Klockan är snart midnatt och lugnet har smygit sig över onkologavdelningen där jag vistas inatt. Nu har insomningstabletterna börjat verka, morfinet börjat dölja den värsta smärtan och sömnen, oftast bara ytlig, låter andningen bli långsammare. Antibiotikan, cytostatikan och näringsvätskorna är alla kopplade i ett försök att stoppa det dåliga och låta det goda få makten igen.
Nu finns en stund för paus, en kopp kaffe och gå igenom resterande natts göromål. En tanke över vem som härnäst behöver tittas till och en kvalificerad gissning om vem som kommer att vakna först av oro eller smärta...som alltid på natten.
Som en liten påminnelse bara, om hur bra "vi andra" har det. Vi som inte vistas i dödens väntrum, för visst var det så han kallade det PC Jersild...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar