fredag 25 september 2009

Partytime!

Nu har det varit för lugnt på partyfronten för länge! Så för att råda bot på det problemet (?) blir det fest imorgon..eller idag beror på hur man ser det med tanken på att kl nu är 02.30. Årets sista kräftskiva förmodligen, tillsammans med mina nya kolleger från rekryteringscentrum. Kick-off, kick-on, kräftskiva, APT, konferens...kallade det vad ni vill, det finns alltid någon bra anledning till fest.
Å när man väl har börjat finns det ju ingen anledning att stanna upp så nästa helg ska jag på fest med mina gamla kolleger från kirurgen. Det blir min "avtackning" (eller kanske snarare avtackling....:-o) är det sagt, allt enligt tradition. Fast jag fick nästan tjata mig till det:-) Gu' nåde den som ens försöker släpa runt mig på en tipsrunda bara...en lite varning där, ifall någon hade den tanken. Det brukar liksom vara standard på avd 15's fester. Catering, boxvin och för att värma upp sällskapet skickas man ut i vilket väder som helst på den där &¤())&¤&&/(+ tisprundan innan maten serveras! Jag fattar inte vem som först kom på idén med att en fest blir lyckad bara man har en tipsrunda. Det är ju samma som att anse att monopol är ett partyspel, hallå liksom...Monopol är inte roligt. Tipsrundor är inte en trevlig sysselsättning. Kan vi bara fastslå det en gång för alla?...Tack.

Om jag inte sover alldeles för länge imorgon hinner jag åka på ett F&S pass innan festen. Måste ju balansera. Eller BOL (Balance Of Life) som det också heter. Gympapass, sedan sprit. Funkar alltid.

måndag 21 september 2009

Shit Pomfritt!!

Vaknade kl halv tolv idag! Straffet för att man jobbar natt. Det blir bakoframvändavärlden ännu ett par dagar efter. Tills det är dags att gå på igen. Fattar inte att folk pallar att jobba natt på heltid, år ut och år in. De måste bli eljest så småningom tycker man, eller?

Nåväl, lyckades inte lägga i en hög växel trots lång sovmorgon. Segade mig upp, fixade kaffe, fixade frukost åt hundarna (lunch menar jag), o sen den rutinaktiga kollen av mail o FB. Fick övertala mig själv HÅRT att orka gå ut med hundarna. Men det gick, o var skönt som tusan. Bra musik i örat också o livet är toppen plötsligt! Höst och luktar lövigt gott ute, nyskördat hö. T o m hästarna skuttade i hagen när vi gick förbi, det brukar de aldrig göra. De brukar se ut som om de behöver prozac.

Nu ska jag skutta iväg in till stan för att köpa hundmat, annars blir de utan middag...Och när jag ändå är i stan blir det ett medelpass på Friskis o Svettis. Men innan dess måste jag köpa mig ett nytt träningslinne, jag har fattat att jag ser ut som en korv som inte får plats i skinnet i mina gamla....jag som trodde jag var lite sexig i dem...pinsamt!

Tjolahopp så länge.../Jean1

fredag 18 september 2009

Segfredag

Alla som jobbar kontorstider jublar på fredagar, o klämdagar o röda dagar o gud vet allt. En annan jublar på måndag då helgen äntligen är över och man kan få en eller två dagar off work. Jag jobbade igårkväll på MAVA, ett roligt pass, som vanligt på den avdelningen. Sen tog jag på mig två nattpass på samma avdelning, med start ikväll. Det blir övertid så då är det svårt att låta bli, iaf om jag inte har en giltig anledning att inte jobba (som att vara social, kanske gå på bio en kväll o sånt tjafs).

F ö har veckan varit tung. Jag har haft tjock och ond hals, det har pyrt virus i mig men bröt (peppar peppar) aldrig ut helt o hållet. Trött som tusan har jag varit och sovit det mesta av dygnet. Däremellan har jag tvingat mig att fortsätta på studieuppgiften vi är inne i just nu. Vi har fått lov att äta havregrynsgröt de senaste 5 kvällarna i brist på kulor att köpa annat för. Historien med Tintin blev dyyyyyyyr....Men Cecilia gillade gröten:-) Med mycket smör o mjölk. Vilken tur för mig! Jag kan iaf ärligt säga att mina ungar inte är bortskämda vad gäller prylar, kläder och "fancy" aktiviteter.
Just nu, vad gäller barnen, är jag mest irriterad över den där jäkla moppen som stått förbanne mig hela sommaren. Först tomt batteri, så nytt inköptes. Sen "dog" den igen bara efter ett par veckor. Det tog en månad minst innan vi hittade någon som kunde diagnostisera felet. Allas vår mekare Stewen förbarmade sig över eländet. Kom fram till att en ny del måste inköpas, beställningsvara förstås...som kostade en hel del så det tog ett tag innan jag kunde hämta ut den. Nu häromdan är den nya delen på plats...moppen går igång men orkar inte utan vid nästa försök så vill den inget mer...bara gnisslar o gnuggar o gnekar. Så nu har jag då sammanfattningsvis investerat i ytterligare ett moppekort, betalat försäkring, köpt delar och ska pröjsa mekaren o mopphelvetet står fortfarande! Är det konstigt att man blir stressad o trött...

Nu är iaf alla papper på väg till Norge för autorisasjon som det heter. Om några veckor kan jag förhoppningsvis boka upp mig på jobb och dra iväg. Evelyn och Cecilia har lovat dyrt och heligt att de ska sköta hus och hundar när jag är borta. De har nästan redan gjort upp schema om vem som ska göra vad:-) Mina underbara ungar! De är så himla duktiga.

Tintin mår fina fisken nu också. Antibiotikakuren är avslutad och jag drog stygnen häromdan. Såret ser fint ut, välläkt och inga tecken på infektion. Nu är hon med på våra promenader i vanlig ordning. OJ så hon har längtat! Att vara sjuklig ligger inte för henne riktigt.
Någon dag snart ska vi åka och hälsa på Karlssons valpar på Alnö också. Jag har fått höra att de växer o frodas och är en livlig bunt:-)

Sovdags nu...så här mitt på dan...

onsdag 9 september 2009

Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete

Jag är tillbaka till jobbet igen, blev ett nattpass såklart, så nu har jag nästan nyss vaknat. Ja, vaknade kroppsligen gjorde jag redan kl 13, men innan hjärnan är med tar det några timmar ytterligare. Knepigt det där.
Jag tog tag i det där obehagliga under tiden jag väntade på att hjärnan skulle vakna...som att röja ur sovrummet. Valplådan, tvätta blodiga handukar, lägga undan grejer jag skaffat inför...Är det någon som behöver en liten våg för en billig peng så säg till... Vet inte om jag ska behålla valplådan heller, den är ju jättefin, gjord på snickeri o allt. Sovrummet har stått orört sedan i lördags. Jag har sovit på soffan med Tintin i biabädden bredvid, för att hålla lite koll. Hon har haft lite besvärligt med ont och ofta kissnödig, även på nätterna. Men redan nu verkar hon vara på väg att tillfriskna. Står och trampar vid dörren i vanlig ordning när hon ser att mina löparskor dras på. Hon får lugna sig lite till...

Jag kom på vad jag ska göra med mina semesterdagar, en alldeles briljant idé faktiskt, om jag får säga det själv. Ringde ett bemanningsföretag och anmälde mig som intresserad att jobba i Norge i höst. Det hade kunnat skicka mig på stört, men nu har ju inte jag mitt Norska ssk leg, så det ska det ansökas om först. Å herrijesses va papper det ska vara, och allt ska äkthetsintygas av Notarius Publicus. En snubbe som sitter på ett advokatkontor i stan. Igår var jag dit och fixade det som jag trodde skulle fixas, men naturligtvis glömde jag ett viktigt papper, så nu måste jag dit igen. För att få åka till Norge och jobba måste jag också ta med mig ett "Politi-intyg", alltså ett utdrag ur brottsregistret. Vilken tur att jag inte är kriminell! Och sen ska en redig lunta med intyg iväg till bemanningsföretaget också, inklusive CV'n förstås. Det blev ett heltidsjobb att fixa alla papper!

Det är många som har ansökt om norsk legitimation nu. Vårt kära sjukhus ska ju säga upp en tredjedel utav oss. Jag kanske ryker också, fast jag sitter säkert ett år framöver iaf, så mycket vet jag. Jag har inte gått arbetslös sedan jag bodde i Finland och var gravid med Evelyn, alltså det är 17 år sedan (hjälp!!). Då som undersköterska, och finskan var det lite si och så med. Jag var alltså med den kombinationen inte speciellt eftertraktad på arbetsmarknaden:-) Men det löste sig ju illa kvickt. En unge till två år senare satt jag på skolbänken och läste till syrra...resten är historia.

Ikväll blir det ett core-pass, det ska bli kul att testa. Får hoppas att hjärnan vaknat tills dess bara...

lördag 5 september 2009

Hon skulle ha fått heta Leah...

Ikväll förlöstes Tintin med kejsarsnitt. Hon fick en tikvalp som dock inte orkade leva, trots veterinärens idoga försök att hjälpa den lilla. Placentan hade lossnat för tidigt vilket ledde till att valpen lämnade utan syre för länge. På det hade Tintin inga som helst sammandragningar, inte ens med hjälp av läkemedel. För att göra det hela ännu mer komplicerat hamnade Tintin i kramp i samband med sövningen. Så, nu sitter vi här...det blev liksom tomt. Jag fick hålla den lilla, så fin och så väl tillväxt. Det blev mer påtagligt då, och sorgligare. Tintin ligger i sin biabädd nu och sover ruset av sig. Det blev en pärs för henne minsann...egentligen igenom hela proceduren från parning och alla veckor med illamående till nu och med den konvalescens hon har framför sig.

Man ska nog lita på sin magkänsla. Så här med facit i hand skulle jag ha hållit fast vid mitt beslut att inte para henne...men så smyger sig den där idén på en, att ändå ge det en sista chans. När ultraljudet visade på en valp vid 23:e dygnet kände jag också på mig att valpningen inte skulle gå vägen...jag visste liksom. Svårt att förklara hur men, intuition kallas det väl.

Nåväl, gjort är gjort. Och jag är en lärdom rikare, för nu se det ur en mindre negativ vinkel. Det var ju synd att det skulle ske på Tintins bekostnad bara. Nu får hon och jag glädjas åt varandra istället för en valp. Vi har ju ännu, förhoppningsvis, många år kvar tillsammans hon och jag.

tisdag 1 september 2009

Vrålstart!

Jag lyckade ta mig samman i söndags. Drog med mig Evelyn ut och så fixade vi och donade ute i trädgården, så nu ser det lite bättre ut *nöjd*. Sen tog vi oss ännu mer samman och drog till Friskis & Svettis på ett medel/styrka-pass. ÅÅÅÅåååh vad jag har saknat F&S, I love it!! Jag hängde ju på F&S Horntull när jag bodde i Hägerstensåsen. 5 dagar i veckan, förutom löpning och inlinesåkning, cyklade ofta till jobbet också 1,5 mil enkel resa. Ibland kunde jag inte hålla mig utan körde ett pass på helgen också. Det blir ju som en drog helt enkelt. Kombinationen musik, styrka och puls sätter fart på mina endorfiner sen är jag FAST. Och de gamla takterna satt i, alla rörelser satt liksom i kroppsminnet.
Ikväll var jag och testade på Bodypump här i Kvissleby. Men det var liksom inte samma sak, bara styrka, inte mycket rörelse till musiken, ingen direkt puls. Fast jag är öm och darrig som tusan nu, men inte lika trött i hjärnan och inte samma påslag av endorfiner. Beslutsångest. Är ju liksom inte rimligt att pendla till stan för att få F&S, och oftast har jag bråttom hem efter jobbet som det är ändå. Får se vad det blir.

Idag var jag första dagen i skolan, mittuniversitetet. Det var också kul, en kick där igen! Men jag skulle inte vilja göra det på heltid. Nu är det 2 dgr på raken med föreläsningar, sedan hemuppgifter och så seminarium med delexamination om ca 1 månad.

Imorgon kommer jag att sitta med ett öga på telefonen under föreläsningarna, det börjar dra ihop sig för Tintin. Jag tror inte det blir förrän till helgen, men ändå...Och allt är klart och på plats. Tintin tycker det är då himla onödigt med den där valplådan, lägger sig i den plikskyldigast på kvällen, men när hon tror att jag har somnat smyger hon sig ur den och lägger sig på golvet:-) Här håller jag på och "boar" och grejar och Tintin ligger med huvudet i tassarn och kikar med ett öga ungefär, undrar vad allt "fuss is about"....Hon har fått stanna hemma från skogen också de senaste 2 dagarna, sur blir hon, för hon står först o trampar vid dörren när hon ser att matte har springskorna på sig..men jag tycker det är onödigt att hon ska lägga sig och föda i skogen liksom...Igår kände jag hur det rörde sig i magen på henne, något är iaf alive and kicking därinne!