måndag 28 februari 2011

Rätt folk på rätt plats...

Jag citerar Ulrica som fixat boende inför Tjejvättern idag:

"Har lekt förhandlare ikväll :-). Fått ner priset till 300kr/pp och natt. 8st får plats om en sover i vardagsrummet. Lght är på bottenplan med två uteplatser där man kan låsa fast cyklarna. Hon har katt men skulle städa noga. Rökare men röker inte inne. Jobbar som uska. Något annat ni vill veta? Vikt och längd på tanta? Hade hyrt ut i många år på vätterndagarna. Ville ha 20% i handpenning samt resten en vecka innan, vilket jag sa nej till. Resten betalas på plats och det köpte hon. Ska meddela imorgon."

Va äre fö konst lixom....

söndag 27 februari 2011

Nytt Liv 2011 - TJEJVASAN!

Japp. Då var första etappen gjord. Tjejvasan 2011. Rekord i antal anmälda enligt uppgift.
Man har ju inte åkt förr och att seeda upp sig blev en omöjlighet så då fick jag hålla till godo med startled 10.

I korta drag:

Formen - hade ju varit toppen om man fått åka till Tjejvasan i topptrim, som ju var planen och jag var på förbannat god väg. Men ibland blir det inte som man tänkt sig och 3 veckors förkylning med pågående bihåleinflammation och slemhosta i kombination med en massa annat SKIT så var formen allt annat än bra. Skam den som ger sig dock. Att inte åka fanns inte på världskartan.

Plusgrader - trots fem olika vallor o minutiös förberedelse veckan innan (1000 tack för det Niklas!), kvällen innan och timmen innan åkte jag mer bakåt än framåt första 8 km, in mot Hökberg började det kännas bättre och jag lät bli att valla på vid vätskestationen. Mil nr två visade sig bli ett litet helvete så vid Eldris blev det valla på och sen kunde jag äntligen fästa ordentligt sista milen och njuta! Vad Swix-teamet egentligen gjorde med mina skidor har jag inte en susning om men det kändes som klister under skidorna efteråt - superbra!

Alla andra - kö vid starten, åkte i parkeringsfart. Kö hela vägen till Oxberg och många, många orkade inte uppför backarna och sen fick man köa vid nerfarterna för lika många vågade inte åka utför. Försökte sixsaxa mig igenom det värsta men inte så lätt när det låg kvinnfolk med skidor o stavar överallt. Blev irriterad över att tiden rann iväg men försökte hålla lugnet. Straffet för att starta i led 10.

Spåret - vilket spår?? Snömodd, sönderkört, sönderplogat. Straffet för att starta i led 10, igen. Efter Eldris "nyspårat" och någorlunda farbart.

Målet - trots usel tid och spikregn var det ju en fröjd att se 3 km, 2 km, 1 km och slutligen få halka in på slutrakan och målgång!! Folk grät, skrek och skrattade. Jag var mest stillsamt förnöjd.

Teamet - Mid Classic Team. Det bästa som finns:) Sara, Linda, Ulrica - vi är bäst! Ännu bättre kommer vi att bli med utökningen utav Bea och förhoppningsvis Petra.

Forden - den höll även denna resan.

Sagt under resans gång:

Sara i bilen på väg ut från Sundsvall: "jag är så nervös, har inte sovit något inatt, vad har vi gett oss in på??? Men tänk sen när det är gjort, fatta när man kan säga så här: Tjejvasan - CHECK!!"

Linda: "Titta vilken midsommarstång. Ser ut som om det skulle kunna hänga döingar i den".... Åtföljt av tystnad..... Sen blev vi tvungna att fråga var fan hon kan få en sån idé ifrån och att man nog inte ska säga sånt högt (ska tilläggas att vi nästan skrattade på oss). Efter viss utredning kom vi fram till att det måste bero på skräckfilmen hon sett kvällen innan i kombination med de pågående psykologistudierna.

Ulrica under solskensprommisen dagen efter: "Vi kommer att vara så jäkla fit när vi ska cykla. Nu har vi gjort skiten, med skitföre o allt sämsta tänkbara. Så när vi cyklar kommer det att vara solsken o allt kommer bara att vara lätt....(tänker 2 sekunder)...men SHIT va ska vi ha på oss då?? Vi måste ju cykla i bikini annars blir ju brännan HELT FEL!" Varpå jag undrar hur skinnflådda ska vi inte vara då efter ngr kilometer. "Nämen det fixar sig med en blöja från sjukan". Varför krångla till saker....

Med andra ord: nu ska här cyklas!

lördag 19 februari 2011

Våldtäktsmän

Jag bor på Hotell Västberga. Man kan gå från Midsommarkransens tunnelbana till hotellet. Det är en kort liten sträcka som tar max 10 min. Skönt att få frisk luft till och från jobbet.

Men, igår kl 22.00 (fredagkväll obs obs!) var det inte så skönt med en prommenix. Inte när man ska passera två långa och dunkla tunnlar på vägen. Jag såg ju rubrikerna framför mig "Kvinna överfallen och brutalt mördad i Västberga" och sen har Aftonbladet markerat ut min väg från tunnelbanan mot hotellet och lagt ett fett X där jag hittats brutalt överfallen och mördad. Personalen på Coop har fått uttala sig om vad de noterat på kvällen (pit stop på vägen), ex: "hon köpte en youghurt och bröd. Hon verkade jättetrevlig! Våra tankar går till hennes familj"...osv.

Nu råkade jag inte ut för någon våldtäktsman igår kväll. Iaf ingen som vågade sig på nåt försök. Men det stod en och lurade i varje hörn.

Ikväll ska jag färdas samma väg (lördagkväll obs obs). Så ni vet...utifall att.

måndag 14 februari 2011

Nytt Liv 2011 - fikatajm!

Idag har jag smakat på hur det är att bo i stan. Jag har m a o fikat.

Först fikade jag med Helena. Efter det slirade jag förbi Linda som lyckats med konststycket att få ihop hela Mid Classic-gänget. Hon hade iofs mat att bjuda på men det hann jag inte med. Sen hängde jag på banken hos min bankman Andreas (snopet nog bjöd han inte på fika denna gång). Sen fikade jag på Charm med Catharina. Sen hängde jag på IKEA, där finns också fika. Sen åkte jag hem och skruvade ihop lite grejs och åt en pannkaka med ett glas vin...alltså också nästan som att fika...typ.

Prata inte om att det inte går att dricka vin med pannkaka. Det går alldeles för jäkla utmärkt. Vitt vin ska det vara. Boxvin förstås. Att min ihållande huvudvärk inte blir bättre måste bero på grädden jag åt till pannkakan. Eller sylten. Eller pannkakan och sylten och grädden. Jag skulle ha struntat i allt utom vinet.

Jag köpte ett par skor idag också. Tyckte jag var värd det. Att vara värd något är f ö Evelyns uttryck. Jag sa till henne att jag borde köpa mig ett par skor varje gång jag blir dumpad. Sen kom vi på att då skulle vi (läs jag) behöva en såndär skohylla till från IKEA. Därav besöket till nämnda ställe. Själv var jag toknöjd över min nya plan. Finansieringen får jag klura vidare på en annan dag.

Under min superproduktiva dag hann jag ju förstås också med en massa annat. Som att beställa nytt mobilabonemang (Telia - goodbye och ajöss fårever), boka tågbiljett, messa en massa folk, maila några till, prata med min konsultchef, prata med en annan konsultchef, fundera på löneanspråk, pussa på Tintin, prata med Cecilia och däremellan stå och stirra ut genom fönstret. Förbaskat fin utsikt!

Imorgon måste jag komma ihåg att köpa ny storpack Ipren. Sen funderar jag på att fråga grannen om de nödvändigtvis måste ha sin Ding-Dong klocka ståendes vägg i vägg med mitt vardagsrum (där jag har min säng i väntan på att Evelyn ska flytta hemifrån). Inatt upplevde jag Ding-Dong alla timmarna utom de mellan midnatt och 03.00. När kl slår 5, 6 och 7 är det en jäkla lång Ding-Dong procedur. Lärdom - skaffa aldrig ett Ding-Dong ur!

fredag 11 februari 2011

Nytt Liv 2011

Jag har en kompis ( jo på riktigt!), låt oss kalla henne för Lotta (fingerat). Vi hängde mycket ihop på 90-talet och början av det nya decenniet. Hon var lite less på livet vid ett tillfälle, saker och ting gick liksom inte riktigt ihop. Krångel med allt möjligt. Skitjobb, skitjobbig unge, framförallt ett piss-ex och lite sånt smått, gott o blandat. Som det ju kan vara ibland. En dag när hon var extra less på livet skrev hon en lapp. På lappen stod det:

1. Nytt jobb
2. Ny bostad
3. Ny karl (inte för att hon hade ngn pågående men ändå, ni hajjar)

Vi skrattade oss dubbelvikta till den där lappen som hon storstilat satt upp på kylskåpsdörren. Sen delade vi på ett par vinpavor och garvade lite till. Som om man skulle lyckas liksom....

Ett år senare var hennes lapp ett faktum. Lotta hade fixat lappen. Och helt utan ansträngning dessutom. Vad är oddsen?? Så vi delade ett par vinpavor och garvade ännu mer...
Att den där karln inte var en drömkille som det visade sig lägger vi lite åt sidan tycker jag.

Som av en händelse råkade jag hamna i samma situation själv. När livet är allmänt tråkigt och bara pissigt. Vad göra? Jo:

1. Nytt jobb
2. Ny bostad
3. Ny karl

Det ska ju uppenbarligen funka. Lotta har ju vetenskapligt bevisat det. Det går ju inte att förneka.

Nu är ju jag en driftig liten sak (utan att ta det där med "liten" på för stort allvar då), så saken var ju biff till hälften innan nyår. Ska're ska're va på riktigt lixom...
Så här någon enstaka månad efter kanske det hade varit klokare att inte köra allt i ett. Man blir ju trött! Och det var ju verkligen inte meningen. Snopet. Men jobbet är ju kul och som det visat sig så har det KANSKE lett till ett annat ännu mer spännande jobb (intervjuad idag!!). Min nya lägenhet är ju toppen. Inte för att jag vistats i den så mycket ännu men jag har en jävlig god känsla för den. Love it, like it! Framförallt slipper jag skotta, bara en sån sak..kan göra en människa lycklig. Är ju inte knusslig....

Och är man inte knusslig och gnällig kan ju en fredagkväll i Åkersberga vara helt ok (även om det krävdes privatskjuts, TACK Jocke!, och närmare 3 timmars resa). Speciellt om man har svågern Fredrik som kockar och är terapeut samtidigt en syster som häller upp vin och klappar en på kinden. Bonus är ju småglinen Linus och Felicia. Att Linus glömt att han brukar tilltala mig "Skinnet" måste ju ses som ett framsteg i hans utveckling. Det tackar jag för. Man ska ju vara glad och tacksam...ändå....