbildningen, fast den känns lätt i jämförelse nu.

När ledarskapskursen är avslutad har jag 15 hp till. Och då borde det vara vår på riktigt! Sen ska jag bara glida genom sommaren tänkte jag...eller f'låt skrida menar jag. Jobba lite i Norge förhoppningsvis. För sen, sen är det SEMESTER! Fantastiskt av mig att ens kunna planera längre än till nästa vecka. För jag har tamigsjutton planerat en fiiiiiin semester. Om allt går som jag tänkt blir det 2 veckor i Grekland och Skiathos i augusti. Shit pomfritt vad jag ska njuta då! Jag har redan börjat packa väskorna, nästan...

Veckans lista

Orkar inte skriva så mycket så jag kör en ny uppdateringsvariant:

Arbete: just nu mycket på akuten. Lärorikt o utmanande - me like!
Hemma: tonåringar o hundar!
Läser: Snabba Cash av Jens Lapidus. Tror filmen är bättre, faktiskt. Ibland plöjer jag studielitteratur, borde plöja mer och oftare.
Lyssnar: P3. Sörjer f ö Morgon zoo på Rix Fm. Men musken är bättre på P3, där har de iaf begränsat användningen av repeat-knappen.
Tittar: Trauma i brist på något bättre. Längtar efter Desperate Housewifes och Greys Anatomy. Nyheterna förstås, iaf en gång per dag.
Tränar: Cirkelfys o Skivstång på F&S. Har för tillfället en besvärlig benhinneinflammation som begränsar min hopp-, studs-, o springförmåga, kör styrka tills det lagt sig.
Senaste inköp: dyra jympadojjor, just med tanke på ovanstående.
Senaste barhäng: ja herrigud, det var ett tag sen nu igen. Juldagen tror jag. En flopp kan man säga utan att överdriva.
Senaste dejt: se ovan, fast minus juldagen.
Sliter på: ett par Adidas-byxor...tyvärr, förortsklädsel.
Mest aktuellt just nu: Sundsvalls sjukhus-skandalen! Och att hålla upp takten o flödet i vardagen, Balance Of Life.

Fröken slö o långsam var namnet...

Nä det var väl dags för en uppdatering nu då.

Jag är så, så, sååå fullproppad med funderingar, åsikter, känslor, tankar så jag är på gränsen till förstoppad. Det vill liksom till att ha svårt att få ut allt, om ni förstår vad jag menar? Hur har då detta problem uppstått kan man undra. Ja, de som läst tidningen de senaste 3 veckorna har kanske en aning. Iaf, för att nu inte hålla de oupplysta på stången, så har problemet ett namn iaf. Det heter Ewa Söderberg-syndromet, eller för all del kan man även kalla det Socialdemokrati/vänsterparti-syndromet. Det här syndromet kommer smygandes på en när man minst anar det, när man är som mest oförberedd, när man tycker livet är rätt hyfsat ändå om än inte helt enkelt. Då passar det liksom på att slå till med full kraft, när garden är nere. Det kallar jag fulspel! Varför? Jo helt enkelt därför att det är så beräknande. Inget som bara råkat bli just då och där, nä det har alltid en baktanke, en dold agenda.
Detta syndrom verkar dessutom vara ovanligt svårbehandlat. Det har en förmåga att komma undan den mest avancerade behandling. Trots att man försöker hitta förklaringar och lösningar på syndromet så lyckas det slingra sig undan. En sak är då uppenbar, ingen vill ta på sig ansvaret för hur detta syndrom har fått fortgå att det dessutom på något sätt stärkt sig och spridit sig. Nu sitter det som betong. Opåverkbart, grått, tungt och väldigt, väldigt förödande för den som drabbas.

En uppmaning till dig som drabbats, eller känner någon som drabbats: använd din rättighet och rösta i höst, och rösta rätt, inte rött! Godkänn inte mygel, dolda agendor och maktmissbruk.