Jag har tagit mig för en "mission". Den innebär att jag ska prova på olika träningsformer, även sådana som jag är övertygad om inte är för mig. Som t ex spinning. Såååå tråkigt. Jag gillar inte ens att cykla ute i naturen, det är ju så tradigt. Varför då sätta sig i en mörk lokal o låsa fast fötterna i en stillastående cykel. Man svettas nåt så in i h-vete o man kommer ingen vart! Men jag gjorde det iaf. Och det var fortfarande inget för mig, tack o hej.
Idag stod Afrodans på schemat. Jag provade något dylikt för säkert över 10 år sedan. En skum ledare utklädd i färgglada dukar (ja vad heter det då?) skulle ha en grupp att "så frön" o "bruka jorden" och den ena symbolismen efter den andra. Jag tyckte det var fånigt och fick aldrig upp någon fart eller känsla. Men, skam den som ger sig. Gav mig på ett nytt försök i dag då. Startade upp lite avmätt med uppvärming, blev knappt flåsig. Sen upptempo med högre volym och nya rörelser enligt lite av ett aerobicupplägg. Det var där någonstans som min puls gick igång och med det min kropp! När det hela var över var jag nyfrälst! Jag var lycklig, euforisk och jag hade nästan mött Jesus där bland alla trumvirvlar!
Ledaren gav oss en applåd för vårt engagemang och var snäll nog att informera oss om att man möjligtvis kan ha träningsvärk i ryggen dagen efter. Äääh, va fasiken. Jag kände nada, var ju hög som ett hus och mina synapser i hjärnan jobbade allt vad de kunde för att ta emot alla lyckohormoner. Sällan stellan att jag har träningsvärk. Jag är ju stark och vältränad.
Nu ikväll är jag inte lika kaxig, eller hög för den delen (bara lite). Nu har jag ONT. Min rygg har körts över av något stort och tungt! Och detta skulle ju inte kännas förrän imorgon. Fusk!
Känner på mig att allt kommer att vara "mission impossible" imorgon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar