Japp. Då var första etappen gjord. Tjejvasan 2011. Rekord i antal anmälda enligt uppgift.
Man har ju inte åkt förr och att seeda upp sig blev en omöjlighet så då fick jag hålla till godo med startled 10.
I korta drag:
Formen - hade ju varit toppen om man fått åka till Tjejvasan i topptrim, som ju var planen och jag var på förbannat god väg. Men ibland blir det inte som man tänkt sig och 3 veckors förkylning med pågående bihåleinflammation och slemhosta i kombination med en massa annat SKIT så var formen allt annat än bra. Skam den som ger sig dock. Att inte åka fanns inte på världskartan.
Plusgrader - trots fem olika vallor o minutiös förberedelse veckan innan (1000 tack för det Niklas!), kvällen innan och timmen innan åkte jag mer bakåt än framåt första 8 km, in mot Hökberg började det kännas bättre och jag lät bli att valla på vid vätskestationen. Mil nr två visade sig bli ett litet helvete så vid Eldris blev det valla på och sen kunde jag äntligen fästa ordentligt sista milen och njuta! Vad Swix-teamet egentligen gjorde med mina skidor har jag inte en susning om men det kändes som klister under skidorna efteråt - superbra!
Alla andra - kö vid starten, åkte i parkeringsfart. Kö hela vägen till Oxberg och många, många orkade inte uppför backarna och sen fick man köa vid nerfarterna för lika många vågade inte åka utför. Försökte sixsaxa mig igenom det värsta men inte så lätt när det låg kvinnfolk med skidor o stavar överallt. Blev irriterad över att tiden rann iväg men försökte hålla lugnet. Straffet för att starta i led 10.
Spåret - vilket spår?? Snömodd, sönderkört, sönderplogat. Straffet för att starta i led 10, igen. Efter Eldris "nyspårat" och någorlunda farbart.
Målet - trots usel tid och spikregn var det ju en fröjd att se 3 km, 2 km, 1 km och slutligen få halka in på slutrakan och målgång!! Folk grät, skrek och skrattade. Jag var mest stillsamt förnöjd.
Teamet - Mid Classic Team. Det bästa som finns:) Sara, Linda, Ulrica - vi är bäst! Ännu bättre kommer vi att bli med utökningen utav Bea och förhoppningsvis Petra.
Forden - den höll även denna resan.
Sagt under resans gång:
Sara i bilen på väg ut från Sundsvall: "jag är så nervös, har inte sovit något inatt, vad har vi gett oss in på??? Men tänk sen när det är gjort, fatta när man kan säga så här: Tjejvasan - CHECK!!"
Linda: "Titta vilken midsommarstång. Ser ut som om det skulle kunna hänga döingar i den".... Åtföljt av tystnad..... Sen blev vi tvungna att fråga var fan hon kan få en sån idé ifrån och att man nog inte ska säga sånt högt (ska tilläggas att vi nästan skrattade på oss). Efter viss utredning kom vi fram till att det måste bero på skräckfilmen hon sett kvällen innan i kombination med de pågående psykologistudierna.
Ulrica under solskensprommisen dagen efter: "Vi kommer att vara så jäkla fit när vi ska cykla. Nu har vi gjort skiten, med skitföre o allt sämsta tänkbara. Så när vi cyklar kommer det att vara solsken o allt kommer bara att vara lätt....(tänker 2 sekunder)...men SHIT va ska vi ha på oss då?? Vi måste ju cykla i bikini annars blir ju brännan HELT FEL!" Varpå jag undrar hur skinnflådda ska vi inte vara då efter ngr kilometer. "Nämen det fixar sig med en blöja från sjukan". Varför krångla till saker....
Med andra ord: nu ska här cyklas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar