Jean1

Dågarna o dågarna

2011-03-24T04:57:00.003+01:00

Om ganska så exakt 3, 5 timme så sitter jag på tåget hem till Sundsvall igen.
2,5 veckas idogt arbete generar 2 veckors ledighet. 3 utav de dagarna ska jag spendera i Tandådalen med girlsen. De övriga 11 dagarna ska jag bara vara. Har fantiserat om en himla massa kuliga grejer att pyssla med. Träningen blir ju lidande när jag ligger ute på jobb, ett STORT minus. Så det står träning på agendan - längtar! Vill känna asfalt o grus under skosulorna. Sen måste jag ju återuppta den fina flödet utav fikastunder med kompisar som jag hade på gång förra vändan hemma. Och så måste ju Tintin få sitt, hon längtar säkert kopiöst efter mig, såklart.

Evelyn och Cecilia längtar säkert också. Fast kanske mest bara efter någon som äntligen fixar mat, städar, tvättar, går ut med hunden, tankar bilen och fixar allt annat som de måste sköta själva när jag är borta. Evelyns största huvudbry just nu är studentbalen. Jag har fått sitta på distans och ge smakråd och tips. Det går så där. Mina förslag verkar inte gå hem. Jag får kommentarer som "vill ju inte se ut som en prostituerad" etc. Thänk jo väry much...Det är inte för inte som jag kallar henne för Amish emellanåt om vi säger så. Helst ska det vara spetskrage ända upp till öronen enligt henne. Inget fel i det och hon passar som Amish, men lite variation skadar inte heller. Kan tänka mig att det passar sig bättre att stå med sin femte drink och ha lite urringning än ha Amisch-spets upp till öronen....eller vad vet jag....

Nä, dags att avrunda och köra hårt, sen hem....HEM!

Nattliga funderingar

2011-03-21T02:33:00.003+01:00

"Att våga är att mista fotfästet en stund."
Kierkegaard

Jag mister fotfästet ofta. Ibland av ren dumhet med en av stänk naivitet.

Vilken bra helg det blev! Apropå ingenting. Förutom att jag sov bort fredagkvällen och sen inte kunde sova på natten. Och att jag sen hade lust att dänga en stekpanna i huvudet på mig själv när klockan ringde kl 05.20 lördag morgon. Men dagen förflöt på lugnt och jag behövde inte jobba ihjäl mig (tack o lov!). Kom hem vid 16-tiden, påwernap i 45 min, dusch och göra sig snygg sen ut på stan med bästa sällskapet. Fick äta riktig MAT på supertrendiga Buco Nero. (Det stället är så trendigt att man inte ens ser var ingången är. Det ska man bara veta.) Maten sköljdes ner med en halv flaska vin, fantastiskt gott vin! Sen blev det barrunda. Efter att ha svept genom Zink (kul ställe!!) o Nobis avslutade vi kvällen på Riche. Där var det så packat att det gjorde inget fast man var lite rund under fötterna, man stod liksom stadigt där man stod.

Kul var det iaf och jag sov som en bäbis natten (morgonen) till söndag. Sen sov jag vidare halva söndagen också. För att sen lata mig igenom eftermiddagstimmarna med lite tv o telefonsnack. En jäkla bra söndag m a o.

Dygn 12 av 17

2011-03-18T20:26:00.002+01:00

Jag lovade min chef hemma i S-vall att jag kommer hem och jobbar i sommar. Hon blev överlycklig. Så det var dagens goda gärning. Vet inte om det är vad jag vill egentligen men nu blir det så. Får ta det lilla lugna på hemmaplan, sitta ute i trädgården, chilla på ngn uteservering, gå på gatufesten...såna grejer. Istället för att vara inkvarterad i ngt tillfälligt boende, jobba dubbelskift och 17 dagar på raken. Missar lyxen med mina lediga veckor dock.

Status f ö är att jag äter ibland men känner ingen hunger. Jobbar och jobbar och jobbar, träffar en och annan vän och sen jobbar och jobbar. Första lediga kvällen sen ankomst för 12 dgr sedan och hade tänkt mysa och kolla på tv så slocknade jag och sov i 2 timmar istället, priset blir förmodligen en fucked-up natt. Försöker se film men registrerar liksom ändå inte vad som sker där i TV rutan. Är så trött så jag orkar inte ens längta hem. Eller längta överhuvudtaget, eller tänka...

Nej, nu är man ingen Lara Croft...

Kvarteret Ruddammen

2011-03-15T03:32:00.002+01:00

Jag har boat in mig ordentligt i min "våning", alltså där jag bor när jag jobbar Sthlm. Har en svinskön King Size bed som dominerar rummet. Utsikt över stan of kårs.

Igår morse när jag gick från tunnelbanan hem luktade det vår. Lite blött i luften o så den där lukten av blöt asfalt med sand på. Ni vet...Hade velat gå barfota. Eller ha träskor. Träskor är lika med vår. Det hade jag alltid på våren och sommaren när jag var liten.

Nåväl, nu var det inte läge kl 8 på morgonen att skutta omkring barfota eller med träskor i stan. Det var till att gå o lägga sig istället eftersom ännu ett nattpass skulle komma. Men först rutinen med att äta lite o kolla tv. Gona ner sig i sängen med frukost är det absolut bästa med att jobba natt. Sen snabbkolla fejan o så plingade ngr sms in från "vännen". Fick slutligen ett "sov gott söt" så då tänkte jag att de var väl bäst att göra så. Och helskotta vad jag sov! Vaknade kl 17.30..Det är tamejfan rekord! What the fuck happend...

Om några få timmar får jag traska hem igen. Efter en ovanligt piggelin natt. Hem till min svinsköna king size bed.

Kan inte låta bli...

2011-03-09T03:39:00.003+01:00

Satt o slökollade nätet. Hittade den här:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8646919.ab

Precis det jag alltid sagt. Så de så.

Planering

2011-03-01T23:09:00.003+01:00

Avskyr att titta längre fram än på sin höjd två dagar. Måste man det? På riktigt? Varför isf?

Nu har jag gjort ett försök iaf. Fast bara i huvet. Va fan, måste ju börja nånstans...ingen är perfekt i början.

Bara för att jag är jäkla dålig på det så meddelar dottern att hon har mage att ta studenten samma helg som det är Tjejvättern (som jag ju planerat...i huvet). Vi lyckades iaf komma fram till att själva studenten är på en torsdag. Jag åker på fredagen. So far so good. Hon menade att jag kunde slippa festa med henne i 4 dagar. Räckte med en dag. Sånt tackar man för. Visserligen är jag en cool morsa (o enl uppgift en MILF också:-o) men jag tror inte hennes kompisar uppskattar mitt sällskap mer än en dag, när det kommer till kritan.

Idag har jag också planerat veckans träning. Startade med spinning idag - check! Imorgon löpning, torsdag spin intervall, fredag löpning igen...sen blir det party samma kväll så lördag går ju bort. Söndag vette fasiken, måste ju lämna utrymme för lite spontanitet.

Ska ju f ö bli lätt och smidig nu, flyga fram. 3 kilo minus på 3 veckor är väl en bra början? (Har inte riktigt full koll på det där för jag har ju ingen våg, men uppskattningsvis. Antal hack i bältet är ett minst lika bra mätvärde if you ask me.)

Sen har jag planerat jobb också. Eller ok, egentligen är det inte jag som gör det utan min extremt välplanerande konsultchef Sandra. Hon skickar scheman o ringer o grejar. Så jag har på print vad jag ska göra från måndag nästa vecka och två veckor framåt.

Inbokat är även en very very nice trip till Tandåladen också. Det har min organiserade kompis Nina planerat in åt mig. Nina brukar ha koll på ett minst ett halvår framåt. Minst. Kan inte undvika att bli imponerad!

Nog med planering. Blir ju helt matt.

Ikväll såg jag film. Eat Pray Love. Filmen var bättre än boken, faktiskt. Jag grät nog lite, en tår eller så...eller två...Ska leva som så ett tag tror jag. Minus resorna till Italien, Indien och Bali. Äta, be och älska. Blir fint de! Så, hade jag planerat in lite till hux flux...

Rätt folk på rätt plats...

2011-02-28T22:36:00.003+01:00

Jag citerar Ulrica som fixat boende inför Tjejvättern idag:

"Har lekt förhandlare ikväll :-). Fått ner priset till 300kr/pp och natt. 8st får plats om en sover i vardagsrummet. Lght är på bottenplan med två uteplatser där man kan låsa fast cyklarna. Hon har katt men skulle städa noga. Rökare men röker inte inne. Jobbar som uska. Något annat ni vill veta? Vikt och längd på tanta? Hade hyrt ut i många år på vätterndagarna. Ville ha 20% i handpenning samt resten en vecka innan, vilket jag sa nej till. Resten betalas på plats och det köpte hon. Ska meddela imorgon."

Va äre fö konst lixom....

Nytt Liv 2011 - TJEJVASAN!

2011-02-27T21:54:00.005+01:00

Japp. Då var första etappen gjord. Tjejvasan 2011. Rekord i antal anmälda enligt uppgift.
Man har ju inte åkt förr och att seeda upp sig blev en omöjlighet så då fick jag hålla till godo med startled 10.

I korta drag:

Formen - hade ju varit toppen om man fått åka till Tjejvasan i topptrim, som ju var planen och jag var på förbannat god väg. Men ibland blir det inte som man tänkt sig och 3 veckors förkylning med pågående bihåleinflammation och slemhosta i kombination med en massa annat SKIT så var formen allt annat än bra. Skam den som ger sig dock. Att inte åka fanns inte på världskartan.

Plusgrader - trots fem olika vallor o minutiös förberedelse veckan innan (1000 tack för det Niklas!), kvällen innan och timmen innan åkte jag mer bakåt än framåt första 8 km, in mot Hökberg började det kännas bättre och jag lät bli att valla på vid vätskestationen. Mil nr två visade sig bli ett litet helvete så vid Eldris blev det valla på och sen kunde jag äntligen fästa ordentligt sista milen och njuta! Vad Swix-teamet egentligen gjorde med mina skidor har jag inte en susning om men det kändes som klister under skidorna efteråt - superbra!

Alla andra - kö vid starten, åkte i parkeringsfart. Kö hela vägen till Oxberg och många, många orkade inte uppför backarna och sen fick man köa vid nerfarterna för lika många vågade inte åka utför. Försökte sixsaxa mig igenom det värsta men inte så lätt när det låg kvinnfolk med skidor o stavar överallt. Blev irriterad över att tiden rann iväg men försökte hålla lugnet. Straffet för att starta i led 10.

Spåret - vilket spår?? Snömodd, sönderkört, sönderplogat. Straffet för att starta i led 10, igen. Efter Eldris "nyspårat" och någorlunda farbart.

Målet - trots usel tid och spikregn var det ju en fröjd att se 3 km, 2 km, 1 km och slutligen få halka in på slutrakan och målgång!! Folk grät, skrek och skrattade. Jag var mest stillsamt förnöjd.

Teamet - Mid Classic Team. Det bästa som finns:) Sara, Linda, Ulrica - vi är bäst! Ännu bättre kommer vi att bli med utökningen utav Bea och förhoppningsvis Petra.

Forden - den höll även denna resan.

Sagt under resans gång:

Sara i bilen på väg ut från Sundsvall: "jag är så nervös, har inte sovit något inatt, vad har vi gett oss in på??? Men tänk sen när det är gjort, fatta när man kan säga så här: Tjejvasan - CHECK!!"

Linda: "Titta vilken midsommarstång. Ser ut som om det skulle kunna hänga döingar i den".... Åtföljt av tystnad..... Sen blev vi tvungna att fråga var fan hon kan få en sån idé ifrån och att man nog inte ska säga sånt högt (ska tilläggas att vi nästan skrattade på oss). Efter viss utredning kom vi fram till att det måste bero på skräckfilmen hon sett kvällen innan i kombination med de pågående psykologistudierna.

Ulrica under solskensprommisen dagen efter: "Vi kommer att vara så jäkla fit när vi ska cykla. Nu har vi gjort skiten, med skitföre o allt sämsta tänkbara. Så när vi cyklar kommer det att vara solsken o allt kommer bara att vara lätt....(tänker 2 sekunder)...men SHIT va ska vi ha på oss då?? Vi måste ju cykla i bikini annars blir ju brännan HELT FEL!" Varpå jag undrar hur skinnflådda ska vi inte vara då efter ngr kilometer. "Nämen det fixar sig med en blöja från sjukan". Varför krångla till saker....

Med andra ord: nu ska här cyklas!

Våldtäktsmän

2011-02-19T16:35:00.002+01:00

Jag bor på Hotell Västberga. Man kan gå från Midsommarkransens tunnelbana till hotellet. Det är en kort liten sträcka som tar max 10 min. Skönt att få frisk luft till och från jobbet.

Men, igår kl 22.00 (fredagkväll obs obs!) var det inte så skönt med en prommenix. Inte när man ska passera två långa och dunkla tunnlar på vägen. Jag såg ju rubrikerna framför mig "Kvinna överfallen och brutalt mördad i Västberga" och sen har Aftonbladet markerat ut min väg från tunnelbanan mot hotellet och lagt ett fett X där jag hittats brutalt överfallen och mördad. Personalen på Coop har fått uttala sig om vad de noterat på kvällen (pit stop på vägen), ex: "hon köpte en youghurt och bröd. Hon verkade jättetrevlig! Våra tankar går till hennes familj"...osv.

Nu råkade jag inte ut för någon våldtäktsman igår kväll. Iaf ingen som vågade sig på nåt försök. Men det stod en och lurade i varje hörn.

Ikväll ska jag färdas samma väg (lördagkväll obs obs). Så ni vet...utifall att.

Nytt Liv 2011 - fikatajm!

2011-02-14T22:30:00.004+01:00

Idag har jag smakat på hur det är att bo i stan. Jag har m a o fikat.

Först fikade jag med Helena. Efter det slirade jag förbi Linda som lyckats med konststycket att få ihop hela Mid Classic-gänget. Hon hade iofs mat att bjuda på men det hann jag inte med. Sen hängde jag på banken hos min bankman Andreas (snopet nog bjöd han inte på fika denna gång). Sen fikade jag på Charm med Catharina. Sen hängde jag på IKEA, där finns också fika. Sen åkte jag hem och skruvade ihop lite grejs och åt en pannkaka med ett glas vin...alltså också nästan som att fika...typ.

Prata inte om att det inte går att dricka vin med pannkaka. Det går alldeles för jäkla utmärkt. Vitt vin ska det vara. Boxvin förstås. Att min ihållande huvudvärk inte blir bättre måste bero på grädden jag åt till pannkakan. Eller sylten. Eller pannkakan och sylten och grädden. Jag skulle ha struntat i allt utom vinet.

Jag köpte ett par skor idag också. Tyckte jag var värd det. Att vara värd något är f ö Evelyns uttryck. Jag sa till henne att jag borde köpa mig ett par skor varje gång jag blir dumpad. Sen kom vi på att då skulle vi (läs jag) behöva en såndär skohylla till från IKEA. Därav besöket till nämnda ställe. Själv var jag toknöjd över min nya plan. Finansieringen får jag klura vidare på en annan dag.

Under min superproduktiva dag hann jag ju förstås också med en massa annat. Som att beställa nytt mobilabonemang (Telia - goodbye och ajöss fårever), boka tågbiljett, messa en massa folk, maila några till, prata med min konsultchef, prata med en annan konsultchef, fundera på löneanspråk, pussa på Tintin, prata med Cecilia och däremellan stå och stirra ut genom fönstret. Förbaskat fin utsikt!

Imorgon måste jag komma ihåg att köpa ny storpack Ipren. Sen funderar jag på att fråga grannen om de nödvändigtvis måste ha sin Ding-Dong klocka ståendes vägg i vägg med mitt vardagsrum (där jag har min säng i väntan på att Evelyn ska flytta hemifrån). Inatt upplevde jag Ding-Dong alla timmarna utom de mellan midnatt och 03.00. När kl slår 5, 6 och 7 är det en jäkla lång Ding-Dong procedur. Lärdom - skaffa aldrig ett Ding-Dong ur!

Nytt Liv 2011

2011-02-11T19:51:00.004+01:00

Jag har en kompis ( jo på riktigt!), låt oss kalla henne för Lotta (fingerat). Vi hängde mycket ihop på 90-talet och början av det nya decenniet. Hon var lite less på livet vid ett tillfälle, saker och ting gick liksom inte riktigt ihop. Krångel med allt möjligt. Skitjobb, skitjobbig unge, framförallt ett piss-ex och lite sånt smått, gott o blandat. Som det ju kan vara ibland. En dag när hon var extra less på livet skrev hon en lapp. På lappen stod det:

1. Nytt jobb
2. Ny bostad
3. Ny karl (inte för att hon hade ngn pågående men ändå, ni hajjar)

Vi skrattade oss dubbelvikta till den där lappen som hon storstilat satt upp på kylskåpsdörren. Sen delade vi på ett par vinpavor och garvade lite till. Som om man skulle lyckas liksom....

Ett år senare var hennes lapp ett faktum. Lotta hade fixat lappen. Och helt utan ansträngning dessutom. Vad är oddsen?? Så vi delade ett par vinpavor och garvade ännu mer...
Att den där karln inte var en drömkille som det visade sig lägger vi lite åt sidan tycker jag.

Som av en händelse råkade jag hamna i samma situation själv. När livet är allmänt tråkigt och bara pissigt. Vad göra? Jo:

1. Nytt jobb
2. Ny bostad
3. Ny karl

Det ska ju uppenbarligen funka. Lotta har ju vetenskapligt bevisat det. Det går ju inte att förneka.

Nu är ju jag en driftig liten sak (utan att ta det där med "liten" på för stort allvar då), så saken var ju biff till hälften innan nyår. Ska're ska're va på riktigt lixom...
Så här någon enstaka månad efter kanske det hade varit klokare att inte köra allt i ett. Man blir ju trött! Och det var ju verkligen inte meningen. Snopet. Men jobbet är ju kul och som det visat sig så har det KANSKE lett till ett annat ännu mer spännande jobb (intervjuad idag!!). Min nya lägenhet är ju toppen. Inte för att jag vistats i den så mycket ännu men jag har en jävlig god känsla för den. Love it, like it! Framförallt slipper jag skotta, bara en sån sak..kan göra en människa lycklig. Är ju inte knusslig....

Och är man inte knusslig och gnällig kan ju en fredagkväll i Åkersberga vara helt ok (även om det krävdes privatskjuts, TACK Jocke!, och närmare 3 timmars resa). Speciellt om man har svågern Fredrik som kockar och är terapeut samtidigt en syster som häller upp vin och klappar en på kinden. Bonus är ju småglinen Linus och Felicia. Att Linus glömt att han brukar tilltala mig "Skinnet" måste ju ses som ett framsteg i hans utveckling. Det tackar jag för. Man ska ju vara glad och tacksam...ändå....

Re-re-laxa

2010-12-02T15:56:00.007+01:00

Jag jobbade på avd 14 extra (där de omtalade satellitpatienterna är placerade) en kväll och hade för en gångs skull lite lugnt. Så jag passade på att prova ortopedavdelningens massagestol. "Min" uska Marina instruerade. Och så hade vi lite kul. Och tog lite bilder:)

Här ser ni då mig väl tillrättalagd och med fjärrkontrollen redo:

ÅÅÅhhhh, nice..skönt för axlarna och ryggen o stjärten o låren:

Jamen, kan man sätta lite mer fart o vibration på den här grejen då?? Joooodddddåååååå:

Det där på slutet gjorde lite ont. Som synes. Typ.

Lite skrajsen eller?

2010-11-25T10:12:00.002+01:00

Jag är kallat till mammografiundersökning idag. Så nu tänker jag så här:

jaha, då är man i den åldern då
tänkt om mina tuttar blir klämda till oigenkännlighet i den där maskinen. Så f o m idag kommer jag att ha platta tuttar!
det gör bergis skitont
vad är det egentligen för personer som jobbar i den där husvagnen
jaha, så har jag cancer då

Dessutom måste jag pröjsa för alltihop. 150 hela kronor.

Hur mår tant?

2010-11-15T00:56:00.002+01:00

Har jobbat natt på akuten. Igår natt vid 03.00 tiden började jag ta snedsteg och horisonten liksom gick i vågor emellanåt. Då är man tipp topp! Väl hemma sov jag länge och väl men vaknade trött ändå. Förmodligen för att jag visste att jag hade ännu en natt framför mig.

Innan jag ens hunnit lägga ifrån mig väskan och knipsat på mig ID-brickan på jobbet igen så hade detta hänt:

* Evelyn backar rakt in i grannens bil. Jag ser 2000 kr i självrisk flaxa förbi högljutt skrattandes.

* Jag försöker forcera mig in på sjukhuset genom att gå rakt in i dörrarna som leder in i huset från bilgaraget. Resultatet är skallebang och kanske ett blåmärke, det återstår att se.

Så nu väntar jag bara på den tredje Olyckan. Klockan är ju bara barnet än menar jag, 01.00.

Ogillar

2010-11-14T03:23:00.003+01:00

Idag efter att jag sovit till kl 12.00 och sen vilat till 15.00 och låg i soffan såg jag en dokumentär om barn på barnhem i Bulgarien. Jag fick veta att Bulgarien har flest antal "skadade" barn i hela europa. Alltså de är blinda, döva och har olika grader av CP-skador. Sen hade ett filmteam följt livet på ett barnhem som låg ute i obygden någonstans. Det var inte kul att se. Det var riktigt jävla otäckt. Och jag kan inte, på något sätt, förstå hur någon kan vara så jäkla funtad att man inte ser när barn svälter till döds. Personalen tyckte barnen såg friska ut. Fast de låg med brutna ben och ihopvikta som små skelett i sängarna. Alternativt de barn som kunde, satt och vaggade fram och tillbaka på sina stolar. Dag ut och dag in. De kunde inte prata för ingen hade pratat med dem, på sin höjd till dem. De kunde inte leka för ingen hade lekt med dem så de förstod inte vad lek är. Ingen höll dem, utom för att byta blöja eller tvätta av dem. Och då med väldigt omild behandling, riva och slita i de stackars avmagrade lemmarna.

Jag ville åka dit bums och smiska upp de där fullkomligt idiotiska vårdarna. Sen skulle jag låsa in dem och de skulle kanske, ibland, få lite mat. För deras hull var det inget fel på, snarare hade de behövt vara med i Biggest loser hela bunten. Barnen skulle jag förstås ta hand om. Några var på väg att dö, så kanske de skulle hinna få en något lindrigare död. De andra skulle för första gången få känna på hur det är att bli hållen och vara nära. Kanske någon skulle hindras att bli ännu mer skadad.

Men, vem är jag att rädda barn från ett barnhem i Bulgarien. Är det möjligt för en människa att lyckas med det? Hur gör man?

Under tiden jag funderar på det dör något barn till.

Jag är iaf med i Postkodlotteriet. Fast de pengarna går väl till idrottsverksamheter och sånt. Så att friska svenska barn med rosiga kinder kan spela fotboll i sin klubb och rida på hästar och åka på läger....Det är ju viktigt. Jätteviktigt.

40 år och fortfarande naiv...

2010-10-29T21:14:00.002+02:00

Nu ska jag berätta något som är bra att veta för alla som är singel och tjej. Ok, det kan vara så att det jag ska avslöja inte är en sådär jättesvår nöt att knäcka. Men är man jag så är man. Kanske kan jag räta ut ett och annat frågetecken ändå. Nåväl, så här är det:

När en karl/kille/grabb säger till dig att han behöver vara själv ett tag, kanske ta en liten titt på livet, hämta andan, förhoppningsvis i slutändan bli en bättre människa....så är det BULLSHIT. Japp. Dagen sanning. Om jag tillåter mig själv att översätta så betyder det egentligen : Jag vill vara singel så jag kan flörta och knulla runt och inte behöva rapportera in.

Ja, ja. Skratta ni. Jag vet, jag borde kunna sådan koder. Men jag är 40 (fast jag var faktiskt bara 39 när det samma sas till mig) och still fucking naiv och tror på allt som sägs till mig, ordagrant.

Så var det med den saken. Lärdom är icke att förakta.

Hemnet.se

2010-10-24T05:46:00.002+02:00

Jag sitter fast i träsket igen. Nu är det tamejfan dags...igen. Det verkar som jag fortsätter på 2-års intervallet. Taikon knackar på och så är det dags...igen. Huset är så ute på hemnet.se och det ska städas inför fotograferingar och visningar o jag sitter där på nätet minst ett par gånger per dag och kollar lägenheter. Nu är det lägenheter. För nu ska här flyttas..igen. Det är 2 år sen sist. Surprise, I don't think so.

Jag brukar byta jobb med 2 års instervaller också. Rekordet är 7 år på avd 15. Jag vet inte vad som hände där riktigt. Men nu är jag ute och letar nytt igen, efter 1,5 år på Rekryteringen. Se där ja! Surprise, I don't think so där heller...

Undrar vad som ska hända härnäst?

Pick me, choose me, love me!

2010-10-20T06:42:00.006+02:00

"Okay, here it is, your choice... it's simple, her or me, and I'm sure she is really great. But Derek, I love you, in a really, really big pretend to like your taste in music, let you eat the last piece of cheesecake, hold a radio over my head outside your window, unfortunate way that makes me hate you, love you. So pick me, choose me, love me....." Meredith Grey, Greys Anatomy

Alltså, snacka om desperat brud! Hur lågt får man sjunka?
Men ack så jävla vackert...Jag vill också ha en Mc Dreamy att stå o säga så till, jag kan också vara så fucked up desperat...Och allt jag säger ska sen bli dokumenterat och hamna på best-off citat listor all over the world.

/Jeanette
Jo jag vet att jag skriver på svengelska och att det för herr/fru Språkpolis förmodligen känns som att någon höll på att såga av deras högra arm...men, on the other hand, who gives a fuck! :D

Sånt som gör livet roligare

2010-10-01T05:50:00.001+02:00

Jag hittade den här och blev lite gladare : http://www.riketssal.se/

Ni som garvat till Hej Domstol o Pang Prego mm kommer att fatta vad jag menar...

Funderingar i gryningen

2010-09-30T06:30:00.003+02:00

Just nu gillar jag en massa nya böcker som kommit ut. Eller egentligen vet jag inte om jag gillar böckerna, men jag gillar titlarna. Som t ex Ann Söderlunds nya "Men vi knullar ju ändå inte" Eller, Johanna Tydells " Ursäkta för att man vill bli lite älskad". Den senare visserligen kanske mer inriktad mot ungdom men ändå.
En dag ska jag också skriva en bok med en cool titel...var bara det jag ville säga så här kl 06,35 på morgonen.

SOMMAR!

2010-06-26T10:52:00.003+02:00

Det tog 2 veckor sist, innan jag hade hämtat mig från Norge-jobbet. 14 dagars hästpass. När jag väl var hemma efter en dags resa kunde jag inte fatta att jag faktiskt var hemma.

Och nu då, 2 månader senare, är jag på väg igen. Åker imorgon, kommer fram sent sent till Orkdal och ska genast på dagvakt måndag morgon. Sen har jag 10 dgr jobb framför mig. Det var den semestern. Just nu har jag ångest o är förbannad på mig själv att jag bokade upp mig på mer norge-jobb. Vill inte, orkar inte....

Annars lär det vara sommar. Jag har inte hunnit känna efter ännu. Har knappt gjort något ute i trädgården mer än det absolut nödvändiga, som att klippa gräsmattan o sånt. Det blir nog inte mer än så heller, det får bli en sån sommar. Jag ska ju ändå bara jobba...och så har jag ju Turkiet i augusti som hägrar.

Jaha, om man skulle ta o packa nu då...

Yeeeeeeeee

2010-04-24T14:45:00.002+02:00

Jag åker hem imorgon. Jag åker på riktigt hem imorgon. Kan knappt fatta det. Som jag har længtat! Jag har længtat sen jag satte min fot på det hær stællet. Men bara før att jag visste att just denna resa skulle bli en pærs. Fast jag tænkte att det skulle bli en enkel match...ændå. Mænniskans sætt att pendla mellan hopp och førtvivlan.

Det enda jag sett av det hær stællet på jorden ær ca 5 km's radie kring sjukhuset, max. Egentligen bara åt ett håll, dær det finns matvaruaffær och bankomat. Fræmst det senare. Før mat har det då inte varit ett øverflød av. Sen har jag sett utsikten från "mitt" fønster på 5:e våningen på Ortoped sængeavd 1. Det ær væl i stort sett det.

Jag har utøkat mitt norska ordførråd: "Dostol" (= toastol) och "lomme" (= ficka)
Pinsamt nog kommer jag på mig sjælv med att anvænda norska ord på svenskt vis i samspråk med mina norska kolleger. Antagligen før att jag ska slippa se deras anstræninging nær de ska førsøka førstå vad jag sæger och før att jag ska slippa førklara om vad jag pratar om.

Norrmæn ær f ø vældigt insatta i vårt svenska kungahus. Jag har fått diverse frågor i veckan om vår prinsessas kærleksliv med Jonas. Som om jag skulle veta??? Idag ær de bestørta øver att førlovningen ær bruten. De visste jag inte ens førræn de frågade mig om det också. Så otroligt ointressant...

Det enda jag bryr mig om just nu ær att komma på flyget hem. Jag skiter faktiskt høgaktningsfullt i det svenska kungahuset, och alla andra før den delen också.

Än så länge lungt..

2010-04-17T23:50:00.002+02:00

Kl är straxt före midnatt och jag har redan tråkigt. Leker lite med min webcam under tiden. Kollat på en film på tv. Druckigt tre koppar kaffe. Jag är hungrig som vanligt med har satt kl 01.00 som tidigaste tid för mat. Annars blir jag hungrig igen innan det är morgon.

Förra natten drack jag två stycken Burn (Red bull) och var oförskämt pigg hela natten. Tror jag hittat min nya drog! Gick därför till butiken igen idag för att stascha upp ett förråd av energidryck men då var dom slut, helskottas också. Men jag hittade en annan som heter Battery...låter lovande! Konstaterade samtidigt jag shoppade min nya drog att de säljer öl och cider i matbutikerna här i Norge. Ja alltså motsvarande vår mellan o starköl. Kunde samtidigt konstatera att med dom priserna är det ingen riskt att man blir alkoholist.

Jag lyckades med en liten löparrunda idag igen *stolt*. Längs med havet. Kunde ha varit bedårande vacker vy om det inte vore för alla tunga moln (askmoln) och en lämplig dos hagel. Väl tillbaka är det alltid också lika spännande att krypa in i duschen och se om man kommer ur den utan att ha duschdraperiet runtsnott hela kroppen. Bara det är ett gympass i sig.

Nä, dags att jobba lite...tjingeling.

Rensat mobilen

2010-04-17T02:41:00.008+02:00

Jag har roat mig med att kolla igenom mina ca 40 foton som fanns i min mobil. Det mesta var bara skräp. Ni vet suddiga festkort o sånt. Men några har jag valt att ladda ner här mest som kuriosa, inget världsomvälvande direkt. Men lite om året som gått kan man kanske säga:

Jag blev med radhus för 2 år sen. Detta är en del av min elända trädgård. Jäkla slänt! Hundarna springer sönder allt jag försöker plantera. Då gick jag över till sten, vilka de bär bort så fort jag vänder ryggen till. Är väl lika bra att asfaltera skiten. Kolla i vänstra hörnet så ser ni en vovve som gör ett försök att släntra ner osynligt...HA, matte har bildbevis!

Så har vi då mitt berömda hallprojekt. När jag inte burit sten från gräsmatta till slänt så har jag rivit plastmattor o spacklat väggar. Och när det var gjort återstod att skrapa och slipa och skrapa och slipa bort allt papp och lim från varje trappsteg. 14 st trappsteg, 15 med avsatsen. Nu är dock trappen klar, det tog ett och ett halvt år. Slutgörat fick målare och mattläggare fixa. Tack gode gud för rotavdraget...och en schysst bankman!

Det här är Mette-tjejen. En utav alla våra dagliga skogspromenader. Detta är på höstkanten som synes. Mette har alltid denna uppsyn :-) Hon bor nu hos fam Hämphäla inne i stan och trivs alldeles utmärkt.

Allas vår coola kille Karlsson blev pappa till ett härligt gäng valpar. Här gosar Cecilia med två utav dem. Ack Ack så ljuvligt med valpar!

Jaha, ett festkort där det syns vilka som är på bilden, fantastiskt! Vi är rätt sliriga här, jag och Ulrika. En kväll när vi "bara skulle ta en öl"...och det blev många fler än så. Men kul har vi alltid!

Å så kom den jäkla vintern. Värsta i mannaminne! Vintern då jag på allvar ångrade att jag ägde hus. Skottade och skottade och skottade. På bilden har jag varit uppe på garagetaket och skottat. Låt oss säga att jag inte behövde någon stege när jag skulle ner därifrån igen, det var bara att kliva rakt ner på snöhögen. Vår trapp in är där under all snö någonstans. Evelyn ogillade läget. Karlsson tyckte det var skitspännande.

Jamen så kom våren då och jag fick äntligen åka till Norge och vidga mina vyer! Så här ser man ut efter att ha jobbat 12 h natt för att sen vara tvungen att gå 6 km i hällregn till ett jäkla skattekontor...not fresh m a o.

Och här slutar bildkavalkaden för längre än så har jag inte kommit....still in Norway and still not fresh :-)

Livet är en utmaning.

2010-04-15T23:34:00.003+02:00

Hittills har jag:

* läst ut Unni Drogges bok "Boven i mitt drama kallas kärlek". Den fick jag av min kära mor i julklapp. Att den handlar om en kvinna som blir misshandlad både psykiskt o fysiskt är knappast en slump. Den var jobbig att läsa...men läsvärd. Som en fin överraskning hittade jag mitt försvunna bio-presentkort i samma bok, även det en julklapp av morsan.

* bestämt mig för vilka 2 artiklar jag ska använda i mitt paper som ska vara inne om någon vecka. Mitt mål var att ha allt klart innan det är dags för hemfärd. Någonstans känner jag på mig att så kommer fallet inte att vara.

* sett tre chick-flick filmer. Mest bara för att få pausa från all norska.

* spenderat x antal timmar på nätet. Who is counting anyway...

* fixat skattekort. Det var en bedrift. Efter 12 h's nattpass får jag i spöregn gå 3.5 km till skattekontoret för att spendera en halvtimme i ett överfullt väntrum. Sen gå hem i samma spöregn de 3.5 km hem igen. Jag kan säga att det gick att vrida vatten ur mina trosor när jag kom "hem". Not cool.

* fattat att norskt kaffe är förbannat blaskigt. Jag går ingenstans utan min Nescafé-burk nerpackad i ryggan.

* insett att det kommer att bli jäkligt tufft att leva på havregrynsgröt, nudlar och proteindrinkar ytterligare 8 dygn. Längtar redan nu efter pizza, godis o bärs...i den ordningen ungefär.

3 gjorda, 10 kvar....

2010-04-15T04:46:00.002+02:00

Det är med att dejta på nätet är då tråkigt. Hur orkar folk? Sitta o skriva, fråga samma frågor, få samma svar. Alla är ju så himla bra o käcka på nätet. Alla har 1000 fritidsintressen och har superduper präktiga barn och världens bästa jobb. Finns knappt några nackdelar. Möjligtvis att vintern varit lite väl kall o lite väl mycket snö, och nu längtar man efter våren. And so on....gääääsp....Jag som knappt har tålamod annars funkar ju inte i nätdejtingvärlden alls. Får lägga ner. Har ju ändå gett det sina nästan 2 veckor.

Nä fasiken, lite action nu vore inte dumt! Tyvärr sitter jag strandad i Ålesund dessvärre. All action får vänta i 10 dgr till är jag rädd. För här händer inte mycket. Surrat lite med en trevlig syrra inatt o hon tyckte absolut att jag ska komma hit och jobba igen, på sommaren, då e de grejt här i Ålesund. Och alla är snälla säger hon, lätt att få kontakt med folk. Fick tips om en pub som lär ska vara vida berömd. (Jaha, så sas det om Sundsvall också vill jag minnas...Riktigt så lätt brukar det inte vara när det kommer till kritan. ) Jag får se om jag får tillfälle att kolla in Ålesund sommartid, känna den där trevligheten på pulsen. Det vore ju nice med lite omväxling. Rastlös som man är...

The place to be

2010-04-04T12:17:00.002+02:00

För några dagar sedan la jag upp en profil på en sån där dejtingsida. Det är tydligen så man träffar kärleken nuförtiden har jag fått höra. Jag tänkte bara frikostigt dela med mig utav några erbjudanden jag fått hittills, bl a detta:

"Jag är 91+, mycket vital för min ålder, viril och på alerten, en riktig gentleman.

Jag har nu bestämt mig för att träffa en ung och vacker kvinna, leva loppan med dig och min förmögenhet innan rullgardinen dras ned.

Mina intressen är resor, golf, slalom, disco och kampsporter samt sköna hemmakvällar med dig."

Va tror ni, ska jag satsa?

Vältränad o kaxig

2010-04-03T23:30:00.003+02:00

Jag har tagit mig för en "mission". Den innebär att jag ska prova på olika träningsformer, även sådana som jag är övertygad om inte är för mig. Som t ex spinning. Såååå tråkigt. Jag gillar inte ens att cykla ute i naturen, det är ju så tradigt. Varför då sätta sig i en mörk lokal o låsa fast fötterna i en stillastående cykel. Man svettas nåt så in i h-vete o man kommer ingen vart! Men jag gjorde det iaf. Och det var fortfarande inget för mig, tack o hej.

Idag stod Afrodans på schemat. Jag provade något dylikt för säkert över 10 år sedan. En skum ledare utklädd i färgglada dukar (ja vad heter det då?) skulle ha en grupp att "så frön" o "bruka jorden" och den ena symbolismen efter den andra. Jag tyckte det var fånigt och fick aldrig upp någon fart eller känsla. Men, skam den som ger sig. Gav mig på ett nytt försök i dag då. Startade upp lite avmätt med uppvärming, blev knappt flåsig. Sen upptempo med högre volym och nya rörelser enligt lite av ett aerobicupplägg. Det var där någonstans som min puls gick igång och med det min kropp! När det hela var över var jag nyfrälst! Jag var lycklig, euforisk och jag hade nästan mött Jesus där bland alla trumvirvlar!
Ledaren gav oss en applåd för vårt engagemang och var snäll nog att informera oss om att man möjligtvis kan ha träningsvärk i ryggen dagen efter. Äääh, va fasiken. Jag kände nada, var ju hög som ett hus och mina synapser i hjärnan jobbade allt vad de kunde för att ta emot alla lyckohormoner. Sällan stellan att jag har träningsvärk. Jag är ju stark och vältränad.

Nu ikväll är jag inte lika kaxig, eller hög för den delen (bara lite). Nu har jag ONT. Min rygg har körts över av något stort och tungt! Och detta skulle ju inte kännas förrän imorgon. Fusk!

Känner på mig att allt kommer att vara "mission impossible" imorgon....

Sånt jag reflekterar över ibland.

2010-03-28T23:08:00.003+02:00

Ogillar: när spolarvattnet tar slut i bilen i kombination med att det är skitigt på vägarna.

Gillar: att bilen jag precis är på väg att köra om spolar på sin ruta när jag själv har slut på spolarvätskan.

Jag kör en Ford Mondeo. Den är bara snygg ibland. Just nu är den skitig både inne och ute. Faktum är att den är oftare skitig än ren. Just nu luktar den gammal öl för jag kör omkring med en soppåse full av pant efter en fest för en vecka sedan. Snuten har påpekat att ena lampan är paj också, två gånger nu tror jag....

Och i mitt horoskop står det att jag är pedant.

Florence dog för länge sedan...

2010-03-25T23:15:00.004+01:00

Ibland kan små problem bli så stora, hur stora tror jag beror på graden av stress man är i för tillfället. Just nu är jag väldigt stressad över en fet finne som bosatt sig på min haka. Tittar jag mig i spegeln tycker jag att jag ser ut som The Wicked Wich from the West. Att jag sen har en något gråvit ton i hyn gör inte saken bättre.

Fast egentligen skiter jag i alla finnjävlar. Jag hade tänkt börja mitt nya lugna och harmoniska liv här efter att ha klarat av ATSS och senaste stora examinationen i ledarskapskursen på Miun. Jag skröt för min studiekompis om hur himla nice mitt schema skulle vara framöver. Det är någon vecka sen nu och den där harmonin lyser med sin frånvaro. Istället passade jag och en kollega på att skicka runt ett kollegialt mailt till våra medsystrar...o tja, resten av det Sjuka Huset fick det också. Plus media av alla de slag; ST, Dagbladet, Vårdfacket, TV4...för att nu nämna några. Satt i intervjuer hela min helg, min sköna lediga helg. Min sköna lediga måndag blev istället stressmåndag med ytterligare intervjuer. Det lustiga i det hela är att budskapet säger att vi ska tagga ner, dra i bromsen, reflektera...hmmmm. Det går sådär just nu.

"Ni gör det bra", säger en snäll bekantskap på F&S. "Ni som har ert kall", fortsätter hon. Nä, det kallet gick i graven inte sent efter Florence Nightingale svarar jag. Tyvärr kära medborgare som gärna vill tro att vi glider fram i våra fina stärka uniformer och inte vill annat än lindra lidande så pass att vi gärna bosätter oss på jobbet. Så ser inte verkligheten ut. Häromdan fick jag ge ett omskakande besked till en anhörig. Beskedet var att det på avdelningen INTE finns en läkare som sitter och monitorerar alla patienter kl 7-24. Att det "bara" är vi sjuksköterskor och undersköterskor som håller koll på dem, och specifikt då den kära modern som var föremål för den anhörigas oro. Det tog ett tag innan den polletten föll ner s a s.

Svensken klagar över landets sjukvård. Svensken som inte varit utanför trygghetszonen, som inte vill se någon annan verklighet. Svensken som tycker det är dyrt att pröjsa 300 kr för ett läkarbesök på akuten. Shit säger jag bara, wake up! Svensken borde ta bort skyddslapparna och ta sig en redig titt på övriga världen. Förbannat bortskämda Svensken!

Orkar inte

2010-03-18T10:43:00.002+01:00

Nej, det är så rätt så, hemsidan ÄR inte uppdaterad på ....tja, länge. Varför då? Ja för att jag inte gjort ett skit på hundfronten. De går här hemma som två spöken och bara tråkar sig. Knappt så de får någon motion, annat än spring på tomten. Och Karlsson får knappt det för han "råkar" jämt vandra över staketet och hälsar på hela Klockarberget så fort han får chansen. Snön är så hög så staketet syns knappt. Tintin vet sina gränser dock, var staket börjar och slutar och vad man får göra och inte får göra. Karlsson "råkar" ofta glömma just den biten. Och tacka fan för att man vill ut vidga sina vyer emellanåt när man har en dötråkig matte!

Det blev lite mycket så här i slutet på 2009 och början på 2010. Studier och jobb, ännu mera studier och lite mer jobb på det. Ett jobb som hotas och med en arbetsplats som sjuder av ilska och frustration. Hos andra känslan av maktlöshet. Full debatt och inte en dag utan att vi blir påminda...Rena rama High Chaparall i modern tappning.
Sen då mitt i allt tar jag itu med renovering minsann. Stressen skjuter i taket, omeprazolen blir livsviktig och sömnen blir orolig och knapp. I mina drömmar drömmer jag om att få sova. Hå hå jaja...men även detta har ju ett slut. Jag längtar till våren, för att vara exakt till den 25 maj för då är studielivet över. Det kommer att dröja innan jag sätter mig i skolbänken igen, bara ett konstaterande. Sen ska jag bara jobba och försöka ha roligt på jobbet, njuta av dagen. För att inte tala om njutningen av lediga dagar som då verkligen kommer att vara LEDIGA.
Det är då Tintin o Karlsson ska få bli hundar igen, slippa vara spöken....

Grekland

2010-03-04T00:05:00.003+01:00

Måste ju visa hur min vy kommer att vara från den 2/8 och två veckor framåt. Det blir Skiathos, med förhoppningsvis en o annan båtutflykt till bl a Skopelos...och lite annat roligt.

Livet fortskrider

2010-03-03T23:24:00.003+01:00

Fast vete katten om livet skrider så jäkla fint? Det går ju rätt fort egentligen, som om livet hade spring i benen liksom. Bråttom att ta sig fram. Undrar om det har något mål? Annat att dö alltså? Jag borde kanske fråga...

Jag är hemma efter en hektiskt kväll på akuten. På tal om att ha bråttom. Det var till att ha tungan rätt i mun, prioritera o dirigera o göra allt på en o samma gång helst. Patienterna låg överallt i korridoren. Alla mina, tillhörande kirurgsidan. Till slut visste jag inte vem som var vem om ngn frågade. Det vara bara att beta av en efter en. Att ha folk i korridoren är okul. För med varje patient står i princip också en eller flera anhöriga. Och alla de anhöriga står o stirrar mot disken o följer varje steg man tar. Som om det skulle få allt att gå fortare...

Förra veckan gjorde jag klart min ATSS utbildning. ATSS står för Akut Traumasjukvård för Sjuksköterskor. Det var ingen lätt utbildning. Den var påfrestande om man säger så. Det var till att få in ett koncept på traumasjukvård på rekordtid och sen prövas om man håller i en traumasituation. Examination inför läkare praktiskt och skriftligt. Timmar, dagar av ångest och nätter med ytlig sömn där allt repeterades o rabblades om och om igen. Men, jag avslutade utbildningen med sinnet i behåll o väl godkänt. Tack gode gud!
Nu har jag "bara"kvar ledarskapsutbildningen, fast den känns lätt i jämförelse nu.

När ledarskapskursen är avslutad har jag 15 hp till. Och då borde det vara vår på riktigt! Sen ska jag bara glida genom sommaren tänkte jag...eller f'låt skrida menar jag. Jobba lite i Norge förhoppningsvis. För sen, sen är det SEMESTER! Fantastiskt av mig att ens kunna planera längre än till nästa vecka. För jag har tamigsjutton planerat en fiiiiiin semester. Om allt går som jag tänkt blir det 2 veckor i Grekland och Skiathos i augusti. Shit pomfritt vad jag ska njuta då! Jag har redan börjat packa väskorna, nästan...

Veckans lista

2010-01-23T19:29:00.003+01:00

Orkar inte skriva så mycket så jag kör en ny uppdateringsvariant:

Arbete: just nu mycket på akuten. Lärorikt o utmanande - me like!
Hemma: tonåringar o hundar!
Läser: Snabba Cash av Jens Lapidus. Tror filmen är bättre, faktiskt. Ibland plöjer jag studielitteratur, borde plöja mer och oftare.
Lyssnar: P3. Sörjer f ö Morgon zoo på Rix Fm. Men musken är bättre på P3, där har de iaf begränsat användningen av repeat-knappen.
Tittar: Trauma i brist på något bättre. Längtar efter Desperate Housewifes och Greys Anatomy. Nyheterna förstås, iaf en gång per dag.
Tränar: Cirkelfys o Skivstång på F&S. Har för tillfället en besvärlig benhinneinflammation som begränsar min hopp-, studs-, o springförmåga, kör styrka tills det lagt sig.
Senaste inköp: dyra jympadojjor, just med tanke på ovanstående.
Senaste barhäng: ja herrigud, det var ett tag sen nu igen. Juldagen tror jag. En flopp kan man säga utan att överdriva.
Senaste dejt: se ovan, fast minus juldagen.
Sliter på: ett par Adidas-byxor...tyvärr, förortsklädsel.
Mest aktuellt just nu: Sundsvalls sjukhus-skandalen! Och att hålla upp takten o flödet i vardagen, Balance Of Life.

Fröken slö o långsam var namnet...

2010-01-19T23:05:00.002+01:00

Nä det var väl dags för en uppdatering nu då.

Jag är så, så, sååå fullproppad med funderingar, åsikter, känslor, tankar så jag är på gränsen till förstoppad. Det vill liksom till att ha svårt att få ut allt, om ni förstår vad jag menar? Hur har då detta problem uppstått kan man undra. Ja, de som läst tidningen de senaste 3 veckorna har kanske en aning. Iaf, för att nu inte hålla de oupplysta på stången, så har problemet ett namn iaf. Det heter Ewa Söderberg-syndromet, eller för all del kan man även kalla det Socialdemokrati/vänsterparti-syndromet. Det här syndromet kommer smygandes på en när man minst anar det, när man är som mest oförberedd, när man tycker livet är rätt hyfsat ändå om än inte helt enkelt. Då passar det liksom på att slå till med full kraft, när garden är nere. Det kallar jag fulspel! Varför? Jo helt enkelt därför att det är så beräknande. Inget som bara råkat bli just då och där, nä det har alltid en baktanke, en dold agenda.
Detta syndrom verkar dessutom vara ovanligt svårbehandlat. Det har en förmåga att komma undan den mest avancerade behandling. Trots att man försöker hitta förklaringar och lösningar på syndromet så lyckas det slingra sig undan. En sak är då uppenbar, ingen vill ta på sig ansvaret för hur detta syndrom har fått fortgå att det dessutom på något sätt stärkt sig och spridit sig. Nu sitter det som betong. Opåverkbart, grått, tungt och väldigt, väldigt förödande för den som drabbas.

En uppmaning till dig som drabbats, eller känner någon som drabbats: använd din rättighet och rösta i höst, och rösta rätt, inte rött! Godkänn inte mygel, dolda agendor och maktmissbruk.

Så var det dan före dan före dan före dopparedan...

2009-12-21T20:04:00.003+01:00

Egentligen ska man ju inte klä granen före dan före, men vi har lite tidsbrist, å bestämde oss för att idag ska det ske. Gran inhandlas av lokal granidkare (va heter det då???), släpar hem i bilen, konstaterar att det finns två sätt att ha wunderbaum. Jag körde au naturelle. Nåväl, granen väl hemma och inne skruvas den fast i sin hållare (ja men vad heter det då???), sen äts god middag för att liksom få upp förväntningarna och spara på det roliga. Plastkassen med alla grejer grävs fram någonstans från långt inne i garaget. Vi diskuterar i någon minut om vi ska köra all in eller vara lite sparsmakade och försöka hitta ett tema. Det är bra frestande att bara kasta på allt, vadå less is more?? Men, vi skärper oss och kör på färgerna rött o silver. Nu fattas det näst viktigaste dock som sinkar oss i jobbet; silvergirlanger har vi bara en stump kvar av...attans...Läggs till shoppinglistan. Sen upptäcker vi att vi saknar kronjuvelen, spiran..Kommer inte ihåg vad vi haft senast. Läggs till shoppinglistan. Några ljus har lagt av i ljusslingan, läggs till shoppinglistan. Slutresultatet blev hyfsat ändå. Simon & Thomas skulle väl inte svimma av hänförelse, men...den är vår. Lite organiserat kaos på någe sätt. Å katten tycks iaf trivas, som redan hittat sin plats under den...Tintin o Karlsson var ju förstås med hela vägen, var tvungna att ta en rejäl paus efteråt, är ju jobbigt att vara kreativ!

Den där jävla vita skiten...

2009-12-16T10:10:00.002+01:00

Kom ihåg det nu, hur det var förra vintern. Då tog snön aldrig slut, det bara kom mer och mer och mer...Och den var blöt o tung dessutom. Det hela eskalerade i februari. Och vad gör väl det då kan man undra? De som bor i lägenhet, de som har maskiner som kör undan allt, de som har en partner hemma som har till uppgift att köra den där maskinen etc...Nä då är allt frid o fröjd, lite mysigt med snö va? Helvete heller! Inte när man får skuffa på den där snölasse-grejen med blötsnö av och an, av och an, av och an...tills svetten rinner på ryggen. Och när allt är klart och gjort iaf för några timmar, då kommer de med de riktigt stora maskinerna. De har som nöje att lurpassa på mig o kolla in när jag är klar, då dundrar de in med sina maskiner. Och kör upp en meters vallar med snö på min infart, lagom så att jag knappt ska kunna komma ut med bilen. Så då är det bara att dra på sig utekläderna och gå ut igen....knuffa, dra, slita, tungt, blött, jävligt...

Varför bor jag häruppe egentligen?

Va äre fö da ida då?

2009-12-13T12:15:00.003+01:00

Kom på att det är tredje advent, så nu sitter jag här med kaffekoppen, en fil och musli och 3 tända ljus i min hemmagjorda adventsljushållare-vad-det-nu-brukar-kallas-för. Den är upp-piffad i år med lite ny mossa och ngn slags tomte gjord av kork. Fast blicken ser lite galen ut på den. Klockan är över 12.00 och ungarna sover fortfarande. Andra tider nu...

Jag är inne på min andra semestervecka och hittills har jag inte fått ett skit gjort, i princip. Med alla projekt här hemma menar jag. Jo lite, men bara yttepyttelite. Fått låna en maskin som jag ska skrapa bort papp med från trappstegen. Det gick lättare än att sitta för hand med en kniv. Med kniven skrapade jag 1 cm yta under loppet av 10 min. Nu gör jag hela steget på samma tid. Sen är bara resten kvar då...Inspirationen och motivationen tryter.

Tjaha, söndag då ja..hmmm. Ingen speciell plan för dagen. Måste ju ut med hundarna i vanlig ordning. Sen får det väl bli vad det nu månne bli. Det blir ju mörkt kl 15.00 så lägger man liksom ner all verksamhet på någe vis. Det innebär att jag bara har 3 timmars dag kvar. Måste lägga på ett kol...

Blind date

2009-12-10T10:49:00.002+01:00

Igår sa Evelyn att hon ska anmäla mig till Kanal 5's nya dejtingexperiment. Jag var tvungen att kolla upp vad det var hon yrade om...Visade sig att man stängs in i ett kameraövervakat hus med andra människor, sen ska man dejta i mörkret!! No way José att jag skulle gå med på ngt dylikt! Går fetbort! Å varför skulle jag välja att bli instängd i ett hus långt borta för att hångla upp ngn i blindo...när man kan göra samma sak varje helg på krogen nere på stan.
Nä nån måtta på dårskapet får det vara....

Nytt o fräääscht

2009-12-09T13:21:00.002+01:00

Eller iaf nytt. Hemsidan o bloggen.
Var ju tvunget att göra ngt åt hemsidan. Mette har ju flyttat till familjen Hämpäla. Det blev bra. Bra för henne med all uppmärksamhet och aktivering, hon som gärna inte syns i en flock. Alltid den som blir undanskuffad och mobbad:-) Nu blir hon kramad o borstad o sedd på ett helt annat sätt. Bra för henne, lite sorgligt här hemma. Hon är ju och har alltid varit lite av husets clown. Den gladaste och piggaste...o den som det alltid gick lite för fort för, i allt. Äta, gå, springa, skita...you name it..

Hunderiet ligger lite i pauslådan för tillfället. Eller har gjort så sedan allt skit med Tintin. Man blev liksom urblåst efter det. Nu har hon dessutom dubbla öroninfektioner och ont, mer ont, än vanligt i tassarna. Behandlas morgon och kväll...trött på att behandla. Hon också säkert.

Så livet just nu består mest utav promenader, jobba, träna, tv, läsa, plugga...Fast nu har jag semester. Så då blir det facebooka, maila, promenera, träna, tv, läsa o plugga...Och allt annat förstås som kommer med ett hushåll. Lite ensamt emellanåt, och emellanåt rätt skönt o vara själv. Äta kaka, ha kaka....

På tal om att träna. Har hittat en ny kärlek! Den heter Cirkelfys:-) Loooove Cirkelfys. Det är ingen lek. Handlar om att i grupp om ca 8 pers ta sig runt 10 stationer. 45 sek på varje station. 1 ledare med som coach, vissa skriker åt en att PRESSA, PRESSA!! DJUPARE NER, LÅÅÅNGSAMT NER!! När man helst bara vill falla ner i en hög, när benen skakar och svetten rinner. Sen tar man de stationerna 3 varv, men kort vätskepaus emellan...å den är kort! Vi är många som älskar Cirkelfys, brukar vara packat och vi blir ledda som en bunt nyblivna soldater, runt stationerna: HÅLL VÄNSTER, HÅLL VÄNSTER...när man fort ska vidare till nästa. När station nr 30 pågår är man väck i huvudet, och väck i kroppen..mjölksyra o inget annat.
Igår tog Evelyn i så hon var helt vit i ansiktet efteråt, fick lägga ner henne med benen upp i luften:-) Bra jobbat tjejen!

Jag ska börja värda på F&S. Stå i receptionen, hålla koll på hallarna. Hoppa in för värden på Skivstångsträningen på lördagar vid behov. Det blir kul. Nytt folk, ny syssla...för jag har ju så jäkla lite att göra annars:-O

Nu ska jag ut o promenera...

Hallelujah moment!

2009-11-16T06:07:00.003+01:00

Jag har klarat av 3 helgnätter nu om ganska så exakt 1 h!
Å va e då de o halleluja om kan man undra. Jo därför att det suger att jobba natt. Det suger ännu mer att jobba helgnätter. Sen suger det dessutom ännu mer att jobba natt, helg, på vårdavdelning! Å varför då? Jo därför att det enda man göra är att hjälpa folk att kissa (o jäklars vad det ska pinkas om nätterna) och dela ut piller på sin höjd. Så spännande blir det. Tredje natten kan man alla utan och innan. Man vet nästan innan de tryckt på klockan när det är dags och vad som gäller. Sen är man sur och trött o på jäkligt, ypperligt dåligt humör efter att ligga X antal timmar back i sömn, så varje ringning blir som en sur uppstötning...typ...

Det är synd om varje stackare som måste ha mig som syrra på nätterna. Fast år av träning har gett mig pokerfejs med det obligatoriska lilla leendet och den mjuka lite tysta nattrösten så jag hoppas och tror att ingen märker mina sura uppstötningar. Sen finns det tanter som på dagen är änglar och på natten förvandlas till monstertanter, men även de får mitt leende och min mjuka nattröst....ibland låter jag bli att säga något överhuvudtaget. Man kniper. År av träning.

Nu ska jag hem snart. Sova några timmar bara, måste ställa larmet. Upp kl 12. 5 timmars sömn. Inte mer för nu ska ju dygnet svängas och återgå till det normala, utan monstertanter och sura uppstötningar. Nä nu vill jag vårda änglarna på dagen.

Semester hägrar!

2009-11-14T06:29:00.003+01:00

"Jag vill vara ledig, ledig, ledig. Inte göra nånting, nånting, nånting..." Mange Schmit, sätter sig på hjärnan, hjärnan, hjärnan...

Men, jag ska vara ledig. Rena rama decemberledigheten. OJ vad mycket jag ska få gjort (???)! Jag intalar mig det, att jag ska kliva upp i rimlig tid på morgonen, inte sitta o äta frukost och facebooka 2 timmar heller...Så ser min plan ut. Sen tar det stopp...

Nä fan, jag blev tvingad att ta semester, tydligen har jag tagit ut 15 dagar för lite typ...Och inte ett ljud från Norge som ju var min ursprungliga semesterplan. Det är tydligen "roligt" på sykeplejerfronten just nu, alltså lugnt m a o. Inte så stor efterfrågan. Vilket jag inte fattar med tanke på deras problem med svinissjukan.

I år ska vi vara tillsammans och fira jul, a la famillia. Syrran, brorsan, alla barnen. Så jag får väl julpyssla så in åt h-vete då på min ledighet. Det blir ju första gången på många år. Hur var det man gjorde nu igen????

Människor från förr..

2009-10-12T12:01:00.002+02:00

Imorse vaknade jag och var minst sagt förvirrad. För det var som om jag befann mig 10 år bakåt i tiden och att jag borde ha befunnit mig i min lägenhet på Hägerstensåsen men ändå när jag sätter fötterna i golvet så är jag här, i mitt hus på Klockarberget. Det blev så fel. I alla sinnen blev det så fel. Mitt sinne och min kropp förnimde allt så som det kändes då där, på Åsen. I dofter, ljud..allt. Och ändå var jag inte där. Men jag har varit där nu i två nätter. Gått barfota på det kalla stengolvet i hallen, suttit i soffan och tittat ut genom fönstren rakt över till huset mitt emot, betraktat björken som vajade där bredvid och låtit blicken gå över takåsen, lyssnat på ljuden av folk som kommer och går ute i trappen, ljudet av när porten öppnas och stängs. Och känslan av tystnad, väntan och ensamheten. Världen levde i högsta grad, men för mig stod det stilla där, som om jag vore osynlig trots alla människor runt omkring, ett andeväsen bland allt levande och brusande....Jag saknar ingenting från tiden där, vakuum-tiden, och jag har inte tittat ditåt på länge länge, väldigt länge. Och bara det har varit en befrielse. Det stör mig att jag plötsligt hamnar där igen. Jag úndrar om det finns någon anledning, är det något jag ska se? Ibland ser och hör man saker i vakuumvärlden man inte skulle se eller höra i det vi uppfattar som vår verklighet. Sällan handlar det om en själv, ofta handlar det om någon annan som liksom knackar på och vill ha ens uppmärksamhet, som vill något.
Så jag får väl bara vänta igen då....

Städdag

2009-10-04T13:15:00.002+02:00

Nu har det gått upp för mig att hösten är här. Som vanligt hänger jag inte riktigt med i årsväxlingarna. Idag har jag och Evelyn iaf städat undan på tomten. Det blev fullt i garaget förstås, inte för att jag har så mycket grejer att lägga undan o spara på utan mest på grund av allt skräp. Behöver åka en sväng till Svartviks återvinning snart igen.
I sommar har ett furubord med tillhörande stolar fått fungera som trädgårdsmöbel på altanen, i brist på något annat mer praktiskt (och snyggare för den delen). Och eftersom det har regnat typ 90% av alla sommardagar så är den möbelgruppen rätt rutten och murken vid detta laget. Grillen har rostat också, av samma anledning. Man ska ha tak över en altan, helt enkelt...det funkar ju inte att springa och ta in och ut grejerna 7 ggr per dygn. Och vem skulle hinna med det förresten.

För övrigt var det ju fest med mina gamla jobbarkompisar i fredags. Mexikansk tema, med tacomat i mängder och Tequila förstås...farligt värre. Festfixarna hade gjort ett jättejobb med hela arrangemanget. De hade t o m fixat en pinjata (heter det så?) som vi som firades av fick gå lös på, efter att ha blivit försedd med ögonbindel och snurrad några varv. Jag lyckades inte måtta i pinjatan med däremot slå sönder pinnen. Hur lätt är det med några tequila innanför västen!? Och hör och häpna, ingen tipsrunda!! Tack gode gud! Istället blev det frågesport och det kan man ju stå ut med:-)
Så småningom drog vi vidare till Memento, eller "gamla Espan". Bra lokal, bra ställe, bra musik...men det verkade som om alla i åldern 30-45 stannat hemma denna kväll. Antingen var det 20-åringar eller 60 åriga gubbar. Inget däremellan, utom vårt gäng då. Vi satsade på karaoken iaf, ABBA funkar alltid! Och några drinkar till...När stället stängde kl 02 var vi inte alls sugna på att åka hem. Ida lyckades dra mig vidare till Avenyn, men om det var ungt klientel på Memento så kan man väl säga att på Avenyn huserade hela stans population av 18-åringar. Så vi vände i dörren och kunde bara konstatera att kvällen var över. Tack och lov fick jag skjuts hem, så himla skönt att slippa kuska på bussen och gå Klockarbergsbacken hem!

I lördags fick jag då återigen ta bussen in till stan för att hämta bilen, börjar nästa bli en rutin nu...Jag tog med mig Karlsson som sällskap, så nu har han åkt buss för första gången i sitt liv. Han tog det med ro förstås, som allt annat, inga konstigheter. Sen blev det prommis till Skönsberg där bilen stod, fortfarande intakt och med alla grejer kvar i den.

I eftermiddag lär det bli ett gympapass igen. Evelyn försöker få med sig Cecilia på aerobic och mig försöker de lura in på ett 75 min medel/styrka pass, jag som tänkte mig ett stillsamt och något mindre svettigt core-pass. Helst skulle jag vilja ut på en långprommis men usch o fy vad lerigt och blött det är ute, murrigt värre...Nä, det blir nog en kopp kaffe till o fundera på saken...

Partytime!

2009-09-25T02:19:00.002+02:00

Nu har det varit för lugnt på partyfronten för länge! Så för att råda bot på det problemet (?) blir det fest imorgon..eller idag beror på hur man ser det med tanken på att kl nu är 02.30. Årets sista kräftskiva förmodligen, tillsammans med mina nya kolleger från rekryteringscentrum. Kick-off, kick-on, kräftskiva, APT, konferens...kallade det vad ni vill, det finns alltid någon bra anledning till fest.
Å när man väl har börjat finns det ju ingen anledning att stanna upp så nästa helg ska jag på fest med mina gamla kolleger från kirurgen. Det blir min "avtackning" (eller kanske snarare avtackling....:-o) är det sagt, allt enligt tradition. Fast jag fick nästan tjata mig till det:-) Gu' nåde den som ens försöker släpa runt mig på en tipsrunda bara...en lite varning där, ifall någon hade den tanken. Det brukar liksom vara standard på avd 15's fester. Catering, boxvin och för att värma upp sällskapet skickas man ut i vilket väder som helst på den där &¤())&¤&&/(+ tisprundan innan maten serveras! Jag fattar inte vem som först kom på idén med att en fest blir lyckad bara man har en tipsrunda. Det är ju samma som att anse att monopol är ett partyspel, hallå liksom...Monopol är inte roligt. Tipsrundor är inte en trevlig sysselsättning. Kan vi bara fastslå det en gång för alla?...Tack.

Om jag inte sover alldeles för länge imorgon hinner jag åka på ett F&S pass innan festen. Måste ju balansera. Eller BOL (Balance Of Life) som det också heter. Gympapass, sedan sprit. Funkar alltid.

Shit Pomfritt!!

2009-09-21T14:44:00.002+02:00

Vaknade kl halv tolv idag! Straffet för att man jobbar natt. Det blir bakoframvändavärlden ännu ett par dagar efter. Tills det är dags att gå på igen. Fattar inte att folk pallar att jobba natt på heltid, år ut och år in. De måste bli eljest så småningom tycker man, eller?

Nåväl, lyckades inte lägga i en hög växel trots lång sovmorgon. Segade mig upp, fixade kaffe, fixade frukost åt hundarna (lunch menar jag), o sen den rutinaktiga kollen av mail o FB. Fick övertala mig själv HÅRT att orka gå ut med hundarna. Men det gick, o var skönt som tusan. Bra musik i örat också o livet är toppen plötsligt! Höst och luktar lövigt gott ute, nyskördat hö. T o m hästarna skuttade i hagen när vi gick förbi, det brukar de aldrig göra. De brukar se ut som om de behöver prozac.

Nu ska jag skutta iväg in till stan för att köpa hundmat, annars blir de utan middag...Och när jag ändå är i stan blir det ett medelpass på Friskis o Svettis. Men innan dess måste jag köpa mig ett nytt träningslinne, jag har fattat att jag ser ut som en korv som inte får plats i skinnet i mina gamla....jag som trodde jag var lite sexig i dem...pinsamt!

Tjolahopp så länge.../Jean1

Segfredag

2009-09-18T12:04:00.002+02:00

Alla som jobbar kontorstider jublar på fredagar, o klämdagar o röda dagar o gud vet allt. En annan jublar på måndag då helgen äntligen är över och man kan få en eller två dagar off work. Jag jobbade igårkväll på MAVA, ett roligt pass, som vanligt på den avdelningen. Sen tog jag på mig två nattpass på samma avdelning, med start ikväll. Det blir övertid så då är det svårt att låta bli, iaf om jag inte har en giltig anledning att inte jobba (som att vara social, kanske gå på bio en kväll o sånt tjafs).

F ö har veckan varit tung. Jag har haft tjock och ond hals, det har pyrt virus i mig men bröt (peppar peppar) aldrig ut helt o hållet. Trött som tusan har jag varit och sovit det mesta av dygnet. Däremellan har jag tvingat mig att fortsätta på studieuppgiften vi är inne i just nu. Vi har fått lov att äta havregrynsgröt de senaste 5 kvällarna i brist på kulor att köpa annat för. Historien med Tintin blev dyyyyyyyr....Men Cecilia gillade gröten:-) Med mycket smör o mjölk. Vilken tur för mig! Jag kan iaf ärligt säga att mina ungar inte är bortskämda vad gäller prylar, kläder och "fancy" aktiviteter.
Just nu, vad gäller barnen, är jag mest irriterad över den där jäkla moppen som stått förbanne mig hela sommaren. Först tomt batteri, så nytt inköptes. Sen "dog" den igen bara efter ett par veckor. Det tog en månad minst innan vi hittade någon som kunde diagnostisera felet. Allas vår mekare Stewen förbarmade sig över eländet. Kom fram till att en ny del måste inköpas, beställningsvara förstås...som kostade en hel del så det tog ett tag innan jag kunde hämta ut den. Nu häromdan är den nya delen på plats...moppen går igång men orkar inte utan vid nästa försök så vill den inget mer...bara gnisslar o gnuggar o gnekar. Så nu har jag då sammanfattningsvis investerat i ytterligare ett moppekort, betalat försäkring, köpt delar och ska pröjsa mekaren o mopphelvetet står fortfarande! Är det konstigt att man blir stressad o trött...

Nu är iaf alla papper på väg till Norge för autorisasjon som det heter. Om några veckor kan jag förhoppningsvis boka upp mig på jobb och dra iväg. Evelyn och Cecilia har lovat dyrt och heligt att de ska sköta hus och hundar när jag är borta. De har nästan redan gjort upp schema om vem som ska göra vad:-) Mina underbara ungar! De är så himla duktiga.

Tintin mår fina fisken nu också. Antibiotikakuren är avslutad och jag drog stygnen häromdan. Såret ser fint ut, välläkt och inga tecken på infektion. Nu är hon med på våra promenader i vanlig ordning. OJ så hon har längtat! Att vara sjuklig ligger inte för henne riktigt.
Någon dag snart ska vi åka och hälsa på Karlssons valpar på Alnö också. Jag har fått höra att de växer o frodas och är en livlig bunt:-)

Sovdags nu...så här mitt på dan...

Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete

2009-09-09T17:05:00.002+02:00

Jag är tillbaka till jobbet igen, blev ett nattpass såklart, så nu har jag nästan nyss vaknat. Ja, vaknade kroppsligen gjorde jag redan kl 13, men innan hjärnan är med tar det några timmar ytterligare. Knepigt det där.
Jag tog tag i det där obehagliga under tiden jag väntade på att hjärnan skulle vakna...som att röja ur sovrummet. Valplådan, tvätta blodiga handukar, lägga undan grejer jag skaffat inför...Är det någon som behöver en liten våg för en billig peng så säg till... Vet inte om jag ska behålla valplådan heller, den är ju jättefin, gjord på snickeri o allt. Sovrummet har stått orört sedan i lördags. Jag har sovit på soffan med Tintin i biabädden bredvid, för att hålla lite koll. Hon har haft lite besvärligt med ont och ofta kissnödig, även på nätterna. Men redan nu verkar hon vara på väg att tillfriskna. Står och trampar vid dörren i vanlig ordning när hon ser att mina löparskor dras på. Hon får lugna sig lite till...

Jag kom på vad jag ska göra med mina semesterdagar, en alldeles briljant idé faktiskt, om jag får säga det själv. Ringde ett bemanningsföretag och anmälde mig som intresserad att jobba i Norge i höst. Det hade kunnat skicka mig på stört, men nu har ju inte jag mitt Norska ssk leg, så det ska det ansökas om först. Å herrijesses va papper det ska vara, och allt ska äkthetsintygas av Notarius Publicus. En snubbe som sitter på ett advokatkontor i stan. Igår var jag dit och fixade det som jag trodde skulle fixas, men naturligtvis glömde jag ett viktigt papper, så nu måste jag dit igen. För att få åka till Norge och jobba måste jag också ta med mig ett "Politi-intyg", alltså ett utdrag ur brottsregistret. Vilken tur att jag inte är kriminell! Och sen ska en redig lunta med intyg iväg till bemanningsföretaget också, inklusive CV'n förstås. Det blev ett heltidsjobb att fixa alla papper!

Det är många som har ansökt om norsk legitimation nu. Vårt kära sjukhus ska ju säga upp en tredjedel utav oss. Jag kanske ryker också, fast jag sitter säkert ett år framöver iaf, så mycket vet jag. Jag har inte gått arbetslös sedan jag bodde i Finland och var gravid med Evelyn, alltså det är 17 år sedan (hjälp!!). Då som undersköterska, och finskan var det lite si och så med. Jag var alltså med den kombinationen inte speciellt eftertraktad på arbetsmarknaden:-) Men det löste sig ju illa kvickt. En unge till två år senare satt jag på skolbänken och läste till syrra...resten är historia.

Ikväll blir det ett core-pass, det ska bli kul att testa. Får hoppas att hjärnan vaknat tills dess bara...

Hon skulle ha fått heta Leah...

2009-09-05T21:04:00.002+02:00

Ikväll förlöstes Tintin med kejsarsnitt. Hon fick en tikvalp som dock inte orkade leva, trots veterinärens idoga försök att hjälpa den lilla. Placentan hade lossnat för tidigt vilket ledde till att valpen lämnade utan syre för länge. På det hade Tintin inga som helst sammandragningar, inte ens med hjälp av läkemedel. För att göra det hela ännu mer komplicerat hamnade Tintin i kramp i samband med sövningen. Så, nu sitter vi här...det blev liksom tomt. Jag fick hålla den lilla, så fin och så väl tillväxt. Det blev mer påtagligt då, och sorgligare. Tintin ligger i sin biabädd nu och sover ruset av sig. Det blev en pärs för henne minsann...egentligen igenom hela proceduren från parning och alla veckor med illamående till nu och med den konvalescens hon har framför sig.

Man ska nog lita på sin magkänsla. Så här med facit i hand skulle jag ha hållit fast vid mitt beslut att inte para henne...men så smyger sig den där idén på en, att ändå ge det en sista chans. När ultraljudet visade på en valp vid 23:e dygnet kände jag också på mig att valpningen inte skulle gå vägen...jag visste liksom. Svårt att förklara hur men, intuition kallas det väl.

Nåväl, gjort är gjort. Och jag är en lärdom rikare, för nu se det ur en mindre negativ vinkel. Det var ju synd att det skulle ske på Tintins bekostnad bara. Nu får hon och jag glädjas åt varandra istället för en valp. Vi har ju ännu, förhoppningsvis, många år kvar tillsammans hon och jag.

Vrålstart!

2009-09-01T20:19:00.002+02:00

Jag lyckade ta mig samman i söndags. Drog med mig Evelyn ut och så fixade vi och donade ute i trädgården, så nu ser det lite bättre ut *nöjd*. Sen tog vi oss ännu mer samman och drog till Friskis & Svettis på ett medel/styrka-pass. ÅÅÅÅåååh vad jag har saknat F&S, I love it!! Jag hängde ju på F&S Horntull när jag bodde i Hägerstensåsen. 5 dagar i veckan, förutom löpning och inlinesåkning, cyklade ofta till jobbet också 1,5 mil enkel resa. Ibland kunde jag inte hålla mig utan körde ett pass på helgen också. Det blir ju som en drog helt enkelt. Kombinationen musik, styrka och puls sätter fart på mina endorfiner sen är jag FAST. Och de gamla takterna satt i, alla rörelser satt liksom i kroppsminnet.
Ikväll var jag och testade på Bodypump här i Kvissleby. Men det var liksom inte samma sak, bara styrka, inte mycket rörelse till musiken, ingen direkt puls. Fast jag är öm och darrig som tusan nu, men inte lika trött i hjärnan och inte samma påslag av endorfiner. Beslutsångest. Är ju liksom inte rimligt att pendla till stan för att få F&S, och oftast har jag bråttom hem efter jobbet som det är ändå. Får se vad det blir.

Idag var jag första dagen i skolan, mittuniversitetet. Det var också kul, en kick där igen! Men jag skulle inte vilja göra det på heltid. Nu är det 2 dgr på raken med föreläsningar, sedan hemuppgifter och så seminarium med delexamination om ca 1 månad.

Imorgon kommer jag att sitta med ett öga på telefonen under föreläsningarna, det börjar dra ihop sig för Tintin. Jag tror inte det blir förrän till helgen, men ändå...Och allt är klart och på plats. Tintin tycker det är då himla onödigt med den där valplådan, lägger sig i den plikskyldigast på kvällen, men när hon tror att jag har somnat smyger hon sig ur den och lägger sig på golvet:-) Här håller jag på och "boar" och grejar och Tintin ligger med huvudet i tassarn och kikar med ett öga ungefär, undrar vad allt "fuss is about"....Hon har fått stanna hemma från skogen också de senaste 2 dagarna, sur blir hon, för hon står först o trampar vid dörren när hon ser att matte har springskorna på sig..men jag tycker det är onödigt att hon ska lägga sig och föda i skogen liksom...Igår kände jag hur det rörde sig i magen på henne, något är iaf alive and kicking därinne!

Ibland känns allt som en enda väntan...

2009-08-30T12:16:00.002+02:00

Jag skulle ha varit på lyskväll igår, men det vart inget...Hade sett fram emot det litet iaf, nya skor o allt..som jag egentligen inte hade råd att köpa. Men man fick ju det tredje paret gratis, så ungarna fick ju varsitt par, de behövde sina mer än jag. Fast vad behöver man egentligen, på riktigt liksom?

Söndag och jag borde ta itu med dagen, men jag väntar på att inspirationen skall infinna sig, den där kreativiteten ni vet. Just nu har jag ingen lust, bara olust. Väntar också på ett samtal, som inte tycks komma. Väntar på ytterligare en målare också som ska lämna offert på evighetsprojektet, han tycks inte hitta hit. Väntar på att Kim Kärnfalk ska komma hit med en superstor vinst i guldigt kuvert. Mitt enda bidrag till de som har det sämre. Nog måste jag väl få något nu när jag är så himla givmild? Det funkar kanske inte så.

Väntar på att veckan skall starta så att söndagen med sin olust är förbi. Väntar på att ett under skall ske med min trädgård så den blir riktigt höstfin. Fast jag i min olust inte har lust att gå ut o ta itu med eländet, så hur ska då ett under kunna ske? Det är inte kul att göra allt själv...så kanske är det ett annat under jag väntar på...egentligen.

Nattsyster

2009-08-26T23:39:00.002+02:00

Klockan är snart midnatt och lugnet har smygit sig över onkologavdelningen där jag vistas inatt. Nu har insomningstabletterna börjat verka, morfinet börjat dölja den värsta smärtan och sömnen, oftast bara ytlig, låter andningen bli långsammare. Antibiotikan, cytostatikan och näringsvätskorna är alla kopplade i ett försök att stoppa det dåliga och låta det goda få makten igen.
Nu finns en stund för paus, en kopp kaffe och gå igenom resterande natts göromål. En tanke över vem som härnäst behöver tittas till och en kvalificerad gissning om vem som kommer att vakna först av oro eller smärta...som alltid på natten.

Som en liten påminnelse bara, om hur bra "vi andra" har det. Vi som inte vistas i dödens väntrum, för visst var det så han kallade det PC Jersild...

Livskriser

2009-08-24T16:42:00.002+02:00

Enligt psykologer är det naturlig för var och en att gå igenom en kris ungefär vart 7:e år. Det är liksom snittet, enligt statistiken. Så då funderar jag om snittet skulle bli något år högre, alltså kanske var 9:e år, om mina kriser skulle komma något mer sällan än ungefär vart annat år? Är jag en utav dem som förstör statistiken? För det är ju lite så, säger vetenskapen att det är normalt att gå igenom en livkris vart 7:e år, då tamefan måste man ju se till att krisa just vart 7:e år. Jag kanske skulle hjälpa till att öka Sveriges BNP om jag bara krisade vart 3:e år istället? Då skulle de övriga Svensson bara krisa säg vart 9:e år och fler människor skulle vara mer produktiva och mindre benägna att slarva på jobbet för man e så himmelens uppfylld av sig själv och sin 7-års kris?

När jag fyllde 30, vilket bara är för inte så jättelänge sedan by the way, hade jag en MAJOR kris. Istället för att slå till med fest a-la-30 000 kr-stuket-o-bjuda-alla-jag-känner-o-alla-som-alla-andra-känner-för-annars-blir-vi-bara-typ-10-pers, så jobbade jag som vanligt 8-17, åkte hem som vanligt med tåg och buss, gick upp till min lilla 2:a på Hägerstensåsen, låste in mig, tappade upp ett bad, knäckte en fet skumpa och så låg jag där o skumpade i badet till jag var alldeles skrynklig. Sen sov jag ruset av mig tills det var dags att kliva upp och gå till jobbet igen. Något mindre skrynklig på morgonsidan.
Otacksamma unge! Här hade kompisar ringt och grejat och ville uppvakta och ställa till med PARTY och jag bara dissade allihopa. En sån kris....Jag avskydde att fylla 30, tyckte det var pissigt så in i bängen. Vart sjutton var man på väg i livet egentligen? Hade jag åstadkommit något överhuvudtaget? Det enda jag hade var en sketen 2:a, ett halvbra jobb, 2 barn som inte ens bodde hos mig, och en riktigt player till pojkvän. Nä, så det fick vara nog där. Jag flyttade till Sundsvall inte långt därefter, barnen kom hem till mamma igen och livet hittade hem....men det tog den tid det tog. Ungefär tills nu. 7 år senare. Efter 30-års krisen har jag dock hunnit med några kriser till. Ja, iaf 2 tror jag. Sedan räknar jag inte de mindre. Kärleken är den största boven, eller snarare frånvaron utav den. När man blir kärlekslöst behandlad istället för tvärtom. Egentligen kommer man ganska långt med att vara åtminstone respektfull, och inte använda sina medmänniskor som trasdockor...eller som en IKEA vara - lätt att köpa, och lika lätt att slänga på tippen. Sen har vi det där med att be om förlåtelse, för i hettan är det lätt att man beter sig illa....handen på hjärtat kära bloggläsare;-) Jag har nog några jag borde be om förlåtelse, så här nu när vi ändå biktar oss. Men jag låter bli att göra det på nätet tror jag...

Iaf, idag är det 9 år sedan jag låste in mig den där kvällen badade i mitt lilla badkar i min 2:a på Hägerstensåsen. Och jag tror inte jag har har någon kris på gång, snarare tvärtom. Livet är rätt hyfsat faktiskt. Ingen dag utan att kämpa, men vad vore det om allt bara var "glassigt". Vad ska man vara stolt över då?

Kåridåren

2009-08-19T21:50:00.006+02:00

Idag damp en ny tidning ner i vår postlåda. Först trodde jag det var Evelyns men sen såg jag att den var adresserad till mig. Den heter "Kåridåren". Kollade omslaget, där sitter en Fredrik Wilkingsson o halsar en bärs och artikeln ska handla om hans vilda studentliv i Sundsvall. En annan rubrik är "Soffa, säng och matbord på 20 kvm?" eller en annan; "Vill du både resa och studera". Det tar ett tag innan polletten trillar ner...jooo, jag är ju en studerande nu för tiden:-)) Nåväl, jag känns ändå som fel målgrupp för den tidningen. Tack o lov slipper jag bekymra mig om hur man möblerar 20 kvm studentrum. Men jag är lite sugen på det där vilda studentlivet:-O. Kan man både resa, studera och ta hand om hus, barn och hundar samtidigt...kanske skulle blir en bra artikel också. Vad vet jag.

Alltså, jag är ju verkligen ingen rutinmänniska. När det blir flera lediga dagar på raken blir jag lätt rastlös. Inte för att jag har för lite att göra, utan för att vissa saker bara ska göras. Som att kliva upp (rätt självklart men ändå!), släppa ut hundarna, fixa kaffet, göra iordning hundmaten, ta in hundarna, servera maten, äta själv. Sen klä på sig (ja, men måste man??) något anständigt och fult praktiskt. Så ska man motionera sig själv och hundarna så det blir bilen till skogen. 1,5 timme senare hemma igen. Svettig och äcklig, så dusch och byta till ngt ytterligare fult praktiskt plagg, försöka hitta ett par strumpor utan hål och trosor som ännu hålls uppe av sig själv. Posten ska kollas, och mailen checkas, ytterligare kaffe och så börjar hungern göra sig påmind för det blev ändå si och så med frukosten. Finns absolut i vanlig ordning inget ätbart i kylen, så man skiter i lunchen och börjar fatta att man måste till ica och handla för att åtminstone ha något till middagen. Jaha, då har halva dagen plötsligt rasat iväg. Sen går det på sådär, allt grejs som bara ska göras...

Morgondagen kommer att se ut som idag och som igår. Fast imorgon em ska jag för några timmar ta mig ur rutinerna och åka till min alldeles egna, privata frissa. Ska jag fortsätt på min nya blonda sommarlook, eller återgå till den invanda rödbruna? Vad kan vara passande för en nybliven student, som vill leva det vilda livet, inte bo på 20 kvm, men däremot både vill resa och studera? Jag måste köpa nya trosor och nya strumpor iaf...

2009-08-17T18:49:00.002+02:00

Så, då är valplådan på plats. Jag fick den t o m hemkörd, mot en kopp kaffe:-) Om inte Tintin klämmer ur sig någon valp nu kommer jag att bli lite sur och plutt på henne, allt besvär i onödan...Gå omkring här och låtsas vara dräktig, få "special treatment" o allt.

Idag fick jag äntligen kostnadsförslag av målaren för mitt hallprojekt. Alltså inte vet jag, men det känns nog som om offerten är lite kryddad. Eller är det normalt att ta en tusing i timpenning? Typ, grovt räknat...Jag tror jag ska skola om mig om det är så.

På onsdag kommer Cecilia hem från sin pappa. Det ska bli skönt att gå in i de vanliga vardagsrutinerna igen. Evelyn längtar till skolstart, jag är inte lika säker på att Cecilia gör det samma. Hon vill nog helst ha lov året runt:-) Hon har nog fått det draget av mig, lathetsdraget liksom. Fast jag vill nog helst kalla det för konstnärsdraget, vilket i princip betyder att vår sort behöver massvis med inspiration för att kunna vara kreativa.

Nu ska jag ta en jycke o gå ner till Statoil. Idag känner jag mig nämligen lite inspirerad och kreativ:-)

Lat söndag

2009-08-16T20:58:00.002+02:00

Idag har verkligen varit en slappardag av stora mått. Inte mycket till inspiration att ta itu med något utav mina projekt eller ens såna där "borde"-göromål. Vevade runt ett varv med dammsugaren, är ju så illa tvungen då det släpps päls hej vilt just nu.

Anledningen till slappardagen är nog p g a en hel del sociala aktiviteter på sistone. I fredags blev det trevlig middag på lokala krogen, sedan fortsatte vi med Irish coffees hemmavid. Med filtar, tända ljus och infravärmare blir det hur mysigt som helst...o mycket snack förstås:-) Igår var jag hos Mia i Härnösand och firade hennes födelsedag, också hur trevligt som helst. Å mycket snack med mycket vin...hej o hå. Tror vi löste världsproblemen på några timmar. Och när det var gjort löste vi alla kärleksproblem också.

Idag, i alla min lättja, satt jag och surfade runt på nätet och kollade resmål. Jag har tänkt mig en Thailandsresa om en sisådär 1 år och 4 månader. Men jisses amalia vilka priser! Inte under 20.000 kr per person. Så för mig med 2 ungdomar blir det en slutsumma på ca 50.000-60.000 kr. Saftigt värre. Kan det verkligen vara värt pengarna, för 2 veckors charter??

Nu är jobbschemat klart för hösten också. Jag har handplockat semesterdagar så det blir en hel del ledighet ända in i november. Nice! Och vilken himla tur att jag har min placering på RC, annars hade nog inte mitt förslag gått igenom.

Söndag och lite småsliten, och grymt godissugen! Tur att jag är för lat för att masa mig iväg till macken. Jag borde fixa en lina ner till Statoil, kunde jag fästa hunden vid den och skicka iväg den med en beställning. Fick den träna på apportering samtidigt, fast istället för en dummie får den hålla visa-kortet. Måste bara lösa problemet med hur jycken ska kunna knappa in kort-koden. Det får bli ett problem vi får lösa vid nästa fest tror jag.

Livet är en fest! Eller?

2009-08-15T10:03:00.002+02:00

När t o m Mette börjar nobba maten, då är det bara att fatta att något är fel på den. Hon som lever, går, står, springer, jobbar...enbart för att få äta. Innan Mette ens har svalt frukosten börjar hon längta till middagen. Så är hon. Och t o m hon har nu den senaste veckan varit tveksamt till att äta maten, två dagar har hon lämnat kvar mat i skålen!!! Karlsson har jag trott bara varit sympati-dräktig med Tintin och påverkad av henne så därför har inte han ätit. Och Tintin som stått o hängt över matskålen morgon, middag, kväll. Tagit ett par tuggor och sedan vänt o gått ifrån. Nä så nu fick jag nog. Åkte iväg och köpte torrfoder. Och hundarna äter nu så det skvätter i matskålarna. Mette stod och hoppade jämfota i köket i morse, hon tyckte jag var onödigt långsam i min servering. Även Tintin stod o trampade lite otåligt. Nu ska man ju inte hålla på o mixtra med foder till dräktiga hundar, det vet jag, så alla besserwissers kan ta det lugnt nu. Men hon har ändå inte ätit det hon ska äta de senaste 8 veckorna eller nåt. Bara en massa mischmasch av allt möjligt annat. Nu får hon iaf i sig allt det hon behöver näringsmässigt.

Nu börjar jag verkligen längta efter lite ledighet. Det känns i kroppen liksom, och humöret sviktar emellanåt. Man orkar inte vara så jävla glad och trevlig jämt:-) Fast, det lär ju inte bli så mycket ledigt. Första september ska jag börja i skolan, hå hå jaja...Alltså på mittuniversitetet då. Jag tänkte förkovra mig och läsa ledarskap och coaching, det blir lite organisationslära (Hälso- och sjukvård) och en del annat smått o gått. 15 p och 25% distans. Helt lagom tror jag. Och så förmodligen någon valp på det att ta hand om. Och så är man ju aktiv föreningsmänniska och har ett uppdrag där. Sen ska hundar motioneras och tränas. Icke att glömma två tonårsdöttrar som också behöver sitt (blir bra med lite mer ledarskap och coaching på tal om..). Tja, sen hus och hushåll som ska skötas, bil som ska underhållas, jobb som ska jobbas. Det tar aldrig slut...Någonstans i allt detta ska man ta hand om sig själv också sägs det.

Jag har snart födelsedag, igen. Fan då, det var ju bara ett år sedan sist!
Evelyn och jag ska ha en spa-dag när jag fyller år har hon lovat, fast jag får betala kalaset själv. Antar att det är ok. Jag är lyckligt lottad som har en 17-åring som tycker det är coolt att hänga med morsan:-)

Äntligen lite svalare luft!

2009-08-13T10:19:00.002+02:00

Nu kan jag ge mig ut i skogen utan att våndas över hettan. Jag ser nog mig själv som en höstperson, den typen som helst vill ha augustisemester. Och september är ju en härlig månad, med alla sina färger. Samma med oktober. Nov-april kan ta sig i röven. Kallt, mörkt och hög elräkning.
Nåväl, en lite reflektion där över våra säsonger.

Igår gick jag av nattjobbet. Att gå av är nog värsta dagen, eller nä förresten, det är nog alla dagar som innebär nattjobb. "Gå-av-dagen" är kanske extra jobbig för man ska upp tidigt, alltså inte sova mer än kanske 4 h, sen ska man låtsas "hålla igång" resten av dagen. Vilket inte brukar bli för kroppen skriker efter mer sömn. Så det blir att gå runt som en zombie.

Igår tog jag mig samman och stack ut på prommis med hundarna, vanlig, hederlig koppelprommis runt elljusspåret. Sen gjorde jag ett tappert försök att träna K-son. Måste få in honom på pipan bättre. Stoppsignal, söksignal...allt sånt. Han är inte så clever K-son och har ganska lång inkörningstid på nya grejer:-) Hade det varit hans mamma Mette hade hon hajjat det på några gånger. K-son har jag försökt med nu sedan förra sommaren, periodvis dock ska väl erkännas. Han har också börjat reagera långsammare på inkallningssignalen. Speciellt om han är inne i ett sök och jag vill ha in honom, då "hör" han inte. Igår satte jag honom ner med en dummie i munnen (håll fast-övning samtidigt) och gick ifrån och kallade in. Då satt han kvar och bara tittade på mig med den där "dum-minen" *arrrrrggghhhh*. Mitt tålamod är kort när det kommer till hundträning....en svaghet från min sida. Så det blev repetition några gånger, som om han inte skulle veta vad inkallningssignalen betyder den rackarn!

Nåja, kvällen fortskred hemma i soffan. Blev tittande på ngn engelsk gammal deckarhistoria, med Miss Marple. Och kom sen på att jag missat The Bachelorette! Nu är det ju bara två killar kvar, den tredje blev utröstad igår. Såg att den där skejtarkillen är kvar, kan inte fatta?? Han som ser ut som hans hår ska gå iväg med honom när som helst, vart ska håret med killen lixom??!

Nu precis fick jag ett samtal från jobbet. Det verkar som om jag stannar på Rekryteringscentrum ännu ett år, mot att jag förlorar min tjänst på Avd 15. Men, jag har kvar tjänsten i förvaltningen så det är ju ingen förlust egentligen då. Fint att något går åt rätt håll iallafall....

Måste skynda oss ut i skogen nu, för sen bär det av på träning..o lite fika och lite tjejsnack i vanlig ordning.

Snuvad på den lediga dagen..

2009-08-10T20:09:00.002+02:00

Klev upp i godan ro kl 08.30. Den vanliga rutinen med kaffe och tidningen. Det är så himla njutbart det lilla när man inte behöver stressa. Hann sitta och kika runt lite på nätet också, se vad som hänt sedan sist, nu i dessa facebooktider. Då ringer mobilen "privat nummer"...ååå hastigt och lustigt var den lediga dagen väck. Nattjobb måndag och tisdag. Det betyder att det gäller att sova in det som sovas in kan. Inte så himla lätt att ställa om sig.

Harriet messade och ville gå på prommis så vi gick iaf en sväng i värmen, hundarna fick kyla ner sig i Ljungan. Så hem o lägga sig. Fantastiskt nog så lyckades jag halvsova ett par timmar iaf. Sen är ju jag inte riktigt nöjd med dagen om vi inte fått ta en rejäl motionsrunda i skogen. Hundarna löskopplade och kan kuta bäst de vill, jag i mina löparskor försöker ta mig fram de 7 km utan att svimma i värmen. Så nu är jag väl redo då, för 10, 25 timmar på jobbet.

Jag fick några bilder från träningsjaktprovet igår, lägger in en här. Han e så fin, min K-son:-)

Träningsjaktprov

2009-08-09T18:16:00.000+02:00

Istället för att åka på Goldenspecialen så blev det ett träningsjaktprov som Mittlabben arrangerade idag. Man är ju lite "special" som hundägare, iaf om man är en hängiven sådan. Jag menar, vem väljer att kliva upp kl 06.00 på morgonen, köra bil i 1,5 h, för att sen i stekhet sol stå på ett jaktprov i 6 timmar. Sen ska vi inte glömma den lika långa vägen hem igen. Hungrig, trött, ont o stel....men såååå nöjd:-)

Det gick ju bra för oss idag. 11 startande, varav 2 ökl som stod utanför tävlan (endast för nybörjare). Jag och Karlsson blev 2:a provbäst!! Före oss kom ett Flat-ekipage, en pigg tik som slog oss andra med hästlängder i ärlighetens namn. Efter oss ett annat Flat-ekipage. Karlsson var den enda Golden som startade (den andra var ökl utom tävlan). Synd att labbar och flattar ska var så överrepresenterade på våra prov, eller från andra sidan, att våra golden är underrepresenterade.

Karlsson fick iaf beröm för sin goda markeringsförmåga och hans djup och bredd i söket. Av alla startande var det bara Karlsson och en hund till som tog vattenmarkeringarna klockrent. Den var svår, riktigt svår. Hunden skulle ut i medvind och gå in i ett myller av näckrosor ganska långt ut. De flesta irrade bort sig som sagt.

Så nu är vi en erfarenhet rikare. Det var värt den tidiga morgonen och hettan och hungern. Jag tror Karlsson tycker detsamma, för han sover nöjt och tungt nu här bredvid mig.

En till här hemma som verkar nöjd och trött är Tintin. Efter att ha kämpat med att få henne att äta börjar hon så sakteliga visa hunger igen. Nu har hon gått dräktig över halva tiden, så jag hann börja oroa mig ordentligt. Det var bara att kasta alla ideér om goda och strikta ätvanor överbord och servera allt gott som bara finnes, såsom brieost på kex, pizza, rå lever....you name it. Nu börjar det faktiskt synas på henne också, lite bredare över buken o lite mer svank.

Imorgon är jag ledig tack o lov. Det blir till att fortsätta träningen bara, taggad som man är efter en dag som denna.

/Jean1

Svettig jobbdag

2009-08-08T19:57:00.000+02:00

De ringde från jobbet igår och ville ha ut mig till MAVA. En dags övertid, mot att jag missade en utav våra få sommardagar och en tur ner på stan nu mitt i Drakbåtsfestivalen. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Hemskt sugen på att åka ner nu ikväll men attans då vet jag hur det blir. En kall öl blir lätt några fler i glada vänners lag, farligt! Inte i vanliga fall men nu så ska jag ju upp i gryningen och åka lååååångt till ett träningsjaktprov. Idiotiskt men vad gör man inte som hundmänniska.

Jag skulle egentligen ha varit på Goldenspecialen den här helgen. Å som jag har längtat o peppat! Boende ordnat, supé biljetten köpt o klirrat o klar...men Karlsson är inte i skick. Han är inne i en sympati-dräktighet tillsammans med Tintin och får inte i sig hälften av den mat han borde äta, och det börjar synas nu. För att inte tala om pälsen. Hur mycket och länge kan en hund fälla egentligen??? Och så rasar energin också. När vi tränade häromdan, visserligen i tryckande värme, så formligen ramlade han in vid mina fötter efter en markering. Med dummiesen fortfarande i munnen låg han och flåsade. Det är väl det som kallas för will-to-please...Han är en kämpe ändå.

Själv ramlade jag ihop i en hög i soffan efter jobbet idag. Somnade och vaknade 2 timmar senare. Tog mig samman och stack ut till skogen med jyckarna. Tog den kortare sträckan på dryga 5 km idag. Tänkte att det kan ju inte vara någon match att springa, i sval sommarkväll. Men den svalkan var fortfarande kvav värme istället:-O Tungt blev det, men jag är ju född envis. Efteråt passade jag på att lägga några dolda linjetag till Karlsson, liksom testa inför morgondagen. Förvånansvärt så fixade han alla tre! Den ena var dessutom riktigt svår, där fick jag kalla in honom en gång och rikta om. Så nu känns det lite bättre inför imorgon, hoppas bara att det är något svalare än idag.

Nu blir det filmtajm och ett glas kylt vitt vin. Toppat med lite godis, förstås....

2009-08-07T16:45:00.000+02:00

Jaha, nu var jag här på bloggen igen. Det var ett tag sedan, ett par år kanske. Det händer så mycket spännande nu för tiden så jag känner att jag måste bara få ur mig en del iaf, så här officiellt;-) Det inofficiella behåller jag för mig själv, tack så mycket...

Fredag em nu. Vet inte om det är för att man blir äldre, men jag tycker dagarna går fortare på något sätt, jämfört med när jag var yngre, typ i 20 + åldern. Och med det går även åren fortare. Idag var en målare här som jag funderar på att anlita inför mitt s k "hallprojekt". Han började fråga ditten och datten om var jag bott förut och när var det o sånt...Herrigud, ja var det 3 eller 4 år sen nu som jag bodde där o där eller är det ännu längre sedan?? Jag håller än så länge koll på att hur gamla ungarna är iaf, tycker det räcker lixom. Nåja, han var trevlig iaf, målaren alltså...Men så blir jag alltid lite småförtjust i killar i snickarbyxor:-)

Förutom att svärma för målaren så har jag inte gjort många ryck i dag. Var en sväng till plantskolan o fantiserade om att hitta några riktigt billiga och fina plantor som ännu tål att sättas så här i augusti. Min trädgård har inte alls tagits om hand i sommar, fan jag har ju bara jobbat...Så det ser ut därefter. Jag klippte gräsmattan faktiskt, var så illa tvungen, annars hade jag fått hyra en sån där stor maskin man bärgar hö med snart! Nu väntar jag på en sval kväll så jag kan ta ut hundarna i skogen och köra den vanliga joggar-rundan.