Nä det var väl dags för en uppdatering nu då.
Jag är så, så, sååå fullproppad med funderingar, åsikter, känslor, tankar så jag är på gränsen till förstoppad. Det vill liksom till att ha svårt att få ut allt, om ni förstår vad jag menar? Hur har då detta problem uppstått kan man undra. Ja, de som läst tidningen de senaste 3 veckorna har kanske en aning. Iaf, för att nu inte hålla de oupplysta på stången, så har problemet ett namn iaf. Det heter Ewa Söderberg-syndromet, eller för all del kan man även kalla det Socialdemokrati/vänsterparti-syndromet. Det här syndromet kommer smygandes på en när man minst anar det, när man är som mest oförberedd, när man tycker livet är rätt hyfsat ändå om än inte helt enkelt. Då passar det liksom på att slå till med full kraft, när garden är nere. Det kallar jag fulspel! Varför? Jo helt enkelt därför att det är så beräknande. Inget som bara råkat bli just då och där, nä det har alltid en baktanke, en dold agenda.
Detta syndrom verkar dessutom vara ovanligt svårbehandlat. Det har en förmåga att komma undan den mest avancerade behandling. Trots att man försöker hitta förklaringar och lösningar på syndromet så lyckas det slingra sig undan. En sak är då uppenbar, ingen vill ta på sig ansvaret för hur detta syndrom har fått fortgå att det dessutom på något sätt stärkt sig och spridit sig. Nu sitter det som betong. Opåverkbart, grått, tungt och väldigt, väldigt förödande för den som drabbas.
En uppmaning till dig som drabbats, eller känner någon som drabbats: använd din rättighet och rösta i höst, och rösta rätt, inte rött! Godkänn inte mygel, dolda agendor och maktmissbruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar