När t o m Mette börjar nobba maten, då är det bara att fatta att något är fel på den. Hon som lever, går, står, springer, jobbar...enbart för att få äta. Innan Mette ens har svalt frukosten börjar hon längta till middagen. Så är hon. Och t o m hon har nu den senaste veckan varit tveksamt till att äta maten, två dagar har hon lämnat kvar mat i skålen!!! Karlsson har jag trott bara varit sympati-dräktig med Tintin och påverkad av henne så därför har inte han ätit. Och Tintin som stått o hängt över matskålen morgon, middag, kväll. Tagit ett par tuggor och sedan vänt o gått ifrån. Nä så nu fick jag nog. Åkte iväg och köpte torrfoder. Och hundarna äter nu så det skvätter i matskålarna. Mette stod och hoppade jämfota i köket i morse, hon tyckte jag var onödigt långsam i min servering. Även Tintin stod o trampade lite otåligt. Nu ska man ju inte hålla på o mixtra med foder till dräktiga hundar, det vet jag, så alla besserwissers kan ta det lugnt nu. Men hon har ändå inte ätit det hon ska äta de senaste 8 veckorna eller nåt. Bara en massa mischmasch av allt möjligt annat. Nu får hon iaf i sig allt det hon behöver näringsmässigt.
Nu börjar jag verkligen längta efter lite ledighet. Det känns i kroppen liksom, och humöret sviktar emellanåt. Man orkar inte vara så jävla glad och trevlig jämt:-) Fast, det lär ju inte bli så mycket ledigt. Första september ska jag börja i skolan, hå hå jaja...Alltså på mittuniversitetet då. Jag tänkte förkovra mig och läsa ledarskap och coaching, det blir lite organisationslära (Hälso- och sjukvård) och en del annat smått o gått. 15 p och 25% distans. Helt lagom tror jag. Och så förmodligen någon valp på det att ta hand om. Och så är man ju aktiv föreningsmänniska och har ett uppdrag där. Sen ska hundar motioneras och tränas. Icke att glömma två tonårsdöttrar som också behöver sitt (blir bra med lite mer ledarskap och coaching på tal om..). Tja, sen hus och hushåll som ska skötas, bil som ska underhållas, jobb som ska jobbas. Det tar aldrig slut...Någonstans i allt detta ska man ta hand om sig själv också sägs det.
Jag har snart födelsedag, igen. Fan då, det var ju bara ett år sedan sist!
Evelyn och jag ska ha en spa-dag när jag fyller år har hon lovat, fast jag får betala kalaset själv. Antar att det är ok. Jag är lyckligt lottad som har en 17-åring som tycker det är coolt att hänga med morsan:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar